This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

En tanke eller Två...

Hur vet man att man är redo för att ta nästa kliv upp i trappen närmre mot mål och drömmar???

Är det så att man bara känner inombords när det är dags??

Eller är de så att man en dag bara vaknar och känner sig stark och modig nog att börja prova alla tänkbara lösningar för att till slut bara inse att något blev rätt och man skuttar märkbart framåt??
 
Att jämt jobba i motvind tar knäcken på vem som helst in emellan. Stundvis för att påminna om den tunna linjen mellan botten och toppen. Den biten som alltid är svårast att balansera på utan att det påverkar ens känslor och rubbar lite trygghet.

Och framför allt, Varför är man så onödigt hård mot sig själv när man äntligen är på väg mot något nytt. Att man på nåt sätt omedvetet och helt bortom omgivningens vetskap börjar påminnas om allt man lämnat, och stegvis testar sig själv för att försäkra sig om att man verkligen vill eller verkligen känner att alla olika kemi plan stämmer överrens med önskan om sin framtidsbild???
Det är så jäkla onödigt att ens sätta sig i sitsen att börja jämföra, väga för och nackdelar för att alltid sluta med att man nog ändå saknar någon som inte längre är en potenciell framtidsbild.

Av egen erfarenhet så kan jag säga att jag är väl medveten om vem jag är,var jag vill och hur mycket jag faktiskt är värd.
Min självkänsla och självförtroende är på en lagom harmonisk nivå utan några direkta gropar.
Ändå tillåter man sig inte att få känna känslan av kärlek och att tillhöra någon som känner likadant.

Det känns galet att bara längta fram tills dit utan att göra något åt saken, samtidigt som människor runt en redan hunnit hela vägen och flera gånger bytt ut sin partner mot nån ny.
Där och då ställer jag mig frågan om många människor slänger sig in och ut lättvindigt i relationer?? Eller om det är jag som inte tar fler chanser, om jag gör rätt eller fel??

Jag tror nånstans på att man försöker reparera eller laga när något blir trasigt istället för att bara byta ut personer mot en ny. Det är sällsynt i dagens samhälle. Så sällsynt att jag undrar om det blivit till en myt.


1000 frågor utan svar... några 100 tankar från bara ett Jag...

💖💖💖

Death is not the greatest loss.
The greatest loss in life is what dies inside of us when we are alive.
You didnt even take time to notice, the distinct lack of color.

Lifes lost in the place of sorrows.
And the only difference, between yourself and the crazy man who stacks mynstre...

When you find yourself,
Headstones in your heart.

In the speed of Souls.
Is like a dead bird. In the speed of souls,
the victum of a hit n run.
Left on the roadside to rotten and be reclaimed, by the qoncrete and the soil.

Cant you see??

Death is not the greatest loss.
 The greatest lost is what dies inside us while we still alive .
You didnt even take time to notice,
The distinct lack of color.

Lifes lost in the place of sorrows.
And the only difference
Between yourself and the man who stacks mynstre...

He found him self on a park bench.
And you found yourself,
At the bottom of a prescripted bottle.
The victum of a hit n run.
In the speed of souls, is like a dead bird.
In your heart .
And headstones.
In your heart .
In the speed of souls.

Death is not the Greatest Loss, the greatest loss is what Dies inside us while we still Alive...In your Heart...

Just Saying!!

Alltså bland det mest dryga som finns är Urkorkade frågor som tvingar fram ännu mer urkorkade svar. Är det nåt som kan locka fram enstaka touretts utbrott hos mig så är det defenitivt bland top 5 på min lista.
Om vi utgår ifrån att det över lag kommer från normalbegåvade människor som känner en väl nog för veta ungefär vilken typ av världsuppfattning man har. Som vet någerlunda vilken livs situation man haft/har, intressen man delar osv osv
Där borde då finnas någon form spärr tankemässigt där man reflekterar över frågor som dyker upp i tanken innan man öppnar munnen eller?!?!
Men nej... frustrationen kokar över på en microsekund.

" Vill du aldrig få det du behöver och förtjänar av en livspartner?? "

" Förstår du inte hur bra du kunde haft det med mig?? "

" Varför får jag inte skämma bort dej med resor runt i världen och lyx?? "

" Varför är en så snygg tjej som du singel?? "

Skämtar du med mig eller??
Hur bra du än känner mig så är det få människor som faktiskt står mig nära nog för att kunna leverera handling för frågor likt dem. Men de som är så pass nära skulle aldrig ens behöva ställa frågan de hade bara börjat leverera.
Jag uppfattas som väldigt öppen och skäms inte direkt för att vara den jag är.
Jag är öppen om ytliga saker, men stängd som en ihopa slagen bok om mina privata bitar. Varför??
För att jag behöver inte skylta hela mitt liv för omvärlden. Behöver ingen bekräftelse/kritik för att veta att jag duger.

Som svar på fråga ett då... Jo det är väl klart din idiot, men där finns saker jag går/gått igenom som gör att jag fortfarande inte vill släppa någon nära nog för att ta den chansen/risken att ännu en gång vara lycklig för att sen bara bli olycklig igen.

Nästa svar hänger nästan ihop både fråga två & tre... Nej och jag vill heller inte veta hur lycklig på låtsas jag kunde blivit om jag levde tillsammans med någon där bara den parten hade känslor. Finns inte på kartan alls nånsin. Sen ska vi inte ens tala om hur förnedrande det är när nån tror att man kan "köpa" sin lycka med materiella ting gemtemot en annan människa. Det får mig att undra var man fått sina värderingar ifrån?? Det är inget som nånsin kommer ge kärlek och gemenskap snarare ensamhet i slutändan. Bland det värsta jag vet!

Sistan frågan är en återkommande fråga varje vecka från olika människor. Det gör mig så jäkla off att jag inte ens svara på frågan längre och direkt blockerar personen för så jäkla idiotisk är den. Bara för att man är snygg så innebär det inte att man är lyckligare.
Det måste inte heller betyda att nåt är fel, när man väljer sin omgivning med förnuft framför yta. Att vara så dömande på förhand visar bara frågeställarens uppfattning och syn på omvärlden. Skrämmande. Snevridit och helt fel skäl att binda sig. Allmänt Urkorkat.

Alla människor har olika skäl till varför man väljer att leva ensam, mina val handlar om att jag sätter barnen i första rummet. Jag väljer att inte påpeka det utåt hela tiden. Jag känner inte att jag måste förklara det för alla människor jag pratar med heller. Jag värdesätter människor som förstår och respekterar just precis den biten. Sen kommer det till att jag fokuserar på att utbilda mig vidare inom områden som jag brinner för. För att skapa en bättre framtid för mig, för oss. Skulle de sen dyka upp kärlek på vägen så kommer det falla sig naturligt när det är dags, men just nu behöver jag lägga min tid här.

Just saying!!