This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

FreeeeeeedaG och hög Sommaren visar sin Bästa sida... Alltså mitt i all kaos , Olycka och Sjukdomar så känner Jag ändå nånstans att man blivit så utgråten och tömd på allt det där andra kan tillfoga en.
Jag kommer nog Alltid känna av Svek eller hur Hårt mitt Hjärta blev krossat av någon som Jag faktiskt hade en djup tro i.
Själva grunden och Vänskapen skulle ju vara så Stark så behövlig.
Men ändå har ljuset gått upp, Satsar man " fel" om och om igen så hittar man Aldrig rätt väg.
Att gå på någon historia hit och dit... Ut och in... Upp å ner... Till slut faller alla bitarna på plats.
Jag Ångrar nog att inte Lyssna på alla varningsklockor.
Eller faktiskt Fatta att inget i världen är unikt... Samma ord, samma gargong.... Samma Allt som mängden får.
Dock kan Jag själv göra ett val, ett val Jag vetat om hela tiden... Jag har låtit mig "köras" lite med, inte som ett offer utan för att jag också har behov.

Där är Alldeles för mycket som Gömdes i Snö kom fram med Värmen... Med nya insikter och Växande Styrka inombords så måste Jag nog Erkänna att Jag trivs lite grann nu, massor av Press har lyfts från mina axlar samtidigt som Jag låtit dej skapa ett tomrum som Jag nog tillsåg dej större än vad du var.
Jag är inte bättre än dej sen allt slogs bort, Jag har vidgat vyerna om man kan säga så på ett Fint sätt.
Jag har vuxit i mig själv och lärt mig ta för mig för egen skull.
Lite kyligare, Lite mindre Engagemang och Lite Mer Sekundära behov som Närhet men bara sådär Lagom som på
Gamla dar :P :P

Dags att göra upp nya Mål... Nya Krav för att kunna se Nya möjligheter. Lärt mig att inte dömma ut någon innan de fått en chans att visa vad de är.
Fast mest av Allt bara Lyssna på Kroppen och höra när den behöver en Chill-out.
Känns konstigt samtidigt att ingen blir ju nånsin som vi som du, Men nya minnnen kommer med tiden Ersätta gamla... And Of You Go!

Jag vet vad jag vill ha, Jag vet vad Jag behöver och sista verktyget passar numera in... Jag vet hur jag ska ta mig dit.
Att stänga någon ute var fel när det kom från mig, men varje steg du tar, varje handling berättar bara mer om dej än om mig.

Jag skriver för att tömma, rensa bort och Bearbeta men också för att själv kunna följa min utveckling i efterhand. Påminnna sig om att allt var verklighet inget var Fejk, skillnaden låg bara i Impulsiva handlingar som hade avslöjat din mörkaste hemlighet om det inte ageras Akut för stunden.

En man som skulle passa mitt Liv är en man som delar samma Passion, en man som är färdig med att söka efter sig själv eller Handlar efter allt han brinner för.
En Trygg Axel som jag kan luta mig tillbaka mot när allt är som tyngst.
Dela Tankar , ideer och planer.
Någon som alltid gått sin egen väg och Drömmer lika tramsigt, underbart och Fantasifullt att små buus är dagliga inslag.
Men viktigast är ändå att han ska kunna se min Själ och den smärta mina Ögon gömmer, Han ska förstå min stolthet över att han Alltid får mig att Le och inse att när Jag Älskar så gör jag det Hel hjärtat...

Finns Han?!?

Tills Jag stöter på honom så får jag nöja mig med att det är dags att Sluta Lipa över Spilld mjölk när Bäst-före-datumet gått ut för längesen.

Det är dags att börja Leva varje sekund Nu... Livet Kallar så Jag antar att en ny dag gryr med All värme jag släpper in <3

En Ny Dag Börjar Nu...

Genom glipan på gardinen lyser månen stark och klar.
Det är inte förrän tystnaden blir som starkast man kan höra vad man tänker.
Drömma sig bort i en fridfull takt,
Där uppe på höjden av kullen har stenen sin speciella plats.
En gång så ytlig, nu för djup sitt eget bästa.
Det är inte längre så att man ska ta för givet att hur mycket du än finns där för människor när dom behöver det, så innebär det inte att dom finns där tillbaka när du står i krisen.
Jag måste inse att villkoren aldrig var lika.
Välja lite bättre vem man ska tro på och stötta i fortsättningen.
Hur lite det ens hade krävts av dej så var det alldeles för mycket.
Jag ångrar aldrig att jag ställt upp på andra, och vet att jag hade gjort allts som krävts för att torka dina tårar, hållt din hand genom allt jobbigt du mött... Men det är ju min syn på Vänskap när den är så "nära".
Det finns inte längre någon tyngd i dina ord, allt som finns kvar nu är varje Handling du står för.
Varje andetag, varje rörelse... Varje hjärtslag... Allt och Ingenting har Äntligen fått sin betydelse.

