Only One Way....MY Way!
Rent fucking kaos.......SÄ mÄnga delar av mitt liv som ska fucking passa ihop för att detta ska fungera....sÄ jÀvla sjukt besviken nÀr folk inte tar sitt jÀvla ansvar..utan bara gÄr nÀr det krÄnglar lite istÀllet för att hitta en ny vÀg eller en lösning som passar alla!
Kompromissa.... Har du slagit upp det ordet?!
Eller har du helt och hÄllet glömt bort att mÄlet med det hela ska förestÀlla att vara det viktigaste i ditt liv?!?!
Det enda du gör nu Àr att greppa efter de sista strÄna för att försöka tygla det du aldrig lyckades med förr...finns inget kvar du kan göra...bara att följa vÄgen och anpassa dej till Fucking verkligheten....
Det fina... med det hela Àr att KARMA slÄr tillbaka pÄ allt det du gör ....
Hur kunde du sÀtta min redan plÄgade sjÀl i ett sÄnt vÄld?!...Hur fan kunde du lÄta det hÀnda?...Hur fan kunde ni se pÄ?...Hur faaan kunde JAG tillÄta det ske?....Förnedringen...Framför vÄra barn...Framför vÄra Familjer...Alla Visste....MÄnga gÄnger bad jag till han dÀr uppe att han skulle lindra smÀrtan bara lite....
Jag hatar inte ens dej lÀngre för allt du gjort....Jag tycker bara sÄ fruktansvÀrt synd om alla som ska passera igenom ditt Helvete.....
Jag Ängrar Aldrig mina livsval...Jag har skapat det finaste ...det mest unika...mÀnniskan kan...mina barn...Anledningen att orka fortsÀtta...det som ger mig viljan att alltid göra mitt bÀsta....att ta mig framÄt...Min familj...min enhet...Min stÀndiga pÄminnelse om vad kÀrlek verkligen Àr....
MÄnga saker fÄr man leva med resten av livet.....skador bÄde sjÀlsligt och fysiskt....
Minnena Àr mÄnga...och det Àr inte lÀtt att bearbeta.......
Jag var redan sÄ krossad...att det enda jag visste hur man gjorde var att fly allt....För att pÄ nÄt sÀtt skydda sig sjÀlv frÄn fullstÀndig förgörelse..och slut pÄ livet
Det Àr som nÀr man tystnar för att det inte lönar sig att berÀtta.....tiden gÄr...allt bara vÀxer inombords utan att det gÄr att förhindra...till slut lever man som en fÄnge i sig sjÀlv....och minuterna kommer alltid förr eller senare nÀr bubblan av kÀnslor bara spricker.....man slutar tÀnka och bara handlar pÄ ett sÀtt som för mÄnga Àr svÄr att förstÄ...man ser bara en vÀg ut frÄn plÄgan....som kallas livet...Det Àr det mest skrÀmmande man nÄnsin kan gÄ igenom...Som att vakna upp med slangar nertryckta i halsen....i vÀrlden man befann sig i var det bara helt mörkt ...tyst............hoppet , tron och viljan bara dog ut och rann ifrÄn mig......
För att sen höra röster som blev högre och högre för till sist skrika ens namn....kaotiskt...skrÀmmande...övernaturligt pÄ nÄt sÀtt...
Jag var 16Är den gÄngen.... utan stöd...utan stabilitet...helt utan skydd frÄn omvÀrlden....
Min personliga utveckling...Àr sÄ svÄr att se sjÀlv....Jag vet var jag vill...Jag vet var jag ska gÄ...Jag vet att jag kan....Resan mot mÄlet Àr ju lÄng...hÄrd...svÄr....Men det ska gÄ...Det kommer att gÄ...Finns inga ursÀkter i vÀrlden för att fortsÀtta motarbeta sig sjÀlv.....
Innan har mÄlen bestÄtt av alla det praktiska verktygen för att skapa en trygg punkt...min fasta platta att stÄ pÄ oavsett vad som rasat...hem..utbildning...jobb....körkort... ect
Nu ligger nivÄn pÄ det personliga planet dÀr nödvÀndigheten att kÀmpa emot sina inre demoner....hÀndelser...minnen...Àr i fokus för att kunna ta steget vidare mot inre frid....samtidigt som man skapar en ny typ av styrka mot framtida ras....motgÄngar ect...Lika mycket som att vÄga infria drömmar....modet och tron pÄ sig sjÀlv....
I slutÀndan har jag insett att den enda fienden jag egentligen har/haft Àr mig sjÀlv....det Àr bara jag som kan sÀtta grÀnserna för hur jag vill spendera mitt liv.....Jag har en chans...ett liv...frÄgan Àr hur jag vill minnas det...och hur jag vill leva det....
Jag vet att nÀr dagen kommer och jag kan se allt jag Ästadkommit sÄ vet jag att det Àr helt och hÄllet min egen förtjÀnst...att gÄ frÄn ingenstanns...med ingenting....och luta sig tillbaka...bara njuta av framgÄngen...
