This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Dagarna som gått som i en Dimma av  en massa "måsten" inför just denna dagen, har varit lika Mycket en börda som en räddning från allt som kännts naivt Ont.

Det blir som en Medveten handling jag mycket väl förutspådde och faktiskt uttalade innan jag ens satte mig i den där taxin den kvällen.

Egentligen spelar det mig ingen som helst roll om Någon ser mina nederlag som underhållande.

För en del av hela grejjen är att Avgöra Vad,Vem och När det är dags att Öppna Ögonen och känna hela vägen in i Själen när Nog är Nog.

Nånstanns inombords så vet Jag redan i Vilket fack Du har placerat Mig i. Jag vet vad Vi haft. Jag visste var Vi stod. Och dessutom så hade Jag redan Bestämt mig för att gå vidare och plockat bort Alla Minnen av Dej... Oss.. Illusionen av Min Dröm,för ett ganska Bra tag sen. Jag var inte Förväntansfull denna rundan när "Vår" period började. All den där Viljan att på nåt sätt vara det där lilla extra "Snuttig" Dog med sättet Du avslutade Ingenting förra gången.

Det som gör Mig Mest Besviken över Hela Händelsen är egentligen att behöva höra en Hel Kväll att Du tar så förgivet att " Jag vill ha tillbaka dej, men Du vill inte ha tillbaka mig"

Att behöva få frågor från Okända människor som säger sig veta så Mycket om "oss". 

Jag menar har Jag Sagt att Jag vill ha tillbaka dej?!?

Att det  kändes som ett Tvång att ens behöva ta upp det i disskution med andra människor jag inte ens känner.

Jag kommer nog Aldrig Förstå din nästan Överdrivna drift att känna behovet av "tragget" om "Oss" samtidigt som du i varje "bråk" Poängterar Tydligare än nåt annat om hur Längesen Du gick vidare. Det känns Naivt och lite Förnedrande.

Jag hade bara en Enda Avsikt med "Vår" period denna gången och det var det Faktum att dels blev jag uppringd av någon som var orolig för att Du va nere och dels över din blogg. Saken är att vet man hur mycket jobbigare vardagen kan vara när man känner sig nere eller ensam så vill man inte att någon man Älskar ska behöva lida i onödan.

Man vill Finnas där för att Min främsta Önskan är att du blir Lycklig!!

Mitt Misstag!

Jag har nästan ingen ledig Fritid längre, det är helt ok för Min del.

Men den lilla tiden jag har så vill jag inte behöva prata om saker  som ska stanna innanför murarna utan kanske bara lite Ytliga samtal om Allt annat än Hjärtesorgen jag känner. 

Det som gör det hela ännu värre är nästan...när du ena sekunden kan behandla mig som något Värdefullt för att i nästa sekund såra mig värre och värre varje gång utan Stopp.

Jag har Förstått. Jag låter det göra Ont ända tills den dagen kommer när Jag vaknar och ser Världen med andra Ögon.

Mest Besviken blir Jag på mig själv för att Jag tror att Du ska värdera mig som människa lika Högt som jag värderade dej.

Jag är inget "offer" Jag visste att det skulle kosta mig Smärta att försöka Lyfta dej, men efter Allt som blev sagt och gjort så va det Inte värt det.

När Allt var över, och smset kom på natten så kändes det så Billigt att de kändes overkligt hur lite Jag Ärligt talat Betyder i din värld...

Det gör Ont!!

Plus All Onödig information man Ovilligt fick veta med en massa nya Insikter.

Allt det Fina som va skadat som en bild med trasade kanter bara förvandlades till ett katastrofområde. Och den lilla viljan och energin inombords bara fick mig att tappa andan.

"Illusionen får mig att Önska att Jag Aldrig vill låta någon annan komma lika nära igen"

Allt har ett Pris, det vet Jag nu!