Plötsligt kommer jag ur banan
Och känner av ett annat hjärtkrossande skrik.
Joel vaknar igen av smärtan , förvirrad av febern, fastspänd till maskiner... Och Maktlösheten är Total <3
När man genomgått så många undersökningar, flera sorters röntgen, ultraljud och mängder av blodprov... Fortfarande utan svar... Ena beskedet efter det andra, allt som finns är blodprov som visar bakterier, inflamation men utan att veta var kan det inte behandlas.
Samtidigt som man ska vara Stark här så måste allt kunna organiseras härifrån och hem.
Hur förberedd du än är så vet man aldrig vilka höjder man ska uppnå varje gång något händer.
Emeli Fina emeli vad skulle jag gjort utan dej <3

Nej man får verkligen en påminnelse varje gång nåt hemskt händer.

Så här sitter man nu igen och för första gången på väldigt länge Saknar man en Svalkande Bris på Balkan <3 Lovley <3

Vi har i sommar Besökt den ena sjön efter den andra... Mycket Natur lite inomhus.... Solnedgång dag efter Dag... Måste ju säga att Sommaren är bland det Bästa som finns... Men det är ju klart Alltid något som Saknas... Alltid en tom plats.
Så många ideer som tittar fram lite då och då. Sen kommer bakslaget eller det negativa tänkandet emellan.
Det finns fortfarande stunder jag blir arg, irriterad eller rent av besviken över saker som kommer upp, fast jag vet att gjort är gjort.

Det lilla glädjerus som borde komma hinner liksom inte ta fäste innan jag slår verkligheten mot tanken och suddar ut bilden som varit så fint Målad.

Jag känner ju för Leva Nu, se dagen med glada ögonblick, möjligheter och Framtiden.
Ibland dyker frågan upp om man kanske skulle gå på den där dejten eller åka på den där utflykten bara för att ta steget liksom.

Helt Galet som Jag tillåter mig själv att må ibland.
Även om allting bara hänger på mig själv så tar "Allting" sån tid att överkomma.
Samma båt, samma tanke, samma handling.... Hade ju behövt Ro i Land och bara vara.
Utan att känna sån press på hur jag ska ta det, hur jag ska bete mig och framför allt .... Hur Jag MÅSTE må!

Ni säger att det går Över... Ni säger att det kommer fler Chanser nån annanstans... Ni säger att Jag kommer hitta det först när Jag släppt det som är "Fel" för Mig.
Till och med Du av alla som ska känna mig bättre än någon annan säger så.

Jag borde ha gått för Längesen säger en annan.
Men jag tror inte nån av er Förstår hur många "Rätt" som samtidigt är "Fel" ....
Jag har aldrig nånsin använt vågakålar i något jag gjort, men kom på mig själv att Jag gör det nu.
Det är inget Jag står för i min Personlighet, när jag innerligt brinner för något så finns inga omöjliga "hinder" bara bättre el sämre Bra Lösningar.

Men Hårt och Grymt nog så blir jag bara tvungen att Leva med Konsekvensen av andras Beslut. Jag tror inte att man slutar Älska, man lär sig nog bara Leva utan personen.

Fan va Tragiskt allt låter :/ :/

Jag börjar bara bli så trött på att Kämpa för något som hela tiden "Grusas" lite som om det medvetet ska fördärvas onödigt. Som om andra "hjälper" det lite på traven.
Men va vet Jag?!

Det fanns en Plan... Det Fanns en Tid... Det fanns Chanser Jag inte visste om... Där Man betyder Allt och Ingenting... Där man tror att Regnbågens slut är funnet och ser sig om efter kistan med Guld, men inser snabbt att Synvillan bara förvirrat en ännu längre bort... Omväg genom dimman... Tårar som tar kraft från Viljan hur Stark den än är.
Varför ger Jag inte bara upp?!
Varför släpper Jag inte taget?!
Vad är det som håller Mig så hårt kvar?!

Jag önskar att Jag kunde sitta på klara Svar såsom Du... Ni... Alla

Jag vet att inget av det här är Unikt
Jag vet att Jag inte är Ensam om att må Dåligt över det.
Men inget gör mindre ont för det.
Inget får mig att sluta fundera på allt som Slutade här... Men ändå Aldrig tog Slut...

Låter lika Galet som att slippa tanka bilen och köra på Luft, men min Verklighet kommer aldrig vara som någon annans, Jag vet det Nu.

