Olycklig!
Vet inte i vilken Ànde jag ska börja...Jag vet inte lÀngre hur jag ska tolka dej....
Ena stunden jÀvligt bestÀmd över en sak och i nÀsta kÀnns det som om allt bara kvittar för dej... innan var jag helt sÀker pÄ vad vi kÀnde Ätminstonde....nu kommer det en krypande kÀnsla av osÀkerthet av vÀrsta sort och det brukar vara den typen som skapar dom vÀrsta problemen...jag vill inte mÄ sÄhÀr, jag vill inte kÀnna det som jag gör nu...att nÄnstanns suddas dom verkliga bilderna och orden mot tilliten till att allt du sÀger eller gör blir ovisst....
Inombords startar ett uppror, en massa frÄgetecken om det verkliga vÀrdet av allt detta....Min trygga punkt Àr ju DU...och nÀr du Àr i obalans mot dina egna kÀnslor....hur tror du det pÄverkar mig dÄ?!?!?!
Eller har jag lagt för mycket av mitt förtroende i dina hÀnder? Hoppet om att allt Àr sjÀlvklart?
Ăr det kanske bara en blind önskan jag haft? NĂ„n sorts fantasi bubbla dĂ€r allt du sagt bara varit inbillning?!
Att spegeln har tvÄ sidor Àr nÄgot jag förstod nu i praktiken, kÀnslan av uppgivenhet har nog aldrig varit sÄ hög som dessa dagar...
Jag ĂLSKAR dej sĂ„ det svider, eller sĂ„ SVIDER det för att jag ĂLSKAR dej sĂ„hĂ€r mycket....
Jag vet inte hur jag ska vÀnda detta,jag försöker lÀgga min tillit tilll ödet...
"What evers ment to be...will work out perfectly"
Och jag hoppas att morgondagen har sin sol... vad Àr annars poÀngen med allt?
Min KÀrlek till Dej Àr Evig ..... För nÀr det Àr vi pÄ sin topp finns det ingen i vÀrlden som kan fÄ mig att kÀnna som du.... <3
Ena stunden jÀvligt bestÀmd över en sak och i nÀsta kÀnns det som om allt bara kvittar för dej... innan var jag helt sÀker pÄ vad vi kÀnde Ätminstonde....nu kommer det en krypande kÀnsla av osÀkerthet av vÀrsta sort och det brukar vara den typen som skapar dom vÀrsta problemen...jag vill inte mÄ sÄhÀr, jag vill inte kÀnna det som jag gör nu...att nÄnstanns suddas dom verkliga bilderna och orden mot tilliten till att allt du sÀger eller gör blir ovisst....
Inombords startar ett uppror, en massa frÄgetecken om det verkliga vÀrdet av allt detta....Min trygga punkt Àr ju DU...och nÀr du Àr i obalans mot dina egna kÀnslor....hur tror du det pÄverkar mig dÄ?!?!?!
Eller har jag lagt för mycket av mitt förtroende i dina hÀnder? Hoppet om att allt Àr sjÀlvklart?
Ăr det kanske bara en blind önskan jag haft? NĂ„n sorts fantasi bubbla dĂ€r allt du sagt bara varit inbillning?!
Att spegeln har tvÄ sidor Àr nÄgot jag förstod nu i praktiken, kÀnslan av uppgivenhet har nog aldrig varit sÄ hög som dessa dagar...
Jag ĂLSKAR dej sĂ„ det svider, eller sĂ„ SVIDER det för att jag ĂLSKAR dej sĂ„hĂ€r mycket....
Jag vet inte hur jag ska vÀnda detta,jag försöker lÀgga min tillit tilll ödet...
"What evers ment to be...will work out perfectly"
Och jag hoppas att morgondagen har sin sol... vad Àr annars poÀngen med allt?
Min KÀrlek till Dej Àr Evig ..... För nÀr det Àr vi pÄ sin topp finns det ingen i vÀrlden som kan fÄ mig att kÀnna som du.... <3
Kommentarer
Trackback
