Vid Solens Slut...

Somliga lever utan insikten i allt det vackra, inte för att det har blivit sjÀlvvalt mer för ett skydd andra aldrig fÄr..... Somliga mÄste satsa för att vÄga vinna andra har redan förlorat sÄ mycket sÄ insatsen Àr frÄn ÄtervÀndsgrÀnden dÀr hoppet om nÄgot bÀttre Àr det sista dom har och rÀdslan Àr förtrÀngd in i det djupaste sÄr... Somliga förses med redskap som förenklar livet gÄng, dÀr matriella ting bygger bron sÄ trygg och sÀker... Somliga fÄr slÄss frÄn början till slut ibland utan en enda verklig chans. OrÀttvisan som ingen ser sÄ förblindad av sin egen vÀrld, med skygglappar pÄ för att slippa se var det vÀrker.... Endast en handfull föds med ett rent hjÀrta dÀr andra mÀnniskors grund blir deras eget val att leva lite mindre för att se nÄgon annans Lycka. Endast ett fÄtal fÄr uppleva den dÀr starka KÀrleken dÀr Lyckan finns innanför vÀggarna oavsett hur tuff vÀgen Àn Àr... DÀr natt och dag gÄr ihop som en öppen bok dÀr sidorna aldrig blir fÀrdig skrivna, dÀr vÄrens blomma aldrig dör ut och finns inte nog för att beskriva varför solnedgÄngen aldrig tig slut oavsett vart Àn vÀgen i livet bÀr..... Over N Out


Time Change....

Tiden Ă€r det som ligger emot mig... En kĂ€nsla av att det finns sĂ„ mycket man vill göra och borde göra sĂ„ det slutar med att man inte gör nĂ„got alls... Helt sjukt dĂ„ligt samvete tills det brister och man blir tvungen att göra nĂ„got... Som en inre stress som ropar ditt namn gör upp listan Ă„t dej och bara vĂ€ntar pĂ„ att bocka av.... Drömmar.... Ibland gör dom mig tokig och ibland Ă€r dom min styrka med full Medvetenhet att nĂ„ varje mĂ„l... Jag vet var jag vill... Men dĂ€r Ă€r sĂ„ mycket jag vill kunna göra samtidigt som jag automatiskt begrĂ€nsar mig sjĂ€lv.... Det finns mycke jag aldrig sĂ€ger, inte för att allt har sĂ„ stor betydelse för andra utan som kanske hade gett mig en push sjĂ€lv... Som jag ser det nu sĂ„ finns det ingen Ă„tervĂ€ndo... Inget Ă€r till min nackdel sĂ„ lĂ€nge jag sjĂ€lv inte skapar ett hunder av det... Det krĂ€vs sĂ„ lite för att jag ska kĂ€nna mig sĂ„ lycklig... ÄndĂ„ sĂ€tter jag upp negativa tankar i huvet ibland som gror och skapar frĂ„getecken som egentligen inte finns... Det jag minst av allt förstĂ„r med mig sjĂ€lv Ă€r... Jag kan vara sĂ„ sĂ€ker, sĂ„ hĂ„rd, sĂ„ stark nĂ€r det kommer till att pĂ„verka min arbetssituation, nĂ€r det kommer till mina barn, nĂ€r det kommer till mina vĂ€nner och min familj.... Men ett stort Men... NĂ€r det kommer till mig sjĂ€lv eller det som jag anser att jag förtjĂ€nar.. DĂ€r backar jag.... Varför?!?! Jag vill inte hĂ„lla tillbaka.... Jag vill inte gĂ„ miste om mer av livet.... Detta Ă€r jag ..... Med brister som alla andra .... SĂ„ lĂ€nge viljan finns.. SĂ„ finns möjligheten <3 <3 <3 Over N Out


S.O.S!!!

