Change!

Jag inser hur blind jag mÄste varit men omöjligt har jag aldrig trott nÄgot varit.
Fortfarande rycker jag till nÀr det ringer pÄ dörren och nÄn dumdristig del av mig tror du ska finnas dÀr pÄ andra sidan.
Tiden fÄr ta ut sin rÀtt.
Jag kommer Aldrig kunna vara det du vill.
Jag kommer Aldrig kunna glömma hur du skiftar frĂ„n natt till dag. 
Jag kommer Aldrig kunna LĂ„tsas som om det inte Fanns.
Hur det pÄverkar mig i Allt jag gör.
TÄrar som brÀnns, Hur du Lyckas fÄ mig att Le.
Din doft, din nÀrvaro och allt annat som pÄminner om dej finns kvar.
En dag kommer jag ta bort allt det dÀr för att det blir BÀst sÄ.
En dag ska jag ransaka mig sjÀlv igen och kÀnna efter vilka behov jag har.
En dag ska Jag kÀnna mig Hel igen.

Mest för att jag kÀnner att du nog inte förstÄr, och nÀr du vÀl kommer dit och fattar sÄ Àr det försent.
Det Àr som kvicksand, jag trampar emot men dragningskraften till det speciella banden vi har Àr för stark.
Det drar ner mig nÀr det borde lyfta upp mig.
Jag vet nÀstan inte vem av oss som Àr Mest Vilsen, men jag tror det Àr Du.

Du va min Fina
Du va min Skatt
Du va min KĂ€rlek
Du va mitt Skratt 

Vi borde ha slÀppt detta för lÀngesen
Men det Ă€r sĂ„ svĂ„rt nĂ€r HjĂ€rtat vĂ€rker. 
Vissa rÀnder gÄr Aldrig ur.
Jag Àr inte rÀdd för tomheten för den har jag kÀnnt pÄ lÀnge, Jag Àr rÀdd för att nÀr jag vÀl stÀnger dörren sÄ gÄr den inte att öppna igen ... Och allt blir som Förlorat.
Jag Älskar att Drömma men tappar liksom gnistan att ens försöka.
Och Hoppas, verkligen Hoppas att En Dag Blir Jag Hel Igen <3 






Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0