Min egen fiende
Jag Har sÄ mycket jag egentligen skulle vilja sÀga, sÄ mycket jag egentligen skulle vilja visa varje dag, varje minut flimrar en bild av allt av oss bara förbi.
Jag Saknar Dej, jag saknar oss, jag saknar vÄr Dröm... VÄra planer och sÀttet vi bara kunde Àga VÀrlden.
Oslagbara blev till överkörda.
Egentligen tror jag inte det Àr sjÀlva grejjen att allt ska vara sÄ nertystat hela tiden som skrÀmmer mig mest.
Det Àr rÀdslan för att inte ens ekot ska svara tillbaka.
KÀnslan av att vilja ge sÄ mycket mer Àn man fÄr tillbaka.
Att vara den sista nÄn tÀnker pÄ innan sömnen tar i, och den första tanken nÀr ögonen öppnas pÄ morgonen... Vara nÄgons Dröm, NÄgons Fantasi men samtidigt nÄgon Verklighet.
Somna i en famn pÄ kvÀllen utan att tÀnka pÄ att det kanske Àr den sista kvÀllen hÀr. Flytta ihop...
Bygga nÄgot hÄllbart, en egen touch som bara pÄminner hur mycket kÀrlek det vilar under taket.
LÀgga sin tillit i ett Löfte till sin nÀsta... Inte behöva tÀnka sÄ mycket... Bara Göra det!
Jag önskar att jag kunde ta mig frĂ„n platsen jag stĂ„r pĂ„ idag till första morgonen i min framtid nĂ€r jag vaknar av solens strĂ„lar och jag bara inser att jag ligger i armarna pĂ„ den som Ălskar Mig.
Pussa pÄ honom.. VÀnda mig om och kÀnna hur han följsamt följer efter...lÀgger armen runt mig och sin kropp tÀtt intill.
Det skulle vara den Lyckligaste stunden i Livet .
Men det Ă€r vĂ€l sĂ„ det Ă€r... Ju hĂ„rdare vĂ€g dit... Ăr vĂ€l vĂ€rt att vĂ€nta för att uppnĂ„ en kĂ€nsla av att kĂ€nna sig Komplett med nĂ„gon.
Jag Àr bara sÄ trött pÄ att jag mÄste vara sÄ hÄrd, kall med en utsida som försöker se sÄ obesvÀrad ut av allt som egentligen Àr det som kÀnns mest...
NÀr ska Jag sluta vara sÄhÀr dum emot mig sjÀlv?!?!
