Me & You <3
GnÀll-Blogg-PÄ-IngÄng-Sluta-LÀs-Det-Du-Inte-Vill-Veta Varning!!
Jag drömde inatt och minns det faktiskt som om det vore igÄr.
Att dra fingrarna genom ditt tjocka hÄr. KÀnna din kind mot min panna.
Krypa upp och bli sÄdÀr Liten som bara du kan fÄ mig att kÀnna.
Vara sÄ Synkad men nÄgon kommer jag nog aldrig vara igen.
Men oavsett hur mÄnga strider vi haft sÄ har allt nÀstan allt bara kommit tillbaka sÄdÀr vid varje Äterförening.
Magi kan beskrivas pÄ sÄ mÄnga olika sÀtt men det kÀnslan som sprÀtter och gÄr genom varje nerv i kroppen ut i fingertopparna Àr speciell.
Du kalla mig din vÀn nÀr du pratar om vÄr historia.
Jag kallar dej min kÀrlek nÀr jag gör detsamma.
För mig var och Àr du just det.
Min KĂ€rlek... Min VĂ€rme... Min Magi!!
Ăven om du inte finns hĂ€r sĂ„ finns du i allt det runt omkring.
Nej det hĂ€r Ă€r inte som jag viker mig eller tar ett steg tillbaka, men det Ă€r Jag som Ănskar att Min Dröm frĂ„n inatt blev Sann.
Att du.... För det skulle.... Det BÀstaste.... För Vi....
Kodord till allt som görs, tÀnks, andas Àr den enda och verkliga tankeöverföringen som finns.
Plus och Minus Àr de mest tramsiga sÀttet att ta reda pÄ hur saker ska se ut... För det du tycker Àr plus idag kan enkelt bytas ut mot ett minus imorgon... Och hur mycket vikt ligger det dÄ pÄ det första beslutet.
Dom sÀger att vad jag Àn gör sÄ skriv inte ut synligt vad du faktiskt tÀnker sÄ ska du se att drt lÀgger sig snart.
Men om jag inte gör just det, vilken jÀvla mening skriver jag för dÄ?!?!
Jag saknar dej, Jag saknar Oss och just nu Ănskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden till i början av juni nĂ€r vi hade den bĂ€sta dagen jag upplevt pĂ„ hela Ă„ret. Kanoten... Du jag och din bror <3
NyÄrs afton snart... Jag minns nÀr VI gjorde nyÄrs fest... Perfektion!!
Nu ska jag göra det ensam och önskar jag kunde .......
Eller sÄ Àr det bara för att jag fortfarande har KÀnslor för nÄgon som inte lÀngre .....
Bara allt i livet Àr sÄ roligt som möjligt, dÄ Àr det vÀl allt eller??
Sa ju att det var en gnÀll-blogg du skulle lÄtit bli och lÀsa om du stör dej pÄ den nu.
Gott Nytt Ă
r!
Tankar
Jag kan inte med ord beskiva hur ont allt gör.
jag kan inte ens uttala hur varje liten molekyl bara vÀnder sig ut och in över det sÄ felskrivna bladet som det egentligen bara Àr.
Jag skulle ha lÀmnat det dÀr.
Jag skulle inte lÄta mig sjÀlv lockas in i dimman utan kompass en gÄng till.
DÄ fÄr man skylla sig sjÀlv.
Jag ska sluta se bakÄt, men enda jag gör Àr att försöka ersÀtta ett tomrum som fortfarande inte Àr tomt.
Jag har nog aldrig direkt varit den dÀr som faller för en person.
Det har alltid tagit sin tid och oftast vuxit fram, men nĂ€r jag vĂ€l varit dĂ€r sĂ„ har jag Ălskat hĂ„rt,djupt och lĂ€nge.
Jag tror inte att man slutar Àlska nÄgon dÀremot sÄ lÀr man sig leva utan dem.
Jag lÄter nog mig sjÀlv sÄras lite extra bara för att jag ska ha ytterligare ett skÀl att inte vÀnda mig om eller gÄ tillbaka.
Ăven jag inser att universum har en mening med allt som sker...Jag förstĂ„r bara inte alltid varför.
Lika tydligt som att jag inte ens skrivit hÀr inne för att vara sÀker pÄ att jag inte pÄ nÄt sÀtt pÄverkar nÄgon.
Men skrivandet har fortsatt genom musiken...pÄ papper...som klotter och allt annat jag kommit över för att fÄ ur mig hur det faktiskt kÀnns.
Men egentligen vet ingen vad som spinner nÀr alla tror att hjulen stÄr still.
De finns sÄ mycket trams och dumheter hÀr i vÀrlden, med faktum Àr att jag tror inte det finns sÄ mÄnga mÀnniskor med sÄ mycket djup. Faktiska djup. Felsorterat.MissförstÄtt.Oanpassat.
Ăppen och stĂ€ngd pĂ„ samma gĂ„ng, Kan man va det?!?
Drömmar och önskningar, Àr det samma sak!?!
Vad jag behöver och vad som behövs Àr en stor skillnad.
att utveckla och att förnya gör inte vÀrlden densamma.
Jag sitter med gÄvor jag inte vill anvÀnda, förrÀns "rÀtt" hittar in i mitt hjÀrta nÀsta gÄng.
Allt det dÀr jag lÀmna för mÄnga Är sen Àr fortfarande en del av mig precis som detta kommer bli en dag.
Ăven om jag gör allt i min makt sĂ„ kan jag inte lĂ„tsas, jag har försökt. sĂ„ fort nĂ„n kommer nĂ€ra sĂ„ blir det platoniskt.
det blir kallt som om jag sprider istiden sÄ till och med skÀrselden fÄr mig illamÄende.