Min tid Àr nu....min tur att fÄ allt att vÀnda....
Det finns bara en vĂ€g.....MIN VĂG!
***************** More to come ... ***********************
Kompromissa.... Har du slagit upp det ordet?!
Eller har du helt och hÄllet glömt bort att mÄlet med det hela ska förestÀlla att vara det viktigaste i ditt liv?!?!
Det enda du gör nu Àr att greppa efter de sista strÄna för att försöka tygla det du aldrig lyckades med förr...finns inget kvar du kan göra...bara att följa vÄgen och anpassa dej till Fucking verkligheten....
Det fina... med det hela Àr att KARMA slÄr tillbaka pÄ allt det du gör ....
Hur kunde du sÀtta min redan plÄgade sjÀl i ett sÄnt vÄld?!...Hur fan kunde du lÄta det hÀnda?...Hur fan kunde ni se pÄ?...Hur faaan kunde JAG tillÄta det ske?....Förnedringen...Framför vÄra barn...Framför vÄra Familjer...Alla Visste....MÄnga gÄnger bad jag till han dÀr uppe att han skulle lindra smÀrtan bara lite....
Jag hatar inte ens dej lÀngre för allt du gjort....Jag tycker bara sÄ fruktansvÀrt synd om alla som ska passera igenom ditt Helvete.....
Jag Ängrar Aldrig mina livsval...Jag har skapat det finaste ...det mest unika...mÀnniskan kan...mina barn...Anledningen att orka fortsÀtta...det som ger mig viljan att alltid göra mitt bÀsta....att ta mig framÄt...Min familj...min enhet...Min stÀndiga pÄminnelse om vad kÀrlek verkligen Àr....
MÄnga saker fÄr man leva med resten av livet.....skador bÄde sjÀlsligt och fysiskt....
Minnena Àr mÄnga...och det Àr inte lÀtt att bearbeta.......
Jag var redan sÄ krossad...att det enda jag visste hur man gjorde var att fly allt....För att pÄ nÄt sÀtt skydda sig sjÀlv frÄn fullstÀndig förgörelse..och slut pÄ livet
Det Àr som nÀr man tystnar för att det inte lönar sig att berÀtta.....tiden gÄr...allt bara vÀxer inombords utan att det gÄr att förhindra...till slut lever man som en fÄnge i sig sjÀlv....och minuterna kommer alltid förr eller senare nÀr bubblan av kÀnslor bara spricker.....man slutar tÀnka och bara handlar pÄ ett sÀtt som för mÄnga Àr svÄr att förstÄ...man ser bara en vÀg ut frÄn plÄgan....som kallas livet...Det Àr det mest skrÀmmande man nÄnsin kan gÄ igenom...Som att vakna upp med slangar nertryckta i halsen....i vÀrlden man befann sig i var det bara helt mörkt ...tyst............hoppet , tron och viljan bara dog ut och rann ifrÄn mig......
För att sen höra röster som blev högre och högre för till sist skrika ens namn....kaotiskt...skrÀmmande...övernaturligt pÄ nÄt sÀtt...
Jag var 16Är den gÄngen.... utan stöd...utan stabilitet...helt utan skydd frÄn omvÀrlden....
Min personliga utveckling...Àr sÄ svÄr att se sjÀlv....Jag vet var jag vill...Jag vet var jag ska gÄ...Jag vet att jag kan....Resan mot mÄlet Àr ju lÄng...hÄrd...svÄr....Men det ska gÄ...Det kommer att gÄ...Finns inga ursÀkter i vÀrlden för att fortsÀtta motarbeta sig sjÀlv.....
Innan har mÄlen bestÄtt av alla det praktiska verktygen för att skapa en trygg punkt...min fasta platta att stÄ pÄ oavsett vad som rasat...hem..utbildning...jobb....körkort... ect
Nu ligger nivÄn pÄ det personliga planet dÀr nödvÀndigheten att kÀmpa emot sina inre demoner....hÀndelser...minnen...Àr i fokus för att kunna ta steget vidare mot inre frid....samtidigt som man skapar en ny typ av styrka mot framtida ras....motgÄngar ect...Lika mycket som att vÄga infria drömmar....modet och tron pÄ sig sjÀlv....
I slutÀndan har jag insett att den enda fienden jag egentligen har/haft Àr mig sjÀlv....det Àr bara jag som kan sÀtta grÀnserna för hur jag vill spendera mitt liv.....Jag har en chans...ett liv...frÄgan Àr hur jag vill minnas det...och hur jag vill leva det....
Jag vet att nÀr dagen kommer och jag kan se allt jag Ästadkommit sÄ vet jag att det Àr helt och hÄllet min egen förtjÀnst...att gÄ frÄn ingenstanns...med ingenting....och luta sig tillbaka...bara njuta av framgÄngen...
Min tid Àr nu....min tur att fÄ allt att vÀnda....
Det finns bara en vĂ€g.....MIN VĂG!
***************** More to come ... ***********************
Kommentarer
Trackback
