Tankar
Jag kan inte med ord beskiva hur ont allt gör.
jag kan inte ens uttala hur varje liten molekyl bara vÀnder sig ut och in över det sÄ felskrivna bladet som det egentligen bara Àr.
Jag skulle ha lÀmnat det dÀr.
Jag skulle inte lÄta mig sjÀlv lockas in i dimman utan kompass en gÄng till.
DÄ fÄr man skylla sig sjÀlv.
Jag ska sluta se bakÄt, men enda jag gör Àr att försöka ersÀtta ett tomrum som fortfarande inte Àr tomt.
Jag har nog aldrig direkt varit den dÀr som faller för en person.
Det har alltid tagit sin tid och oftast vuxit fram, men nĂ€r jag vĂ€l varit dĂ€r sĂ„ har jag Ălskat hĂ„rt,djupt och lĂ€nge.
Jag tror inte att man slutar Àlska nÄgon dÀremot sÄ lÀr man sig leva utan dem.
Jag lÄter nog mig sjÀlv sÄras lite extra bara för att jag ska ha ytterligare ett skÀl att inte vÀnda mig om eller gÄ tillbaka.
Ăven jag inser att universum har en mening med allt som sker...Jag förstĂ„r bara inte alltid varför.
Lika tydligt som att jag inte ens skrivit hÀr inne för att vara sÀker pÄ att jag inte pÄ nÄt sÀtt pÄverkar nÄgon.
Men skrivandet har fortsatt genom musiken...pÄ papper...som klotter och allt annat jag kommit över för att fÄ ur mig hur det faktiskt kÀnns.
Men egentligen vet ingen vad som spinner nÀr alla tror att hjulen stÄr still.
De finns sÄ mycket trams och dumheter hÀr i vÀrlden, med faktum Àr att jag tror inte det finns sÄ mÄnga mÀnniskor med sÄ mycket djup. Faktiska djup. Felsorterat.MissförstÄtt.Oanpassat.
Ăppen och stĂ€ngd pĂ„ samma gĂ„ng, Kan man va det?!?
Drömmar och önskningar, Àr det samma sak!?!
Vad jag behöver och vad som behövs Àr en stor skillnad.
att utveckla och att förnya gör inte vÀrlden densamma.
Jag sitter med gÄvor jag inte vill anvÀnda, förrÀns "rÀtt" hittar in i mitt hjÀrta nÀsta gÄng.
Allt det dÀr jag lÀmna för mÄnga Är sen Àr fortfarande en del av mig precis som detta kommer bli en dag.
Ăven om jag gör allt i min makt sĂ„ kan jag inte lĂ„tsas, jag har försökt. sĂ„ fort nĂ„n kommer nĂ€ra sĂ„ blir det platoniskt.
det blir kallt som om jag sprider istiden sÄ till och med skÀrselden fÄr mig illamÄende.
Jag önskar ibland att jag bara kan gör som du/ni, men sÄn Àr inte jag.
Jag ska inte sÀga att jag Àr helt ensam för det skulle vara en lögn, snarare en massa jobb för att fÄ lite luft och bara chilla,drömma,sova .
KÀnns som min vÀrld nÀr jag sover Àr sÄ mycket bÀttre Àn min verklighet utanför.
Jag tröttnade nÄnstans pÄ att jobba sÄ hÄrt pÄ att vara perfekt och insÄg att jag aldrig skulle bli just det.
Varje gÄng en stjÀrna faller önskar jag mig numera saker som faktiskt kan hÀnda.
Saker dÀr jag hoppas andra inner lycka.
Min börda.mitt Kall.Mitt HjÀrta stÄ skrivet i universums stora himlavalv.
Just nu ser jag mig om i alla riktningar för att se Ät vilket hÄll vÀgvisaren tar mig.
Omtumlande och vilse har varit Ärets största ord.
Men jag har aldrig gjort nÄgot som inte gjorts av KÀrlek till de som stÄtt mig nÀra.
Och att sluta Ălska tror jag aldrig man gör...
inte ens de minsta hur mycket man Àn försöker lura sig sjÀlv sÄ finns det alltid dÀr.
Precis som minnen som kommer ut som tÄrar nÀr orden tar slut.
