VĂ€ntan...
Idag Ă€r lite jobbigare dag... Jag vet inte om det egentligen beror pĂ„ att allt annat Ă€r jobbigt eller om det bara Ă€r Saknaden att fĂ„ Försvinna i din famn... KĂ€nna hur din hand stryker genom Mitt hĂ„r... Hur dina Ăgon pratar med mina.... Att kunna Somna pĂ„ Din arm... PĂ„ samma nĂ€r tanken slĂ„r mig sĂ„ pĂ„minns jag om att det bara var jag som kĂ€nde sĂ„. PĂ„ alla Fel Vi aldrig gjorde RĂ€tt.
Det gör mest Ont av allt.
Ensam i Kaoset. Ingen Tröst . Ingen som helst FörstÄelse. Ingenting nÄnstans sÄsom Jag behöver dej.
Jag avskyr den hÀr Tiden som gÄr mellan sista blicken till likgiltigheten... Det Àr inte vÀrt att lida, Jag vet!
Men HjĂ€rtat vĂ€ljer det HjĂ€rtat vĂ€ljer och ibland Ănskar Jag att inte var sĂ„ djupt FĂ€ngslad.
Eller Medveten om Allt, att Jag bara kunde ta de för vad det Àr/var.
I bland Ănskar Jag, att Jag kunde Sluta Sakna allt med Dej...
Kommentarer
Trackback
