This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Jag har fått första preview på Låten nu och lyssnat igenom den ett par gånger... Och det är defenitivt inte en Typisk "Emma" låt som skulle passa mig som den Perfekta skeden :P :P

Samtalet gick bra idag :) 

Så bra att biljett är bokad till Stockholm om två dagar.

Shiijt! Shiijt! Shiijt! 

Verkar som om nånting händer här nu... Innan idag kände jag helt plötsligt en Panik känsla delux!!

Allt går så Fort! 

~27 April 2014 ~

På tal om att göra saker Snabbt... Som oftast innebär Lite För Bra för att vara Sant!!

Återkommande känsla på sistonde faktiskt.

Lång story kort... Jag kan ha tagit Mitt Livs Bästa eller Mitt Livs Sämsta Beslut men faktum är att trots de sjuka scenariumet jag genomled hela vägen Hem, Så skulle Jag ha Tackat Nej och inte hanterat saker ett dugg annorlunda.

Det säger mig att jag handlat Rätt!!!

Är det meningen att Jag ska göra något inom Musiken så kommer Min chans att kännas som en Pirrande känsla i hela Magen, lite precis som när man ska träffa någon som man är Kär i .

Livet Känns...

Känslor Känns...

Saker som påverkar oss Emetionellt är inget vi kan ta bort eller radera.

Du kan skapa dej ett helt Liv helt på egen hand genom att undvika synen av det som Hjärtat känner.

Men var du än gömmer dej själv eller dina Känslor så räcker det att du kommer i närheten av människor som Hjärtat bestämt håller en plats till så blir allt en oreda.

-Fäst dej inte vid någon som inte är fäst vid dej tillbaka-

Men om du låter bli att blunda en enda sekund på "rätt" tid så kommer du antagligen omedvetet lida över den bitterljuva Förlusten av ett Liv du föreställt dej.

Sitter på jobbet och tänker allt det där jag inte ska tänka. Allt det där jag aldrig kan förklara. Allt det där som känns Bäst/Sämst i ett kaos av vakum.

Jag kan undvika att ens se dej, Jag kan välja att vara där du inte är, Jag kan låtsas att dina ord inte känns... 

Jag kan Fysiskt fylla alla platser som är tomma pga dej.

Men jag kan också räkna med att det då Alltid kommer finnas grå-zoner som Aldrig blir fyllda av liv.

Små gropar och hål som Alltid kommer kännas som ett Bi stick då och då.

Allt Jag kan göra är att Acceptera att Livet är som Livet är, Obesvarade Känslor kan man Aldrig styra över, man kan bara lära sig Leva med förlusten.

Jag Älskar Dej av hela mitt Hjärta och jag vet inte jag ska fixa hantera allt det här utan dej!!

Ont gör det!!

Det är dags att ta ett Beslut.

Det sägs att man ska aldrig slänga bort en chans när man får den, men ibland så krockar chansen med Verkligheten. Det är dagar som dessa jag önskar jag kunde bollat alla mina tankar och funderingar med någon som kunde se saker ur både mitt perspektiv och ett eget.

Men jag har sagt jag ska ta mig upp själv så det finns ingen återvändo på hurvida mitt bollplank blir uppritat eller om ja själv ska måla väggen.

Jag försöker, tro mig jag försöker!!!

Jag har aldrig haft bara TUR när jag ska göra något nytt, däremot har jag alltid kämpat och "vunnit" för att nå ett mål.

Min Själ genomgår en hård prövning just nu. En balansgång mellan rätt och fel. Ett Fett stort Tomrum inombords. Sjuk Sjuk Saknad. Besvikelser över människor man stod Nära.

Och jakten på Energi och nytänkande. Känns som det hela emellanåt kan bli lite rörigt och jag gör febrilt upp listor för att hinna med Allt.

Jag kan bara Jobba för att bli ett Bättre Jag varje dag.

Jag kan bara försöka låta bli att kika lite i backspegeln då och då.

Jag kan bara Lova mig själv att Aldrig nöja mig med mindre än vad Jag själv vill lägga som Insats i allt jag gör.

" Dont just Look upon the Stars... Be One "

Jag har fått många många erbjudanden men är så Vilsen i vanlig ordning när det kommer till förändring. Jag vet att det kommer krävas Mycket av mig. Jag vet att det finns saker jag blir tvungen att välja bort.

Men en sånhär chans kommer en gång i Livet om ens det.

Det går inte längre att blunda för det och bara rida på vågen som många sagt.

Jag måste ta ett Beslut!

Vem Jag vill vara och Vart är Min slutdestination.

Hur det än blir så är Jag faktiskt Stolt över Mig själv. Alla dessa Ups and Downs Åren har bjudit på.

Jag har ändå nåt punkten idag helt på egen hand.

En dag kommer jag se tillbaka på Allt med helt andra ögon.

En dag ska jag skörda allt jag sått.

En Dag!! <3

Att vara en Drömmare ligger lite i min natur, det är en inre egenskap som kommer i alla skepnader och former. 

Det finns så många mindre del-mål att nå för att leda mig in på rätt spår mot den slutgiltliga destinationen som på sätt och vis förändras lite med tiden.

För varje sak som uppnås så ökas kraven både på mig själv och min utvalda omgivning dessutom.

Vi kan alla inbilla oss att rätt och fel är det vi står för, men rätt kan vara fel i olika perspektiv och vice versa. 

