VÀrlden blir ibland för Stor!

Helt apropÄ bara sÄdÀr kommer en vindpust. Det var dÄ, det Àr precis sÄ det faktiskt kÀnns hÀr.
Melodiska drag, svÄrdragen start som vanligt ett hinder, men ingen skrÀck bara en ytterliggare effekt.
Ärrad i kanterna som det blir för ett hjul som rullar Ă„r efter Ă„r.


KÀrlekens tunga kan viska de ljuvaste orden, smeka din kind och vÀrma din kropp i vinterkylan.
Det sÀgs att det bor en bit av Hades i oss alla, Somliga handlar i rent oförstÄnd.
För ingen kan vÀl handla sÄ hÄrt med flit.


Myter , Legender, Sagor vi lÄtsas tro, men bakom masken dÀr akten sker Àr det som om allt blir bortglömt för dÀr Àr det nu mera bara nÄt jag i syne ser.
Skalet gör allt för att inte lÄta det inre lysa allt för starkt.
Hopen samlas för alla vill ju fÄ en del av kakan.
Men kakan smulas mer och mer sönder för varje gÄng dragkampen börjar. Aldrig varit sÄ överöst med "allt" som nu men aldrig heller kÀnnt mig sÄ tom och ensam.


Det krÀvs sÄ mycket för att komma upp nÀr man vÀl har snubblat pÄ sina egna skor.
Ensam Àr stark för att ensam har inget annat val.
Öppen Ă€r detsamma som sĂ„rbar, men trasig kommer jag nog vara Ă€nda tills den dagen nĂ„gons kram Ă€r sĂ„ kraftfull att alla det dĂ€r smĂ„ skĂ€rvorna bara hittar tillbaka till sin plats igen... 





Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0