<3
Allt bara snurrar pÄ precis som det ska, men hur jag Àn slÄr bort det sÄ trÀnger det sig pÄ, lite grann som den dÀr kylan inget tyglager kan stÀnga ute, hur mycket man Àn försöker.
KÀnns som jag förmedlar sÄ tydligt jag kan men ÀndÄ Àr det en gÄta som kommer fram.
Och dessutom skrivs svaret i en form som endast en kan svara pÄ.
Stundvis lÄtsas jag som att du inte fanns, men samtidigt finns du mitt i allt jag gör.
Jag skulle kunna förklara varför och utveckla saker in minsta molekyl, men jag hör mig sjÀlv stÀlla frÄgan.
KÀnner han verkligen sÄ?
Ănnu svĂ„rare Ă€r det att tolka allt pĂ„ skit-kort-lĂ„ngt-avstĂ„nd.
Vi Àr sÄ Lika men sÄ Olika ÀndÄ.
Dina tyngder Àr Mina styrkor och tvÀrtom.
Hur kan man vara sÄ jÀkla RÀtt men lika jÀkla Fel med nÄgon?
Det finns inget svar som Àr vÀrre Àn dom tre orden... Jag Vet Inte.
Det finns inget som Àr sÄ OsÀkert som det hÀr, men ÀndÄ sÄ Tilldragande.
Jag menar hur jÀkla svÄrt ska det vara egentligen?
Alla beslut du tar idag har konskvenser du fĂ„r leva med imorgon. Att tĂ€nka utanför den lilla fyrkantiga boxen Ă€r en sak att sĂ€ga men en annan att leva efter. ĂndĂ„ stĂ„r Jag hĂ€r och Saknar. Det Ă€r aldrig förrĂ€n en relation nĂ„r botten och skĂ€r sig som man kan lĂ€ra sig vem man vill behĂ„lla i sitt Liv, vid sin sida.
För man vet aldrig hur man hamnar mot varandra nÀr allt bara varit fröjd, hur ska man dÄ kunna lÀra sig Àlska varandras brister, och bemöta dom pÄ rÀtt sÀtt?!
Att sÀga att man Saknar sÄ mycket men inte göra en anstrÀngning att ens fylla rummet av vÀrme, det kÀnns sÄ tvetydigt och flyktigt.
Jag kÀnner mig inte heller hel, nÄnsin men jag kan inte göra nÄgot Ät det eftersom du stÀngt mig ute.
Det Àr nog det som skrÀmmer mig mest, att inte ens veta om du glömt bort mig tills solen gÄr upp.
Eller att bli lÀmnad ensam mitt i allt det hÀr.
Att bli LĂ€mnad av Dej.
"Once upon a Time... There was this Girl doin her best to just keep her Spirit Alive"
Kommentarer
Trackback
