This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Hur kan man bete sig så förnedrande?
Jag menar varför?
Jag tillhör ingen och känner mig ändå fastkedjad på en pidestal.
Räcker det inte då att man gett sig hela sig själv och mer därtill?
Jag har aldrig gett bort så mycket och ändå var det alltid för lite.
Jag har varit dej trogen, för så dum och lojal är jag.
Jag har inte gått bak din rygg ändå har du Dansat flera gånger bakom min.
Så många dörrar du stängt, sen öppnat dörren på glänt, så strimman av ljus Lockat dit mig igen.
Så många broar som brännts sen återuppbyggts igen.
Det blev ju allt vi inte ville ha men det ända som syns ut, Så skickligt kan följas från en Rosa början till ett Rött och blodigt slut.
Med både Tunga och Lätta Andetag har det viskats ord som sen ska förlorat sin innebörd.
När ord blir *Puff* så tomma och tidvis, finns endast handling kvar som någon form av bevis.
Vi mäter vi böjer, Vi Tänker Vi sörjer tills längtan återigen Förför oss.
Om det är Fantasi eller Verklighet spelar rollen in, bara när Lusten eller orken till Charmen finns till.
Vid minsta lilla mothugg eller oenighet i nån fråga dyker upp, dör allt som är Magiskt och vi ger fullkomligt upp.
Låter detta så hälsosamt i dina öron? Nej för någons känslor blir alltid sårade och slutar med tystnad eller konversationer mer fåordade.
Du öppnade upp mig men ser till att låsa porten ordentligt bakom dej
Jag hämtar pansar så ingen råkar ramla in och skada sig.
Skaffar något Ytligt men Oproffsligt tryggt så slipper Du bördan och dina uppoffringar i Livet, Jag slipper hänga kvar med krossat Hjärta och ändå Naivt ta din Kärlek för givet.