Jag önskar ibland att jag bara kan gör som du/ni, men sÄn Àr inte jag.
Jag ska inte sÀga att jag Àr helt ensam för det skulle vara en lögn, snarare en massa jobb för att fÄ lite luft och bara chilla,drömma,sova .
KÀnns som min vÀrld nÀr jag sover Àr sÄ mycket bÀttre Àn min verklighet utanför.
Jag tröttnade nÄnstans pÄ att jobba sÄ hÄrt pÄ att vara perfekt och insÄg att jag aldrig skulle bli just det.
Varje gÄng en stjÀrna faller önskar jag mig numera saker som faktiskt kan hÀnda.
Saker dÀr jag hoppas andra inner lycka.
Min börda.mitt Kall.Mitt HjÀrta stÄ skrivet i universums stora himlavalv.
Just nu ser jag mig om i alla riktningar för att se Ät vilket hÄll vÀgvisaren tar mig.
Omtumlande och vilse har varit Ärets största ord.
Men jag har aldrig gjort nÄgot som inte gjorts av KÀrlek till de som stÄtt mig nÀra.
Och att sluta Ălska tror jag aldrig man gör...
inte ens de minsta hur mycket man Àn försöker lura sig sjÀlv sÄ finns det alltid dÀr.
Precis som minnen som kommer ut som tÄrar nÀr orden tar slut.
Precis som Jag...Med en början utan slut!
jag kan inte ens uttala hur varje liten molekyl bara vÀnder sig ut och in över det sÄ felskrivna bladet som det egentligen bara Àr.
Jag skulle ha lÀmnat det dÀr.
Jag skulle inte lÄta mig sjÀlv lockas in i dimman utan kompass en gÄng till.
DÄ fÄr man skylla sig sjÀlv.
Jag ska sluta se bakÄt, men enda jag gör Àr att försöka ersÀtta ett tomrum som fortfarande inte Àr tomt.
Jag har nog aldrig direkt varit den dÀr som faller för en person.
Det har alltid tagit sin tid och oftast vuxit fram, men nĂ€r jag vĂ€l varit dĂ€r sĂ„ har jag Ălskat hĂ„rt,djupt och lĂ€nge.
Jag tror inte att man slutar Àlska nÄgon dÀremot sÄ lÀr man sig leva utan dem.
Jag lÄter nog mig sjÀlv sÄras lite extra bara för att jag ska ha ytterligare ett skÀl att inte vÀnda mig om eller gÄ tillbaka.
Ăven jag inser att universum har en mening med allt som sker...Jag förstĂ„r bara inte alltid varför.
Lika tydligt som att jag inte ens skrivit hÀr inne för att vara sÀker pÄ att jag inte pÄ nÄt sÀtt pÄverkar nÄgon.
Men skrivandet har fortsatt genom musiken...pÄ papper...som klotter och allt annat jag kommit över för att fÄ ur mig hur det faktiskt kÀnns.
Men egentligen vet ingen vad som spinner nÀr alla tror att hjulen stÄr still.
De finns sÄ mycket trams och dumheter hÀr i vÀrlden, med faktum Àr att jag tror inte det finns sÄ mÄnga mÀnniskor med sÄ mycket djup. Faktiska djup. Felsorterat.MissförstÄtt.Oanpassat.
Ăppen och stĂ€ngd pĂ„ samma gĂ„ng, Kan man va det?!?
Drömmar och önskningar, Àr det samma sak!?!
Vad jag behöver och vad som behövs Àr en stor skillnad.
att utveckla och att förnya gör inte vÀrlden densamma.
Jag sitter med gÄvor jag inte vill anvÀnda, förrÀns "rÀtt" hittar in i mitt hjÀrta nÀsta gÄng.
Allt det dÀr jag lÀmna för mÄnga Är sen Àr fortfarande en del av mig precis som detta kommer bli en dag.
Ăven om jag gör allt i min makt sĂ„ kan jag inte lĂ„tsas, jag har försökt. sĂ„ fort nĂ„n kommer nĂ€ra sĂ„ blir det platoniskt.
det blir kallt som om jag sprider istiden sÄ till och med skÀrselden fÄr mig illamÄende.
Jag önskar ibland att jag bara kan gör som du/ni, men sÄn Àr inte jag.
Jag ska inte sÀga att jag Àr helt ensam för det skulle vara en lögn, snarare en massa jobb för att fÄ lite luft och bara chilla,drömma,sova .
KÀnns som min vÀrld nÀr jag sover Àr sÄ mycket bÀttre Àn min verklighet utanför.
Jag tröttnade nÄnstans pÄ att jobba sÄ hÄrt pÄ att vara perfekt och insÄg att jag aldrig skulle bli just det.
Varje gÄng en stjÀrna faller önskar jag mig numera saker som faktiskt kan hÀnda.
Saker dÀr jag hoppas andra inner lycka.
Min börda.mitt Kall.Mitt HjÀrta stÄ skrivet i universums stora himlavalv.
Just nu ser jag mig om i alla riktningar för att se Ät vilket hÄll vÀgvisaren tar mig.
Omtumlande och vilse har varit Ärets största ord.
Men jag har aldrig gjort nÄgot som inte gjorts av KÀrlek till de som stÄtt mig nÀra.
Och att sluta Ălska tror jag aldrig man gör...
inte ens de minsta hur mycket man Àn försöker lura sig sjÀlv sÄ finns det alltid dÀr.
Precis som minnen som kommer ut som tÄrar nÀr orden tar slut.
Precis som Jag...Med en början utan slut!
