This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

När du kan se hela scenariet framför dej i förväg men inget göra utom att invänta det.

Känslan av att vända allt du tror på ut och in.

Två motpoler som ständigt jobbar lika starkt åt båda hållen.

Ord som sätter sin sista prägel på allt.

Sår som lämnas öppna och plåster där tejpen vägrar fastna.

Jag kan inte beskriva denna känslan med ord.

Oftast brukar man säga att den som orsaka skadan är den ende som kan laga den, men i det här fallet känns det bara som om den blir större så fort dörren öppnas.

Det gör fruktansvärt Ont!

*** Är det instrumentet som avgör kvaliten och känslan i låten?

*** Är valet av genren det som styr Äktheten av orden?

*** Är det könet på artisten eller framträdandet som tänder dej mest?

Oavsett vilken musikstil jag lyssnat på genom åren så har det Alltid funnits åsikter kring artister och låtval.

Egentligen handlar det om att varje människa styrs av hur själen mår inombords. Och vilken typ av umgänge vi väljer att ha runt oss just i detta nuet.

Ta en singel kille/tjej i sina Bästa år... Grunden finns där med bra relationer till familj/vänner... Egen bostad och nöjd med sitt arbete... 

Oftast är det en människa som är relativt Lycklig... Antingen så är dom helt opåverkade av vad dom lyssnar på då eller mer öppna för att dröm-Lyssna på vad morgondagen kan ge dom. Den sista sidan av hur det kan vara påverkande för dom är att dom ofta inte förstår allvaret i saker som kan hända i livet. Det kan också vara en sporre eller rent av en ego boust att känna sig oövervinnlig, och det enda som egentligen kommer öppna deras ögon är livets hårda läxor vi alla får förr eller senare.

Tar vi sen en annan kategori av människor... Låt säga någon som av olika anledningar vet hur det kan kännas att trampa på livets törnar, så kanske Musikval eller ens låtval speglar olyckan i själen.

Den här typen av människor brukar antingen vara ganska fördomslösa eller inåtvända med stora murar som skyddar en bra bit in.

Varje ord , varje ton, varje beat kan kännas, synas och höras på ett helt enkelt högre plan.

Detta låter ju som den perfekta meningen med Livet, att kunna se helheten, vara Förstående och Ödmjuk. Men som alla andra kategorier har myntet en baksida också. Den här typen av människor vet hur allt som är bra kan förvandlas till en mardröm på bråkdelen av en sekund och är därför mer försiktiga/rädda för att släppa nån för nära och ibland slinker det förbi chanser eller människor som hade varit bra för oss av ren rädsla.

Oavsett vilken typ av människa man är eller vilkem typ av kategori man tillhör så finns där gener eller egenskaper i grunden vi bär med oss från urminnes tider.

Som grädde på moset så utvecklas vi så himla olika oavsett vilken ålder man ser på.

Finns inga garantier för vem man möter runt hörnet.

Och hur mycket vi än intalar oss att vi är "Mogna" för världen så om vi tänker efter så har vi kännt oss "vuxet mogna" genom hela livet sen man var 15 och tyckte man kunde lösa världens bekymmer själv.

Jag har insett att Livet är en sång.

Texten är en lärdom.

Noterna skrivs ständigt om.

Rytmen speglar själens behov.

Och Låten tar Aldrig slut, förrän Hjärtat slutar Slå.

Innanför ser det Soligt ut men kusten bjuder på Friska men ibland tok starka vindar som rufsar om håret sådär så man nästan ser ny **** ut .

Jag har kommit på hur mycket energi jag egentligen lägger på att undvika människor. Det behöver inte vara för att man ogillar någon för det kan vara precis tvärtom.

För att Hjärtat tycker det är enklast att göra just så.

Men att behöva tänka sig för hur andras "antagna" scheman ser ut för att "slippa" stöta på varann, är just det som tar sån otrolig Energi.

Jag känner mig stark när jag "slipper" undan fast jag egentligen är svag som inte vet hur jag skulle hantera det.

Kanske går det över när jag slutar vara så Besviken över allt jag trott du Aldrig skulle bli.

Kanske går det över när jag lär mig vad Underbart Kärlek på riktigt kan vara.

Kanske känns som en mer trovärdig fas än något annat just nu.

Ta mig inte fel jag sitter inte och hoppas längre på att du ramlat och slagit skallen eller kommer och knackar på min dörr.

Jag börjar snarare förstå att det finns saker som är på riktigt "här och nu" och saker som är på riktigt Alltid.

Mitt hjärta släpper inte in människor förrän jag tror på dem . Därför blir jag oändligt Besviken när dom inte ger allt det där tillbaka som jag skulle ha gett. 

