This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Jag blir liksom aldrig nöjd med någon framgång alls.

Jag har ett mål, en plan hur botten ska bli toppen.

Jag är på väg, har tagit många steg.

Jag vet vad jag måste göra och ändå känns det såhär.

Helgen gav mig ytterliggare en klapp på axeln för att jag följt min magkänsla och den slog rätt.

Någon som jag vet inte var bra, rak eller ärlig gjorde en debut och visa sin bästa sida som bara gav mig en chans till att knuffa ännu längre bort.

Problemet som kvarstår där är att jag vet att någon skada skett nånstans men kan inget göra åt det idag.

Människor som inte tar reda på fakta utan att dömma på indicier är inga positiva vingar att hänga under.

Pssscht! Bort!!!

Jag avboka spelningar av personliga skäl för att jag såg mitt eget värde, vad händer.... Jag blev ännu mer överöst med erbjudande!!!

Låter skitbra, men vem har sagt att jag ville det?!

Jag känner mig sjukt Otacksam samtidigt som jag är så ....

Nej rampljuset gör mig inte Lyckligare , det fördriver snarare tiden tills jag hittar en punkt som är trygg.

Finns bara ett mål som ger inre lugn och det är en trygg platta.

Den kan man bara skapa själv så fram tills dess är det väl som det är... Tomt-argt-saknad-sorg!

To be continued...