Precis som Jag...Med en början utan slut!
jag kan inte ens uttala hur varje liten molekyl bara vÀnder sig ut och in över det sÄ felskrivna bladet som det egentligen bara Àr.
Jag skulle ha lÀmnat det dÀr.
Jag skulle inte lÄta mig sjÀlv lockas in i dimman utan kompass en gÄng till.
DÄ fÄr man skylla sig sjÀlv.
Jag ska sluta se bakÄt, men enda jag gör Àr att försöka ersÀtta ett tomrum som fortfarande inte Àr tomt.
Jag har nog aldrig direkt varit den dÀr som faller för en person.
Det har alltid tagit sin tid och oftast vuxit fram, men nĂ€r jag vĂ€l varit dĂ€r sĂ„ har jag Ălskat hĂ„rt,djupt och lĂ€nge.
Jag tror inte att man slutar Àlska nÄgon dÀremot sÄ lÀr man sig leva utan dem.
Jag lÄter nog mig sjÀlv sÄras lite extra bara för att jag ska ha ytterligare ett skÀl att inte vÀnda mig om eller gÄ tillbaka.
Ăven jag inser att universum har en mening med allt som sker...Jag förstĂ„r bara inte alltid varför.
Lika tydligt som att jag inte ens skrivit hÀr inne för att vara sÀker pÄ att jag inte pÄ nÄt sÀtt pÄverkar nÄgon.
Men skrivandet har fortsatt genom musiken...pÄ papper...som klotter och allt annat jag kommit över för att fÄ ur mig hur det faktiskt kÀnns.
Men egentligen vet ingen vad som spinner nÀr alla tror att hjulen stÄr still.
De finns sÄ mycket trams och dumheter hÀr i vÀrlden, med faktum Àr att jag tror inte det finns sÄ mÄnga mÀnniskor med sÄ mycket djup. Faktiska djup. Felsorterat.MissförstÄtt.Oanpassat.
Ăppen och stĂ€ngd pĂ„ samma gĂ„ng, Kan man va det?!?
Drömmar och önskningar, Àr det samma sak!?!
Vad jag behöver och vad som behövs Àr en stor skillnad.
att utveckla och att förnya gör inte vÀrlden densamma.
Jag sitter med gÄvor jag inte vill anvÀnda, förrÀns "rÀtt" hittar in i mitt hjÀrta nÀsta gÄng.
Allt det dÀr jag lÀmna för mÄnga Är sen Àr fortfarande en del av mig precis som detta kommer bli en dag.
Ăven om jag gör allt i min makt sĂ„ kan jag inte lĂ„tsas, jag har försökt. sĂ„ fort nĂ„n kommer nĂ€ra sĂ„ blir det platoniskt.
det blir kallt som om jag sprider istiden sÄ till och med skÀrselden fÄr mig illamÄende.
Jag önskar ibland att jag bara kan gör som du/ni, men sÄn Àr inte jag.
Jag ska inte sÀga att jag Àr helt ensam för det skulle vara en lögn, snarare en massa jobb för att fÄ lite luft och bara chilla,drömma,sova .
KÀnns som min vÀrld nÀr jag sover Àr sÄ mycket bÀttre Àn min verklighet utanför.
Jag tröttnade nÄnstans pÄ att jobba sÄ hÄrt pÄ att vara perfekt och insÄg att jag aldrig skulle bli just det.
Varje gÄng en stjÀrna faller önskar jag mig numera saker som faktiskt kan hÀnda.
Saker dÀr jag hoppas andra inner lycka.
Min börda.mitt Kall.Mitt HjÀrta stÄ skrivet i universums stora himlavalv.
Just nu ser jag mig om i alla riktningar för att se Ät vilket hÄll vÀgvisaren tar mig.
Omtumlande och vilse har varit Ärets största ord.
Men jag har aldrig gjort nÄgot som inte gjorts av KÀrlek till de som stÄtt mig nÀra.
Och att sluta Ălska tror jag aldrig man gör...
inte ens de minsta hur mycket man Àn försöker lura sig sjÀlv sÄ finns det alltid dÀr.
Precis som minnen som kommer ut som tÄrar nÀr orden tar slut.
Precis som Jag...Med en början utan slut!
Kommentarer
Trackback