Vi kan säga att vi är opartiska men har redan varit objektiva beroende på egen sinnestämning eller livs situation.

Värst är dem som alltid går i samma skor år efter år. Trångsynta. Tråkiga jävlar.

Det enda som kan roa med dem är den oändliga disskutionen som alltid slutar på samma sätt med samma svar.

Fungerar lite grann som stjärntecken... Vissa barn leker bäst helt enkelt.

Närmast Drömmaren ligger nog Fantasin- de som vågar sväva ut sina tankebanor så långt i så många olika scenarier att Drömmaren får nya utvecklade ideer och lösningar.

Sen har vi de som lever närmast fanatiskt hårt efter gamla principer men mot moderna mål. Man kan nästa känna igen dem orubbliga och nästan lite väl kontrollerande utan rum för ljuset och "magin".

Dessa passar bäst ihop med likasinnade eller de helt Vilsna som följer lite här och lite där.

De följer inte bara av svaghet utan snarare för att det är splittrade och behöver en ledar gestaltatt följa för att liksom hålla ihop sitt eget.

Slutligen har vi "spökena"

Som nästan obemärkt glider förbi då och då. De har egentligen ingen lust att rätta sig i något led eller sätta upp någon slutpunkt för det perfekta jaget eller perfekta livet.

Dessa kan nästan finnas och leva med vilken kategori som helst, men de andra typerna av människor blir lätt utråkade för att "obrydd inte går varken fram eller tillbaks"

Alla har vi vår egen Drivkraft... Vår egen känga i röven som sparkar oss fram när vi själva blir vilse eller tappar motivation.

Jag är lite av en blandning när det kommer till att faktiskt göra Dröm till Verklighet.

Jag vet precis hur hårt man måste jobba för att komma från punkt A till B- Fanatiskt hårt.

Jag har levt så större delen av mitt liv. Men har med hjälp av att korsa vägen med Fantasin hittat in på Drömmarnas spår. Där fann jag vägar utan slut. Där såg jag syner jag aldrig sett förut. Där insåg jag möjligheten till något ännu högre.

Att Tro på något, innerligt Tro och Hoppet innfann sig.

För en period smög jag till och med runt "spöklikt" trippandes på tårna bara för att se om Världen faktiskt har en balans.  Mörker och Ljus på en tunn tunn tråd. Gnistrande Sagolika skogar där Allt stämde Perfekt i Harmoni.

Det gick bra, det fanns saker som kunde repareras, det fanns saker inombords som blev en Verklighet.

Allt som skadats när jag var vilse blev min styrka till andra som svagt började följa efter.

Styrka som växte sig stark.

Återkommande Minnen som med flashbacks visade allt tydligare att Jag varit på rätt spår förut, men blivit vilseledd och behövde en hjälpande hand för att hitta tillbaks.

Kärlekens skydd som höll mig Varm.

Lågan slockna och försvann lika snabbt som jag gjorde Allt i min makt för att blåsa liv i den igen.

Vackert blev lika Fult som en illusion där ingen vet vad som är Sant.

Strandsatt och Övergiven.

Iskall och alldeles tom Inombords.

Med en Gåva i ena handen och en Känsla av Dej i den andra.

Ett Hjärta som används våglikt.

Där insikten till slut blev att vad jag än gör/gjort så är Gåvan det enda minnet jag får ha kvar av oss.

Känslan, doften och det ständiga kallet är något jag motvilligt måste lämna kvar. Ett ankare som håller mig kvar Olyckligt Ensam.

Man är inte klar förrän man satt en punkt och lämnat Hamnen.

Ena dagen är Jag stark, nästa är jag med dej i varje andetag. Men Kärleken förblir en oavslutad Illusion av landet ingenstans. Där tid och rum stod stilla utan ekande ord som bränner hål i Ödet och förpesta Luften vi andas.

I väntan på nästa vägskäl vänder jag blicken upp mot skyn... Snart... Snart ska nästa väg synas.

Snart ska jag förstå meningen med allt det här. 

Snart ska jag sluta sakna.

Snart ska jag se någon korsa min väg igen.

Något som ger mig en chans att bli ett steg närmre Min Framtid.

Med rätt nyckel att öppna dörren och förändra Morgondagen.

Med väskan i handen så är jag på väg... <\3  </3 <\3

Vad vore Luften utan Jorden?!?

Vad vore Elden utan Vatten?!?

Vad vore Ljuset utan Mörkret?!?

Vad vore Kärlek utan Hat?!?

Alla delar av Universum behöver en motsats för att Balanseras med Perfektion.

För att skapa Harmoni, krävs verktyg som endast kan komma på rätt Tid och användas på rätt Plats.

Allt behöver inte Flöda jämt konstant för att Alla små Ting behöver hela tiden känna när något är Underbart eller Avskyvärt för att vi ska påminna oss om hur Överskönt saker kan vara när Allt går vår Väg.

Små partiklar under ständig förändring som sakta utvecklas likt vårens första blommor och höstens oranga löv.

Om hela Livet är en skola och Alla lär sig i olika takt, så borde ju Livet bli lika underskönt som bitterljuvt och kakan delas i ojämn fart.

Jag är en del av Dej och Du är en del av Mig... Men Vi är en del av Allt.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om allt och ingenting men att låta Naturen ha sin gång... Ge det Bästa av sig själv till alla individer som korsar våra vägar... Magin finns överallt... Och Lycka är ingen plötslig känsla, det är val vi Lever efter.

Believe in your Self!