This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Rekommendationsbrev

 

 

Emma Dehlin, 820429-3529, har arbetat på Prospector sedan april 2010.

 

Emmas arbetsuppgifter som callcenteragent innebar huvudsakligen att marknadsföra.

och sälja Prospectors produkter och tjänster.

 

Hon har i sin roll presterat ett mycket gott resultat. Hon är lojal och väldigt självgående. Hon är till sin läggning målinriktad och ambitiös. Emma klarar att prestera mycket väl även under press, vilket tjänsten ofta innebär.

 

Hon är en uppskattad arbetskamrat som har en mycket god förmåga att samarbeta med olika typer av människor och är inte rädd för att kasta sig in i nya utmaningar. Jag vill ge Emma våra bästa rekommendationer och önskar henne lycka till på sin fortsatta väg genom livet!

 

 

 

Kristianstad 2011-08-18

 

Prospector

Callcenter Kristianstad

 

 

 

Angelica Falk

Callcenterchef

I vilken jävla ände ska man börja i då!?!

Var drar man gränsen för ofrivillig uppmärksamhet? Borde det inte räcka med ett nej?...eller 50 nej?....
Vem satte ribban för var respekten gemtemot andra individer och deras fria val?
Det ska inte spela nån roll hur attityden är eller vad man har på sig...whatever...Blir sååå jävla trött på pojkar ibland ...ni har verkligen ingen som helst jävla spärr för vad som är ok eller hur upptagna ni är....Som om det ens skulle vara intressant att ens se åt nåt som redan är bortlovat....vad skulle nån egentligen vinna på den situationen förutom en ego boust för den svaga länken själv...hur fan kan man binda upp sig på en person om man inte tänker hålla sig där ändå?!


Done....Förbrukat....Lägg Ner!

Finns Ingen Jävla Chans I hela Världen Att Jag Är Det Minsta Fuc Intresserad!

Säger bara ÄRLIGHET är sen fullkomligt skööön känsla så det finns inte.......Svider ibland men det finns inget som känns så skönt som ett rent samvete....

Dagen idag...Jag vet inte hur jag ska beskriva den....omtumlande...Vågat....Lättnad...Frihet....Det är så grymt att kunna känna hur hela världen bara öppnar sig framför en......SLÄPPA ut alla inre aggressioner och gå vidare....
Bara Total Lycka.....

Allt bara Flödar....finns inget stopp nu..FRAMTIDEN börjar idag...Och jag tänker följa vågen vart den än bär mig.... <3 <3 <3



Somethings on my mind.....and U know what.....Feeed it or leave it!

En vecka till avklarad....Nästa blir ju knappast mindre tuff!!
Hur faaan kunde allt samlas för att organiseras med samtidigt?!
Jag har taggat...jag har funderat...jag har väntat hela fuc sommaren på att skiten ska dra igång....så det blir lite ordning framöver....skrämmande tanke att målen är på väg...känns som man står precis innan mål linjen men inte vet vem som går i mål först eller vad fan man tävlar om ......

Många saker som ska ske nu under hösten....allt känns så nytt men ändå så dags att komma nån vart...Det enda som egentligen skrämmer mig är att jag är osäker på vad min energi kommer att palla...å den eviga påminnelsen att inte lägga ner energi där jag egentligen bara lägger huvebry av gammal vana....FAAAN!

Ta in...Smälta...Agera...Bearbeta...Släppa taget....normalt sätt....sen kommer det fuc ältandet i huvet!

Det bara låser sig...på ett sätt jag inte kan hantera än....

Det är så jävla mycket jag vill...ja måste bara hitta rätt vägar för att nå dit...men det blir som et pussel där ingen bit passar .....och när man väl hittat nåt och matcha med så kan man ge sig fan på att nästa bit krånglar hur lik den än är rätt....

Impulsiviteten bara stiger....

Jag ska fan byta ut min berg-o-dal-bana mot ett Pariser hjul nu...det är fan dags!



****More To Come****

Rent fucking kaos.......Så många delar av mitt liv som ska fucking passa ihop för att detta ska fungera....så jävla sjukt besviken när folk inte tar sitt jävla ansvar..utan bara går när det krånglar lite istället för att hitta en ny väg eller en lösning som passar alla!
Kompromissa.... Har du slagit upp det ordet?!
Eller har du helt och hållet glömt bort att målet med det hela ska föreställa att vara det viktigaste i ditt liv?!?!
Det enda du gör nu är att greppa efter de sista stråna för att försöka tygla det du aldrig lyckades med förr...finns inget kvar du kan göra...bara att följa vågen och anpassa dej till Fucking verkligheten....

Det fina... med det hela är att KARMA slår tillbaka på allt det du gör ....

Hur kunde du sätta min redan plågade själ i ett sånt våld?!...Hur fan kunde du låta det hända?...Hur fan kunde ni se på?...Hur faaan kunde JAG tillåta det ske?....Förnedringen...Framför våra barn...Framför våra Familjer...Alla Visste....Många gånger bad jag till han där uppe att han skulle lindra smärtan bara lite....

