This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Varje Andetag känns Tungt, Som om man la alla Känslor inombords i en korg, hur mycket jag än förvirrat springer omkring och försöker hitta utspillda känslor så Saknas där alltid nån, Andfådd men springer ändå.
För trött för att bära men benen bara fortsätter röra sig.
En tanke snurrar runt i huvet om att bara sätta sig och ta en paus.
Andas ut, trevar fram för att hitta en tyst plats.
En bild av något som kan påminna om något Tryggt, när man sist var avslappnad naturligt.
När man kunde sova djupt om natten.
När man kunde Le utan att fälla tårar på insidan.
Ser på mig själv i spegeln... Kras! Sen är det försent... Glaset och bilden har slagits i tusen delar.
Och bilden av dej är omöjlig att se , allt som sagts allt som gjort talar i klarspråk. Hjärna och hjärtat motarbetar varann, håller andan känner att pulsen rusar.
Allt rasar, marken under börjar trasas sönder. Den bilden jag hade av dej var aldrig du, det var bara en ridå du lät mig se.
Jag hade så fel , det gjorde så ont att behöva Se.
Min närmsta, min bästa vän ... Min värld var bara till låns fast du hela tiden visste det.
Dina behov, din vilja och din tanke var det som ställdes främst i ledet.
Innanför fyra vita väggar fick jag insikt i det.
Hantera världen och allt där i.
Fyra vita krympande väggar fick mig att inse det.
Du var aldrig du , det var det som invändigt drev mig att fortsätta utforska magkänslan i vad som var fel.
Där kommer en dag när du ensam står kvar, det kommer en dag när du fattar hur mycket av mig själv jag gav.
Fast att få höra att jag haft rätt är ingen tröst alls, det får mig att undra om Du ens någon gång Fanns?!?!