Ready to Rock!!
Det kÀnns som om jag hela tiden vÀntar pÄ nÄgot extra ordinÀrt. TÄlamod för att meningsfulla ögonblick ska gnistra till.
Det kÀnns som jag satte omvÀrlden pÄ paus för att uppnÄ personliga mÄl. Lite som att gÄ i dvala för att vakna upp en solig vÄrdag. Det har varit en lÄng period med privata mÄsten som kÀnnts viktigare att avklara Àn att slÀppa in nÄgon ny. För jag menar vem slÀpper in nÄgon ny mitt i kaoset??
Jag har lĂ€rt mig sĂ„ jĂ€kla mycket om mig sjĂ€lv. Testats till bristningsgrĂ€nserna och blivit tvungen att rannsaka bĂ„de mig sjĂ€lv och mina nĂ€rmsta. StĂ€ngt dörrar. Ăppnat Nya. Fumlat ensam och rĂ€dd genom mörker. GrĂ„tit en skvĂ€tt otaliga gĂ„nger.
Ăverbevisat för mig sjĂ€lv hur lĂ„ngt jag Ă€r beredd pĂ„ att gĂ„ nĂ€r jag mĂ„ste. Om jag sĂ„ ska asfaltera en egen vĂ€g för att lyckas nĂ„ mina mĂ„l.
Men jag kommer alltid i MĂ„l!!
Jag ger Aldrig Upp!!
För sÄn Àr Jag!!
Men med kunskap kommer ansvar. Ansvar för att förstĂ„ att det Ă€r ok att alla inte Ă€r pĂ„ samma blad i boken som jag. Ansvar att förstĂ„ att alla inte kan fĂ„ stanna kvar. Ansvar att lite dĂ„ och dĂ„ se över omgivningen och rensa bort allt som ger en massa negativ energi. Ăven nĂ€r de gör ont.
Under sÄ himla lÄng tid har jag spelat efter andras Regler... Nu spelar jag efter Mina.
Ibland tror jag inte de finns nÄgon som hÄller mÄttet för att bli min "Perfect match". Jag har höga krav pÄ andra i min omgivning för att jag har höga krav pÄ mig sjÀlv. Jag vet hur de kÀnns att vara synkad med nÄgon. Jag vet hur de ska kÀnnas att Àlska nÄgon fullt ut, och kan inte nöja mig med mindre.
Jag tror bara man trÀffar nÄgra fÄ mÀnniskor genom livet man Àr sÄ Connected med. Och nÀr man kÀnner sig sÄ brÀnd sÄ mÄnga gÄnger sÄ kÀnns de sorgset att de lÀr dröja innan man hittar nÄgon sÄ nÀra igen. Man kan antingen kÀnna sig sÄ himla oövervinnerlig eller sÄ himla ensam. Men thats life!!
I vanliga fall hade jag sagt att de enda man kan göra Àr att försöka bli ett bÀttre jag Àn man va igÄr. Men jag har kommit sÄ jÀkla lÄngt med mig sjÀlv att de kÀnns som att de finns bitar framför mig nu som bara kan jobbas pÄ nÀr man Àr tvÄ. KÀnslan av en famn som skyddar mot höstens stormar. HÄller lÄgan vid liv. Föder drömmar och planer för livet framÄt. Men framförallt hÄller vÀrmen under tÀcket nÀr alla vintermornar kommer. Thats my plan!!
