This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Ont det gör inombords, att ens behöva sätta till den här kampen för tt slåss för rättigheterna ens barn har att få av samhället.
Det mest overkliga är inte omgivningen..myndigheter....läkare ect utan mot barnets egna förälder.....
Sinnesjukt att någon kan vara så trångsynt egoistisk feg rent ut sagt..... att inte ha styrkan inombords att inse att ens barn har problem, att han har ett handikapp faktiskt konstaterat efter nogranna undersökningar och tester ect under flera års bevakning......
Acceptera...ta in....tillgodose behov......

Ta emot allt det stöd det innefattar så att barnet får en chans till att leva ett fullt normalt liv som alla andra ungar.....fast med mindre krav och press på sig......lika älskvärd ändå om inte mer för att han är så speciell och älskar positiv feedback,kramar och egentid kanske lite mer än andra barn......
Alltid så glad....alltid så bekymmerslös....just för att han inte ens tänker i banor som många vuxna gör....
han springer inte och tycker synd om sig själv....han lever i sin egen bubbla och är jätte nöjd med alla framsteg han gör......det kommer göra honom starkare...det kommer att hjälpa honom framåt i livet =)

Älskade Joel <3

Ont gör det oxå att den lilla vispan ska behöva genomlida en tvist mellan mamma och pappa pga av detta, och att pappa inte kan ta vara på det fina två miraklen han har skapat, styrka envishet och mod är hennes namn men även en sån liten bräcklig tös i en ganska känslig ålder....som just anpassat sig till livet varannan vecka.
Om inte pappa tänker ta tillbaka sitt beslut här så ska hon börja ny skola till hösten....jag tror på att hon kommer att anpassa sig snabbt i den nya barn skaran.....det har allt varit en av dom starkaste egenskaperna hon har..... och det kommer att ta henne långt i livet...tillsammans med drivkraften att finna mål och nå dem.... ser så mycket av mig själv i henne....sen att hon är den minsta och enda flickan gör henner väldigt speciell.....finaste prinsessan i världen =)

Älskade Julia <3

Min fina gosse....eller gossar =) mina allra första....ni skapade mig på något sätt....vi var själva från dag ett...ni gav mig styrkan och tron på mig själv....jag blev vuxen på nåt sätt för varje dag ni fanns där inne....kände era sparkar...såg era hjärtan slå.....Det är nog både den mest skrämmande och den mest fantastiska resa jag nånsin varit med om.....samtidigt var hinderna många men tillsammans övervann vi allt....vi blev en enhet en egen liten skara.....en sammansatt familj hugget i sten....tiden bara gick och nu är ni fina fina killar på 10 år....vi fixade killar!
Som dag och natt är ni.... med helt olika personligheter...och olika egenskaper...och en sån gemenskap som inte är av denna världen....

Älskade Marwin och Alexander <3


Ni fyra är tacken till mycket men framförallt för att endast vetskapen om er öppnade sidor hos mig som jag aldrig trodde skulle finnas....kärleken och drivkraften att ge er en stabil bra barndom...lära er rätt och fel....uppleva alla fantastiska framsteg från dag ett....för att skapa fina sunda individer som får mål i livet att nå.... och önskar er all lycka i världen.....och framförallt att ni får veta varje dag hur stark min kärlek är till er <3 <3 <3


MAMMA