Dagen som bara Försvann

Jag kunde ha sagt Allt om jag visste att Jag kunde vara SÀker pÄ vem jag ska se pÄ abstrakt.
Jag kunde ha anpassat eller jÀmkat om Jag visste att Àven Min Agenda RÀknas.
Jag kunde ha varit Mjukare om du inte lÀrt Mig att bli igen sÄ hÄrd sÄ kall.
Jag skulle varit Tryggare om Min MagkÀnsla sa att Hinten var Sann.
Jag Önskar Jag kunde visat Mig svag utan FörbehĂ„ll till nĂ„nting Alls.
Jag löser Alla knutar Ät NÀsta fast de va Kamper Vi gemensamt Vann.
Jag mĂ„ste Öppna dörren för att Slippa kĂ€nna Allt tomt och kallt.
Jag dras mot en Sökning av VÀrme för att tina upp min kalla Barm.
Jag Drömmer om Allt som Àr för Bra för att vara Sant, för att hÄlla Hoppet vid Liv att det varje Morgondag kommer en ny chans.
Jag har KÀmpat mot Alla TÄrar men Ànnu en gÄng var de Du som Vann.
Jag inser pÄ varje Fel att sÄ Lite gör Allt sÄ Oklanderligt LÀtt.
Jag TÀnkte Jag skulle helt utplÄna och Glömma... Men Àn en GÄng var det Du helt Ovetande som Vann. Jag inte ens bara Ligga och Somna, Jag ber till Högre makter att Mina kuddar ska kÀnnas som Din Arm.
HĂ€r sitter Jag nĂ€stan Halvsovande i Hörnet pĂ„ Balkan Mitt i en LivFull Sommar Natt, NĂ€r Jag Egentligen bara Vet att Allt var för Bra för att vara Sant... John Blund och hans Hypnotiska Rörelser som fĂ„r hela Kroppen att kĂ€nna sig sĂ„ Tung, sĂ„ Varm. Blundar hĂ„rt och inser att Stundvis Ă€r Jag för Svag för Dej, Stundvis Kommer Jag Alltid vara OförstĂ„ende AvhĂ„llsam och ytterst SĂ€llan men Ă€ndĂ„ Stundvis kommer Mitt Leende vara pĂ„byggt och Falskt. Allt jag lĂ€rt mig Leva efter Ă€r rĂ„d för en Verklig Illustion. En Illustion dĂ€r bara det Mesta behöver va Sant. Ge Mig KĂ€rlek nĂ€r Jag FörtjĂ€nar det Minst,  Du vet Jag behöver det som Mest. För nĂ€r Dagen stort D sveper in Ă€r det Alltid bara Jag mot VĂ€rlden, men va Aldrig Vi mot Allt som bara Försvann...






Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0