This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Att Försöka är en bedrift som kan Tolkas på fruktansvärt många sett.
Undermedvetet, medvetet och slumpmässigt förblir en Evig fråga utan svar...

När allt som har med Tro , Hopp och Frid.. Rubbas från sin platta, så sätts alla dom där mänskliga rätt, fel , brist och förmåga i rullning.
Konstant allerta inför nästa oförutseende moment som ska tacklas.
Att vara kall, avskärmad och känslomässigt off har sin charm.
Jag tror den försvarsmekanismen finns just för att hjärnan ska kunna trycka på Paus när allt som redan är för mycket inte ska Krascha systemet helt och hållet...

Sen hur hårt eller länge den går på Paus är väl olika för olika erfarenheter man hinner samla på sig innan Allt Brister inombords.
Värsta Känslan av dom alla är väl ändå när man är tvungen att låtsas som att allt är bra när man egentligen bara sitter där på golvet bakom stängd dörr... Plockar upp skärva efter skärva av sig själv och försöker matcha ihop dom rätt igen.

Dom säger att man alltid blir vad man tänker... Men när inget av de man tänker utlöser i faktiskt handling... Man testar väg efter väg efter väg och ändå ingen lösning eller förbättring...
Man granskar sig själv och sin omgivning utifrån och hela vägen in... Gör alla förändringar som behövs och ÄNDÅ inte blir vad man Tänker... Hur gör man då?!

Att sitta högt upp på ett berg och se ner över vart resan började och hurvida man tidvis gått upp för och tidvis i cirklar runt bergets kanter.
Många gånger trott man Lyckats klättra till toppen men en enda enkel rörelse eller mening har visat synen att det endast var en hägring... Back to basics...
Många gånger har man också satt sig ner och gett upp... Insett att det är omöjligt att nå målet.
Nåt litet ljus sken nånstans har irriterat runt huvet som envis liten mygga... Cirkulerat landat och bet tidvis hårt.
Ren skär irritation och ilska får en att Resa på sig och ge sig fan på att det måste finnas nåt bättre ställe och vila på... Något skönare.. Något Varmare... Något mer av Allt.

Väl tillbaks i rätt spår, växer vilja och lusten till att försöka eller Hoppet om inte bara enstaka dagar med Solsken utan stabilt stadigt väder de flesta dagar...
Varje gång med nya verktyg... Lite bättre än förra gången... Man tar sig lite längre men aldrig nånsin hela vägen fram.
Häromdagen klättra jag till Toppen Ensam inte för att stanna där utan för att se om utsikten faktiskt fanns där.
Om solnedgången faktiskt var så Grym Vacker som det påstods.
Det finns inte många ord som kan beskriva rättvist hur Fin världen såg ut från den vinkeln.
Ensam tog jag mig ner igen till min del av klippan... Väl där slog Jag läger återigen i väntan på att bli Stark nog att Ta ett steg i en ny riktining.
Stark nog att ta risken... Stark nog å våga Vinna eller Förlora nästa lopp... <3 <3 <3