This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat blogginlägg men inte skrivit klart. Eller skrivit klart men inte publicerat inläggen. Varför??

Jag som har skrivit av mig känslor och tankar så länge jag kan minnas. Innan det var online så blev de för hand i kollegieblock efter kollegieblock. Som än idag tar upp 2 bananlådor i säkert förvar.

Det är inte så att jag inte har kännt och tänkt en massa för där finns inget tankestopp i Min Värld. Enda "Stoppet" är väl att jag varit mycket mer Privat. Behövt Min Egen Space.



Ibland har jag kännt mig Starkare än nånsin. Ibland har jag kännt mig så Sjukt Sårbart Svag. Det finns Stunder som Tårarna bara forsa ner för kinden. Precis just Då hade jag behövt en Famn en Kram. Känslor av att vara Maktlös, Övergiven och Sviken samtidigt som jag varit Tvungen att visa en Kyligt Iskall Fasad. Lärt mig den Hårda vägen att oavsett hur många rätt man än gör, så kan Allt man Aldrig nånsin trodde skulle hända... bara gå rätt åt Helvete ändå.

Smärtsamma stunder så långt in i Själen att jag kunnat höra mitt hjärta krossas och känna hur fjärilarna dö inombords. Stunder av tomhet,stunder av hat.



Ibland funderar Jag över vad jag gjorde Rätt/Fel. Rannsakar mitt Jag. Det finns dagar jag analyserar tankarna mer än andra. Det finns minnen som då och då påtvingat påminner om tider som fanns. Det kommer stunder då jag bara vet att jag prioriterar andras lycka långt framför min egen.

Stunder jag vet att jag först i framtiden kommer se resultat av.

Lojlitet oavsett mot de människor i världen som betyder mest.

Vilkorslös Kärlek starkare än vad jag nånsin kunde tro. Tålmod att aldrig sluta tro på en bättre dag imorgon, förståelse till förbannelse för allt som inte går att förstå. Lita på att sanningar och fakta själva en dag kommer tala sitt tydliga språk till dig som aldrig fanns där.





De säger att ont bara kan göra ont tills man lär sig leva med smärtan och man blir starkare när varje storm når sitt slut. Ibland undrar jag om jag nånsin ska sluta straffa mig själv så hårt. Jag vet utan tvekan att allt som händer inte är mitt fel, utan möjlighet att påverka Allt som sker.



Jag vet knappt ens var jag ska börja.  Handlingar, Människor och Förutsättningar ändrar konstant skepnad till rytmen av ingenting men samtidigt till rytmen av allt ändå.



"It is What it is... Fuck What it was"