BalkanHĂ€ng <3

Det vĂ€rsta med en Dag som denna Ă€r att den kunde varit den Allra BĂ€staste pĂ„ Året. Men nĂ„nting gör ett svart hĂ„l pĂ„ Bilden. NĂ„nting gnager i Skallen Omedvetet.
Arg. Ledsen. Besviken.
Men har det inte spelat nÄgon som jÀvla roll innan sÄ gör det knappast det nu!!! :/ :/
Varför ska det vara sÄ jÀkla onödigt komplicerat?!?
Hur mÄnga murar jag Àn bygger upp sÄ tÀcker dom liksom inte upp för att Radera det som varit.
Jag skulle kunna utveckla Alla tankar pÄ ett lÄngt mer komplicerat sÀtt men det finns ingen Tröst dÀr heller som skulle göra nÄn skillnad för mig eller hur det fÄr mig att mÄ inombords.
Att Vakna varje dag med den dĂ€r tomma KĂ€nslan i kroppen... Att lĂ€gga sig varje Natt med Önskan att Drömmarnas land ger mig det Jag Saknar pĂ„ min Vakna Tid.
BalkanhĂ€ng... Besöken pĂ„ Hovdala...Mornar nĂ€r man fryser och kryper tĂ€tt intill... Promenader till kvĂ€lls Solen... HĂ„lla Handen... 
NÀrheten... Skratten... Kyssarna... Heta nÀtter... Men Mest av Allt Kramarna som börjar med den dÀr Blicken.


Jag antar att det kommer en Dag nĂ€r Jag ser NĂ„gon annan pĂ„ det dĂ€r Speciella sĂ€ttet. NĂ„gon annan som sĂ€tter Mitt HjĂ€rta i Brand. NĂ„gon annan Jag vĂ„gar ge en Chans... Jag LĂ€ngtar tills dagen Ă€r kommen dĂ„ Jag kan skapa Magiska Minnen igen <3 <3 <3 








Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0