This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Fortfarande rycker jag till när det ringer på dörren och nån dumdristig del av mig tror du ska finnas där på andra sidan.

Tiden får ta ut sin rätt.

Jag kommer Aldrig kunna vara det du vill.

Jag kommer Aldrig kunna glömma hur du skiftar från natt till dag. 

Jag kommer Aldrig kunna Låtsas som om det inte Fanns.

Hur det påverkar mig i Allt jag gör.

Tårar som bränns, Hur du Lyckas få mig att Le.

Din doft, din närvaro och allt annat som påminner om dej finns kvar.

En dag kommer jag ta bort allt det där för att det blir Bäst så.

En dag ska jag ransaka mig själv igen och känna efter vilka behov jag har.

En dag ska Jag känna mig Hel igen.

Mest för att jag känner att du nog inte förstår, och när du väl kommer dit och fattar så är det försent.

Det är som kvicksand, jag trampar emot men dragningskraften till det speciella banden vi har är för stark.

Det drar ner mig när det borde lyfta upp mig.

Jag vet nästan inte vem av oss som är Mest Vilsen, men jag tror det är Du.

Du va min Fina

Du va min Skatt

Du va min Kärlek

Du va mitt Skratt 

Vi borde ha släppt detta för längesen

Men det är så svårt när Hjärtat värker. 

Vissa ränder går Aldrig ur.

Jag är inte rädd för tomheten för den har jag kännt på länge, Jag är rädd för att när jag väl stänger dörren så går den inte att öppna igen ... Och allt blir som Förlorat.

Jag Älskar att Drömma men tappar liksom gnistan att ens försöka.

Och Hoppas, verkligen Hoppas att En Dag Blir Jag Hel Igen <3 

För trött för att vara vaken i en värld full av olika skikt som bara suger energi ifrån mig.

För att ta mig framåt måste man ju prova vägar man inte gått tidigare.

Att hela tiden försöka tänka en positiv tanke varje dag för att det så småningom ska föda fler.

I slutändan ska flödet sprudla positiv energi, hållbara tankar som i sin tur speglar vardag... Nöjen och Fritid.

Men dagarna fram till nu har det gått lite upp och ner i ett vakuum där korkade tankar av hopp och uppgivenhet blandats.

Hur jag än formulerar mig här så är det svårtolkat för den som läser men inte förstår.

Fast sen-å-andra sidan är det ju skitsamma hur andra tolkar min skit när ingen av dom kan lösa nåt ändå.

Idag är en sån där dag där allt bara gör overkligt ont. Jag hoppas den förbannade värken släpper snart.

Och att jag aldrig är så korkad igen.

Ångest delux över att det redan var Lördag och veckan ser ut som ett katastrof läge i tjernobyl... Shock strålning... Som en blixt från klar himmel. 

Jag vänder mig om och kikar på han som ligger där brevid, känns som en sten helt plötsligt tynger mitt bröst och mer eller mindre trycker ner mig i sängen igen.

Jag sluter ögonen för att förtränga dagens sanningen. Den är tom.

Mest för att vågorna sköljer över mig fullkomligt oregerligt från morgon till kväll... En sida av mig orkar inte ens försöka förstå... En annan vill bara skrika.

Jag Förstår Verkligen inte, och jag börjar tro att jag aldrig förstått.

Sitter hela eftermiddan kommer på mig själv att jag tänker ut en tillräckligt bra anledning att slippa undan. Slippa hantera din känslokalla sida och sju hundra dåliga ursäkter till tusen människor.

Jag Kan Inte Låtsas Må Bra.

Vad som än blir sagt så hittas det ett kryphål både fram och tebax.

Du säger att utan mig blir du aldrig Hel,  och att jag är din andra halva.

Men allt det där blir tråkigt på såååå kort tid.

Du säger att du inte vill såra, ändå gör du gång på gång misstag som du vet kommer att hugga till.

Jag kan ju tro vad jag vill, men det är INTE så att jag bara sitter hemma och försöker hitta fram möjliga skandaler där du är bov.

Mitt problem är att jag är för mentalt  connectad med dej.

Numera kan jag vakna med ett ryck vilken morgon som helst och bara känna, idag är det dags.

Det slår aldrig fel... Innan ikvällen kommer så har det alltid uppstått ett "slut" Eller en början. För att inte tala om att grejjen med att vara "nära vänner?" Man är just nära för att man gått igenom mycket tillsammans. Eller? 

Varför vill man då såra, stöta bort och allt annat, inte bara en gång utan fler? 

Jag önskar att Jag snart får träffa någon som Älskar mig. Precis så som jag Älskar dej.

Någon som faktiskt vet vem han är och vet vad som varit, men framför allt... Vart han ska.

Besviken är dagens ord!

I can Run... I can climb a Tree... I can Crawl to the Mountain, If Im not afraid to Miss  out the Sunsets view... I can Talk... I can Think... I can Imagine You next to Me... If I only want to keep this My Fantasy instead of Reality..."