Jag tror.. Jag vill tro att vi har haft vĂ„rt första riktigta samtal utan pĂ„verkan eller brĂ„k... Det kĂ€nns konstigt men samtidigt som en lĂ€ttnad... Mycket som bĂ„da burit pĂ„ har varit detsamma utan att nĂ„gon sagt nĂ„t... Jag vet inte varför man fungerar sĂ„... För det har verkligen varit prat om annat Ă€n just det faktiska orsakerna till olika hĂ€ndelser... VĂ„rt största problem Ă€r att vi inte brĂ„kar om vanliga ting som man hör alla andra gör... Ytliga bekymmer som svartsjuka ect allt mellan oss Ă€r sĂ„ djupt satt... Är det för att vi Ă€r djupt andliga som personer?!? Eller Ă€r det sĂ„ att detta Ă€r helt nytt?!? Det fĂ„r mig att ifrĂ„gasĂ€tta om jag ens haft relationer innan eller om jag bara haft ytliga band och nöjt mig för tillfĂ€llet?! NĂ„nstanns tappade jag fokus pĂ„ allt som var viktigt redan innan jag ingick detta med dej.... MĂ„nga gĂ„nger har jag tĂ€nkt och tĂ€nkt hur jag ska komma tillbaka i balans men aldrig förrĂ€n idag sĂ„g jag sĂ„ klart pĂ„ vad som behövdes... Jag fick ett nytt redskap... En pĂ„minnelse av det jag glömt bort... Samtidigt en slĂ€ng av dĂ„ligt samvete för det jag aldrig borde tappat... Oavsett om det Ă€r med eller utan dej sĂ„ Ă€r detta en gör-om-gör-rĂ€tt tills det blir rĂ€tt... Och Ă€nden att börja i Ă€r barnen... Inte för min skull... Inte för vĂ„r skull utan för deras skull... Allt det dĂ€r som kommer utöver det Ă€r bara en bonus... Jag har lagt min energi pĂ„ helt fel saker och min styrka har alltid varit familjen framför allt.... Även om det kan lĂ„ta som en klyscha just nu sĂ„ Ă€r de det jag mĂ„ste utgĂ„ ifrĂ„n och fĂ„ en inre harmoni annars kommer jag aldrig vidare till nĂ€sta steg i mitt liv oavsett vad eller var det steget Ă€r... Att fĂ„ ligga dĂ€r i dina armar var ett magisk ögonblick just idag... Jag vet inte vad som fick det frĂ„n en punkt till en annan men min kĂ€rlek till dej Ă€r evig och mitt mĂ„l Ă€r glas klart men det finns saker som mĂ„ste byggas upp frĂ„n verktyg vi redan haft men nĂ„nstanns glömde.... NĂ„nstanns mĂ„ste den biten med hur seriöst det ska vara visas lika tydlig frĂ„n bĂ„da hĂ„ll för att en gemensam plan ska kunna upprĂ€ttas och faktiskt följas.... Jag har nog aldrig kĂ€nnt mig sĂ„ ett med nĂ„gon som jag gör med dej egentligen... <3 <3 <3 Over N Out!


Excalibur...

Jag har pÄbörjat en blogg nu i mÄnga dagar men hela tiden raderat inlÀgget för omstÀndigtheternas stÀndiga förÀndring... vad Àr poÀngen att ha en blogg men inte kunna skriva det man kÀnner i nuet fullt ut!?!
Jag vet inte i vilken Ànde jag ska börja och defenitivt inte i vilken Ànde jag ska kalla slut.... Jag hade en annorlunda kÀnsla i kroppen nÀr jag vakna idag... kan inte riktigt sÀtt fingret pÄ om den Àr bra,dÄlig,Àrlig eller falsk.... hjÀrtat, hjÀrnan och praktiska förmÄgan jobbar liksom inte riktigt ihop just nu.... Som en vÀgg framför mig med meningar, ord, minnen skrivs och varje gÄng jag försöker minnas ser jag orden sakta förvandlas frÄn glöd till aska... det skrÀmmer mig sönder och samman... för Àven om jag lÀser orden..Hör orden komma... sÄ kÀnner jag inte kÀnslan bakom dom....Jag sÀger inte att dom inte Àr menade...bara att energin inte utstrÄlar att det faktiskt Àr sÄ du kÀnner...
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta allt... inte heller hur jag ska kÀnna att det Àr tillrÀckligt... nÄnstanns pÄ vÀgen försvann tryggheten och byttes mot ett förtvivlat rop pÄ att vara till lags...
Finns dÄ den biten att hitta tillbaka till samtidigt som man utvecklas framÄt!?!
Eller Kan man bara Älska nĂ„gon för mycket för sitt eget bĂ€sta!?!
Kan det vara sĂ„ att just den tanken skrĂ€mmer.... Älska pĂ„ en högre nivĂ„..en kĂ€nsla man inte provat innan!?!
Mitt hjÀrta grÄter... i ena Ànden och brinner redo för strid i den andra... Jag har aldrig kÀnnt nÄt sÄnthÀr förrut....
Det Àr sÄ mycket jag vill Ästadkomma och varje gÄng jag tror jag har redskapen sÄ saknas nÄt vid inventeringen... och jag blir pÄminnd om att det Àr dags att söka dom bitarna... varje gÄng jag kommer ur det Àr det likadant...lite starkare... lite mer tro.... lite mer öppen... lite mer redo för att finna den totala kÀnslan...

Eller... Àr det sÄ det fungerar i sagans vÀrld.... att motgÄngarnas drake mÄste drÀpas med det magiska svÀrdet av prinsen med det renaste hjÀrtat för att prinsessan ska befrias frÄn tornet hon en gÄng stÀngdes in i !?!?!?!?
To Be Continued....

RSS 2.0