Saker gör Ont, Känslor gör Ont
Livet gör Ont... Det gäller bara att lära sig Dansa i regnet... Ups and downs...

Önskar bara ibland att Jag kunde byta ut min Berg-O-Dal-Bana mot ett Pariser Hjul... En stund då och då i allfall. <3 <3 <3

Var jag än vänder mig och skriver så....
Äsch va FAAAN Tolka hur ni vill, var ni vill och När ni vill.... Alla människor kommer alltid att dömma dej med sina egna inskränkta syner från sitt eget ego.

Alla människor kommer förr eller senare att såra dej... Att tro att världen någonstans är Rättvis är lika korkat som att stå mitt i lejongropen och tro att han Inte kommer att äta dej bara för att du inte åt honom först...

Jag vet inte hur många lärdomar till jag vill ha faktiskt, just nu känns det bara som att det inte är några med positiv utgång.
Bara mer mer mer om hur man ska backa från allt som har med förtroende att göra.
Jag vet nu om drifterna bara är starka nog så kan vad som helst spillas.

Att få komplimanger dagligen för skönhet kanske låter som en dröm men allt har ett Pris... Trygghet- Erase!

Ligga, ligga, ligga
Vem har sagt att jag ens vill vara så nära, naket inpå?

Jag vill bara kunna vakna upp en morgon och känna att pressen är borta, att lugnet infunnit sig, se på sin nästa sovandes tätt intill, höra hans andetag.
Lite sådär småkyligt i rummet, höra fågelkvitter från glipan vid fönstret.
Lyfta lite på täcket och bara krypa sådär nära, skeda, känna sig omsluten av värme, och bara somna om...

När Ska det bli min Tur igen?!?

Att Försöka är en bedrift som kan Tolkas på fruktansvärt många sett.
Undermedvetet, medvetet och slumpmässigt förblir en Evig fråga utan svar...

När allt som har med Tro , Hopp och Frid.. Rubbas från sin platta, så sätts alla dom där mänskliga rätt, fel , brist och förmåga i rullning.
Konstant allerta inför nästa oförutseende moment som ska tacklas.
Att vara kall, avskärmad och känslomässigt off har sin charm.
Jag tror den försvarsmekanismen finns just för att hjärnan ska kunna trycka på Paus när allt som redan är för mycket inte ska Krascha systemet helt och hållet...

Sen hur hårt eller länge den går på Paus är väl olika för olika erfarenheter man hinner samla på sig innan Allt Brister inombords.
Värsta Känslan av dom alla är väl ändå när man är tvungen att låtsas som att allt är bra när man egentligen bara sitter där på golvet bakom stängd dörr... Plockar upp skärva efter skärva av sig själv och försöker matcha ihop dom rätt igen.

Dom säger att man alltid blir vad man tänker... Men när inget av de man tänker utlöser i faktiskt handling... Man testar väg efter väg efter väg och ändå ingen lösning eller förbättring...
Man granskar sig själv och sin omgivning utifrån och hela vägen in... Gör alla förändringar som behövs och ÄNDÅ inte blir vad man Tänker... Hur gör man då?!

Att sitta högt upp på ett berg och se ner över vart resan började och hurvida man tidvis gått upp för och tidvis i cirklar runt bergets kanter.
Många gånger trott man Lyckats klättra till toppen men en enda enkel rörelse eller mening har visat synen att det endast var en hägring... Back to basics...
Många gånger har man också satt sig ner och gett upp... Insett att det är omöjligt att nå målet.
Nåt litet ljus sken nånstans har irriterat runt huvet som envis liten mygga... Cirkulerat landat och bet tidvis hårt.
Ren skär irritation och ilska får en att Resa på sig och ge sig fan på att det måste finnas nåt bättre ställe och vila på... Något skönare.. Något Varmare... Något mer av Allt.

Väl tillbaks i rätt spår, växer vilja och lusten till att försöka eller Hoppet om inte bara enstaka dagar med Solsken utan stabilt stadigt väder de flesta dagar...
Varje gång med nya verktyg... Lite bättre än förra gången... Man tar sig lite längre men aldrig nånsin hela vägen fram.
Häromdagen klättra jag till Toppen Ensam inte för att stanna där utan för att se om utsikten faktiskt fanns där.
Om solnedgången faktiskt var så Grym Vacker som det påstods.
Det finns inte många ord som kan beskriva rättvist hur Fin världen såg ut från den vinkeln.
Ensam tog jag mig ner igen till min del av klippan... Väl där slog Jag läger återigen i väntan på att bli Stark nog att Ta ett steg i en ny riktining.
Stark nog att ta risken... Stark nog å våga Vinna eller Förlora nästa lopp... <3 <3 <3