<3
<3
Allt bara snurrar pÄ precis som det ska, men hur jag Àn slÄr bort det sÄ trÀnger det sig pÄ, lite grann som den dÀr kylan inget tyglager kan stÀnga ute, hur mycket man Àn försöker.
KÀnns som jag förmedlar sÄ tydligt jag kan men ÀndÄ Àr det en gÄta som kommer fram.
Och dessutom skrivs svaret i en form som endast en kan svara pÄ.
Stundvis lÄtsas jag som att du inte fanns, men samtidigt finns du mitt i allt jag gör.
Jag skulle kunna förklara varför och utveckla saker in minsta molekyl, men jag hör mig sjÀlv stÀlla frÄgan.
KÀnner han verkligen sÄ?
Ănnu svĂ„rare Ă€r det att tolka allt pĂ„ skit-kort-lĂ„ngt-avstĂ„nd.
Vi Àr sÄ Lika men sÄ Olika ÀndÄ.
Dina tyngder Àr Mina styrkor och tvÀrtom.
Hur kan man vara sÄ jÀkla RÀtt men lika jÀkla Fel med nÄgon?
Det finns inget svar som Àr vÀrre Àn dom tre orden... Jag Vet Inte.
Det finns inget som Àr sÄ OsÀkert som det hÀr, men ÀndÄ sÄ Tilldragande.
Jag menar hur jÀkla svÄrt ska det vara egentligen?
Alla beslut du tar idag har konskvenser du fĂ„r leva med imorgon. Att tĂ€nka utanför den lilla fyrkantiga boxen Ă€r en sak att sĂ€ga men en annan att leva efter. ĂndĂ„ stĂ„r Jag hĂ€r och Saknar. Det Ă€r aldrig förrĂ€n en relation nĂ„r botten och skĂ€r sig som man kan lĂ€ra sig vem man vill behĂ„lla i sitt Liv, vid sin sida.
För man vet aldrig hur man hamnar mot varandra nÀr allt bara varit fröjd, hur ska man dÄ kunna lÀra sig Àlska varandras brister, och bemöta dom pÄ rÀtt sÀtt?!
Att sÀga att man Saknar sÄ mycket men inte göra en anstrÀngning att ens fylla rummet av vÀrme, det kÀnns sÄ tvetydigt och flyktigt.
Jag kÀnner mig inte heller hel, nÄnsin men jag kan inte göra nÄgot Ät det eftersom du stÀngt mig ute.
Det Àr nog det som skrÀmmer mig mest, att inte ens veta om du glömt bort mig tills solen gÄr upp.
Eller att bli lÀmnad ensam mitt i allt det hÀr.
Att bli LĂ€mnad av Dej.
"Once upon a Time... There was this Girl doin her best to just keep her Spirit Alive"
On My Own
Ingenting kÀnns bra just idag.
KÀnns som att vad jag Àn gör sÄ har jag ÀndÄ förlorat.
Jag har varit sÄ jÀkla Ledsen sÄ jÀkla lÀnge men Aldrig ska det ta Slut.
Idag peka pilen rakt ner i asfalten frÄn fjÀrde vÄningen fast dagen började överraskande bra.
Jag vÀnder pÄ kudden och Hoppas att det blir BÀttre imorgon.
KĂ€nner Mig Vilsen
A King Only bows to his Queen
Everything that makes me feel alive is the same thing thats killing me inside...
Everything that gives me a smile, is the same thing thats shatters like glas inside...
Everything that gives me piece in my mind, is the same thing thats rip me up open inside...
Everything that gives me a sign is the same thing thats holding me back inside...
Choose one bit of Glory devided with the scars that still is so damn infected that im losing my mind...
"Mine" He Wisper's
"Yours" I Breath...
...
Jag Behöver dej, pÄ ett sÀtt du aldrig kan ge mig.
Onödigt sant
Vad Àr det som Àr fel nu dÄ?!!?!?
Jag blir liksom aldrig nöjd med nÄgon framgÄng alls.
Jag har ett mÄl, en plan hur botten ska bli toppen.
Jag Àr pÄ vÀg, har tagit mÄnga steg.
Jag vet vad jag mÄste göra och ÀndÄ kÀnns det sÄhÀr.
Helgen gav mig ytterliggare en klapp pÄ axeln för att jag följt min magkÀnsla och den slog rÀtt.
NÄgon som jag vet inte var bra, rak eller Àrlig gjorde en debut och visa sin bÀsta sida som bara gav mig en chans till att knuffa Ànnu lÀngre bort.
Problemet som kvarstÄr dÀr Àr att jag vet att nÄgon skada skett nÄnstans men kan inget göra Ät det idag.
MÀnniskor som inte tar reda pÄ fakta utan att dömma pÄ indicier Àr inga positiva vingar att hÀnga under.
Pssscht! Bort!!!
Jag avboka spelningar av personliga skÀl för att jag sÄg mitt eget vÀrde, vad hÀnder.... Jag blev Ànnu mer överöst med erbjudande!!!
LĂ„ter skitbra, men vem har sagt att jag ville det?!
Jag kÀnner mig sjukt Otacksam samtidigt som jag Àr sÄ ....
Nej rampljuset gör mig inte Lyckligare , det fördriver snarare tiden tills jag hittar en punkt som Àr trygg.
Finns bara ett mÄl som ger inre lugn och det Àr en trygg platta.
Den kan man bara skapa sjÀlv sÄ fram tills dess Àr det vÀl som det Àr... Tomt-argt-saknad-sorg!
To be continued...
VÀrlden blir ibland för Stor!
Helt apropÄ bara sÄdÀr kommer en vindpust. Det var dÄ, det Àr precis sÄ det faktiskt kÀnns hÀr.
Melodiska drag, svÄrdragen start som vanligt ett hinder, men ingen skrÀck bara en ytterliggare effekt.
Ărrad i kanterna som det blir för ett hjul som rullar Ă„r efter Ă„r.
KÀrlekens tunga kan viska de ljuvaste orden, smeka din kind och vÀrma din kropp i vinterkylan.
Det sÀgs att det bor en bit av Hades i oss alla, Somliga handlar i rent oförstÄnd.
För ingen kan vÀl handla sÄ hÄrt med flit.
Myter , Legender, Sagor vi lÄtsas tro, men bakom masken dÀr akten sker Àr det som om allt blir bortglömt för dÀr Àr det nu mera bara nÄt jag i syne ser.
Skalet gör allt för att inte lÄta det inre lysa allt för starkt.
Hopen samlas för alla vill ju fÄ en del av kakan.
Men kakan smulas mer och mer sönder för varje gÄng dragkampen börjar. Aldrig varit sÄ överöst med "allt" som nu men aldrig heller kÀnnt mig sÄ tom och ensam.
Det krÀvs sÄ mycket för att komma upp nÀr man vÀl har snubblat pÄ sina egna skor.
Ensam Àr stark för att ensam har inget annat val.
Ăppen Ă€r detsamma som sĂ„rbar, men trasig kommer jag nog vara Ă€nda tills den dagen nĂ„gons kram Ă€r sĂ„ kraftfull att alla det dĂ€r smĂ„ skĂ€rvorna bara hittar tillbaka till sin plats igen...
