Upprorisk..

Kanalisera.... Ett Ord som lÀgger sig sÄdÀr Mjukt och Skönt i munnen samtidigt som det lÄter sÄ Seriöst.
Fördela flödet jÀmt och skölja ut allt Gammalt... För att fylla pÄ med Nytt.
Spola bort hinnan som förhalar livets flod. 
RÀdslan och SpÄren sitter kvar nÀstan lite som en frÀtande massa som BrÀnt kanterna lite till och lite mer varje gÄng.
Skyddad av Pulserande Lava som skjuter pÄ för stÀndig Ström.
Lite Magiskt förförande Vindar som Smekfullt snuddar vid. 
Hypnotiserad av tanken varje gÄng den slÄr mot Ytan.
FlÀmtande stÄr kroppen Stilla medans Allt Inombords förflyttas.
KÀnner Stegrande hur Klimax Àr nÄtt och Sakta börjar Avta.
Den VÄg som nyss sköljt över hela HÀrlighetens topp... Drar sig kraftlöst tillbaka.
SÄ lÄngt tillbaka sÄ man Tyst stÀller sig FrÄgan om det ens Fanns?!?
Tid Ă€r nĂ„got man tror man har, men Ă€r sĂ€llan nĂ„got man tĂ€nker pĂ„ nĂ€r man velar mellan tankar pĂ„ Gott och Ont. Tiden Ă€r... 








Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0