Jag hatar inte ens dej längre för allt du gjort....Jag tycker bara så fruktansvärt synd om alla som ska passera igenom ditt Helvete.....

Jag ångrar Aldrig mina livsval...Jag har skapat det finaste ...det mest unika...människan kan...mina barn...Anledningen att orka fortsätta...det som ger mig viljan att alltid göra mitt bästa....att ta mig framåt...Min familj...min enhet...Min ständiga påminnelse om vad kärlek verkligen är....

Många saker får man leva med resten av livet.....skador både själsligt och fysiskt....

Minnena är många...och det är inte lätt att bearbeta.......

Jag var redan så krossad...att det enda jag visste hur man gjorde var att fly allt....För att på nåt sätt skydda sig själv från fullständig förgörelse..och slut på livet

Det är som när man tystnar för att det inte lönar sig att berätta.....tiden går...allt bara växer inombords utan att det går att förhindra...till slut lever man som en fånge i sig själv....och minuterna kommer alltid förr eller senare när bubblan av känslor bara spricker.....man slutar tänka och bara handlar på ett sätt som för många är svår att förstå...man ser bara en väg ut från plågan....som kallas livet...Det är det mest skrämmande man nånsin kan gå igenom...Som att vakna upp med slangar nertryckta i halsen....i världen man befann sig i var det bara helt mörkt ...tyst............hoppet , tron och viljan bara dog ut och rann ifrån mig......

För att sen höra röster som blev högre och högre för till sist skrika ens namn....kaotiskt...skrämmande...övernaturligt på nåt sätt...
Jag var 16år den gången.... utan stöd...utan stabilitet...helt utan skydd från omvärlden....


Min personliga utveckling...är så svår att se själv....Jag vet var jag vill...Jag vet var jag ska gå...Jag vet att jag kan....Resan mot målet är ju lång...hård...svår....Men det ska gå...Det kommer att gå...Finns inga ursäkter i världen för att fortsätta motarbeta sig själv.....

Innan har målen bestått av alla det praktiska verktygen för att skapa en trygg punkt...min fasta platta att stå på oavsett vad som rasat...hem..utbildning...jobb....körkort... ect

Nu ligger nivån på det personliga planet där nödvändigheten att kämpa emot sina inre demoner....händelser...minnen...är i fokus för att kunna ta steget vidare mot inre frid....samtidigt som man skapar en ny typ av styrka mot framtida ras....motgångar ect...Lika mycket som att våga infria drömmar....modet och tron på sig själv....

I slutändan har jag insett att den enda fienden jag egentligen har/haft är mig själv....det är bara jag som kan sätta gränserna för hur jag vill spendera mitt liv.....Jag har en chans...ett liv...frågan är hur jag vill minnas det...och hur jag vill leva det....

Jag vet att när dagen kommer och jag kan se allt jag åstadkommit så vet jag att det är helt och hållet min egen förtjänst...att gå från ingenstanns...med ingenting....och luta sig tillbaka...bara njuta av framgången...
Min tid är nu....min tur att få allt att vända....

Det finns bara en väg.....MIN VÄG!

***************** More to come ... ***********************

Only Words...Aight!

Thought
Hope
Failur
Misstake
Tears
Lost
Pain
Fear
Empty
Dark
.
.
.
.
Realease
Air
Sun
Faith
Trust
Clouds
Strengh
Smile
Love

And My Heart Will Set Me Free.......

Varmt ...Kallt....Kallt....Varmt!
Samtidigt som jag blir helt skogs tokig så gillar jag läget så skarpt.....Och är ändå ganska tillfreds med allt jag gör....

Planerna är många...målen är som alltid skyhöga...men på ett mer ovisst sätt och med mindre tidspress....Allt går..Det måste gå....Det ska gå =)

Inombords känns det som att det värsta kaoset fortfarande finns där men är på nåt konstigt vis mer ned tonat än tidigare... vet inte riktigt hur jag ska tolka det hela.... Det är ju knappast för att bekymmena lättar.... eller blir enklare....kan det va så att all min energi gör att det känns mindre kaotiskt eller är det för att jag accepterat läget och inte lägger så mycket bry över det??!

I Vanliga fall hittar jag alltid en anledning att fly ALLT... även det som kan betyda något bra för mig....Men denna gången ser jag ingen anledning att gå nån stanns....känns som jag öppnat sidor som inte går att stoppa....

Lite som såhär...alla individer som passerar en genom livet gör det av anledningen att man ska lära sig något....hitta nya sidor i själen....Känna både sorg,glädje,svek,lycko rus ect ect
Långt om länge har jag undvikit att släppa någon nära nog att ha en anledning att göra mig varken lyckligare eller besviken....Det har varit enklare med muren uppe...men något hände i våras..något som gav en helt annan bild av allt....Egentligen fanns svaret där hela tiden....men det är ju lättare sagt än gjort att våga hoppa ellerhur ?!?!

Nothing can change destiny.....Whatevers meant to be....Will Work out Perfectly <3 <3