WonderLand!
Vad Behöver Jag som allra Mest just nu?!?
Jag stÀller en frÄga som jag redan vet Svaret pÄ... Men Undviker ÀndÄ att sÀga Hela meningen Högt. Censurerar att fortsÀtta i bara Tanken, bara dÀr kan Jag Skrika ut det Omöjligt Möjliga.
Varför mÄste nÄgot sÄ egentligen SjÀlvklart vara sÄ SvÄrt att Visa Tydligt? NÀr Jag Aldrig innan varit RÀdd att lÄta de Synas.
Hur kan Jag efter Allt som varit , ÀndÄ kÀnna Mig lika NÀra det Jag var LÄngt bort ifrÄn Förut?
Jag Viskar för mig sjÀlv... Att det Alltid kommer Beröra mer Àn bara Mitt HjÀrta.
Om Jag nu vet att det Aldrig finns nÄn Tid som Àr "RÀtt" , Hur kan Min SjÀl dÄ bara kÀnna sig som Hemma och vara Stark nÀr Vi tvÄ blir Ett?
Tar tre Djupa Andetag och sÀger ........ .., ...
Utanför spinner VÀrlden pÄ i en faslig fart... Ibland hoppar Jag pÄ karusellen nÀr den Flyger förbi, inbillar Mig att Jag vÀxer mig stark. SÄ stark att Jag tror att det finns en annan sfÀr, tror jag glömmer svunnen Tid.
Men Ădet pĂ„minner dĂ„ och dĂ„ om att Allt bara Ă€r en Undantryckt illusion.
Och snart Àr man tillbaka pÄ en KÀnsloladdad ruta ett.
DÀr TÄrar brÀnner lika mycket som förut... DÀr Saknad blir lika tung som Tomheten av att kÀnna sig Halv.
Ett omtumlande Vakum dÀr frÄgan förblir obesvarad för man inte vÄgar tro.
Ska det Alltid vara SÄhÀr?!
Att KÀnslan Aldrig kommer att finna nÄgon Tröst.
Att HjÀrtat Aldrig slutar kalla.
Att Ord Alltid krossas av Handling.
Att vilken dag som helst kan sluta i en Dröm.
Att FörstÄelse blir det Omöjliga hindret.
Att MĂ„nen Aldrig hinner ikapp Solen...
"Always & Forever" <\3
Kommentarer
Trackback