Inte deras fel egentligen, det är Jag som inte ska förvänta mig att alla har samma djupa livslånga handlingar och känslor som jag har gemtemot de som står mig nära.

Den man jag behöver hitta är någon som känner sig redo att vara lika Lojal och sammansvetsad som jag ... Då hittar jag rätt, Någon som tror på det där med att Kärleken kan vara livet ut även om Passionen inte är på topp Alltid.

Det är vad jag behöver nu... Någon som Matchar Mig <3 

Men jag måste Erkänna... Dagar som dessa Saknar jag alla Våra Balkanhäng... Alla Våra besök i Naturen men mest av Allt... Att somna uttmattad på Din arm och bara känna att vi är Ett <3

" Mine He Wisper... Yours I Breath "

Överflödigt, Onödigt, Bakvänt och Felsytt.

Det är Märkligt hur Någon man höll så Nära... Helt Plötsligt kan kännas som en Främling man inte ens vet om man Kände.

Att något så Fint kan Förvandlas till något så Fult att man Skäms.

Värdefullt eller Värdelöst?!?

Jag ska gå emot Allt jag tror på.

Jag ska göra tvärtemot vad Jag skulle ha gjort.

Jag ska Ta varje Chans som Öppnar sig framför Mig.

Det är Min Tid Nu... Handens sträcks ut, Jag måste bara  möta den.

Släppa Allt Jag trott på, Jag har väntat Tillräckligt på nåt som Aldrig var mitt från Början.

Varje väg jag provat har bara drivit mig längre och längre bort från Ingenting.

"För att komma till en Plats Jag aldrig varit på så måste jag prova stigar jag aldrig vågat drömma om"

Tiden... Tystnaden... Orden får en att tänka eller rättare sagt höra sina tankar.

Öppna dina Sinnen och Andas in... I samma rörelse som du andas ut kommer svaren på frågan du ställt dej.

Jag har fått en Gåva... Jag har lärt mig att delvis bemästra den... Jag ska inte ge upp mitt Mål innan Jag känner att det är fullföljt och Jag kan vara nöjd med mina Prestationer.

Inne eller Ute?!?

Det är helt upp till dej för jag har varit alldeles för snäll och låtit mig själv kompromissa med alldeles för orättvis procent gemtemot mig själv.

Dagarna när jag känner mig svag blir färre och färre... Alltså kommer jag någonstans :)

Ibland måste man släppa det man trott varit det viktigaste för att kunna läsa av alla möjligheter man egentligen har.

Mitt Mål... En dag ska Jag bli Jag igen.. Med allt som hör till.. <3 <3 <3 

Fan detta är ingen bra dag!

Allt Saknas! Du Saknas!

Samtidigt är Jag arg och besviken på dej.

Mest är Jag ledsen över att jag inte blir Älskad av dej.

Det är inte bara det faktum att utöver det översta lagret av ord så kommer där alltid en omkring/omständighets faktor, som i sin tur leder till konsekvens faktor eller fler frågor.

Där börjar intresset suga fett...

Om direkta omvärlden runt dej inte är inspirerande nog så börjar rastlösheten nafsa dej i hälsenorna.

Sakta men alldeles säkert så kom man att försöka se ett lager djupare på de som finns omkring en i stället.

Problemet med att bli Sjukt uttråkad är ju ganska lätt hänt när man gått varvet runt och inser att man inte vill/bör gå in på ett ännu djupare tredje plan.

Fasen börjar sakta spinna och man öppnar ögonen för att vidga vyerna lite grann, ibland känns det som att det går som smort och innan man vet ordet av det så är friska fläktar med nya intressanta intellekt bara.. Puff tillgängliga.

Värre är det när det går trögt för att man egentligen inte orkar involvera nya människor... Där precis där är Jag just nu... Försöker spana in nya säkerligen jätte spännande marker... Men jag pallar Fan inte att behöva öppna mig på nytt.

Förklara, filosofera eller drömma om något som tog sån tid att bygga upp.

" Tid är någonting man tror att man har "

Jag vaknade igår morse med ett driv från en helt annan värld.

Trött på att vara trött

Trött på att vara Ledsen

Trött på att Sakna

Trött på att gå samma spår och tvärnita med huvet först i samma hårda mur.

Ska man Vinna något så måste man Våga satsa på nya vägar och finns där inga... Bygg din egen jävla väg!

Detta Året ska Jag Fokusera på Mig. 

Allt det där Jag drömt om och Önskat ska Jag fixa.. On My Own.

Jag hade planer för vad ja skulle uppnå, och ibland händer faktiskt saker Jag inte kan påverka... Så...Målen är finskjusterade. 

Listan är skriven, första punkten avbockad nu Jävlar!!! C Ya!! :P