Bara en Natt.
Jag drömde inatt nÄgot som nÀstan var för bra för att vara sant.
Jag fylldes utav vÀrme och varenda onda sÄr bara försvann.
Jag lÀste orden om och om igen för att vara sÀker pÄ att jag förstod.
Jag minns att jag log hela vÀgen lÄngt lÄngt in.
Jag sov sÄ djupt men va medvetet vaken dÄ och dÄ.
KÀnde mig hemma som om varje natt va vÄr.
MÄnen snuddade vid solen dÄ och dÄ i en kort sekund av mÄnga timmar.
Det var den bÀsta natten pÄ lÀnge Àven om den fick ett hastigt slut.
KÀnslan att inse att de finaste kanske bara var en önskedröm.
Den svider inte bara inatt. Inte bara imorgon. Inte slutar svida alls.
WonderLand!
Vad Behöver Jag som allra Mest just nu?!?
Jag stÀller en frÄga som jag redan vet Svaret pÄ... Men Undviker ÀndÄ att sÀga Hela meningen Högt. Censurerar att fortsÀtta i bara Tanken, bara dÀr kan Jag Skrika ut det Omöjligt Möjliga.
Varför mÄste nÄgot sÄ egentligen SjÀlvklart vara sÄ SvÄrt att Visa Tydligt? NÀr Jag Aldrig innan varit RÀdd att lÄta de Synas.
Hur kan Jag efter Allt som varit , ÀndÄ kÀnna Mig lika NÀra det Jag var LÄngt bort ifrÄn Förut?
Jag Viskar för mig sjÀlv... Att det Alltid kommer Beröra mer Àn bara Mitt HjÀrta.
Om Jag nu vet att det Aldrig finns nÄn Tid som Àr "RÀtt" , Hur kan Min SjÀl dÄ bara kÀnna sig som Hemma och vara Stark nÀr Vi tvÄ blir Ett?
Tar tre Djupa Andetag och sÀger ........ .., ...
Utanför spinner VÀrlden pÄ i en faslig fart... Ibland hoppar Jag pÄ karusellen nÀr den Flyger förbi, inbillar Mig att Jag vÀxer mig stark. SÄ stark att Jag tror att det finns en annan sfÀr, tror jag glömmer svunnen Tid.
Men Ădet pĂ„minner dĂ„ och dĂ„ om att Allt bara Ă€r en Undantryckt illusion.
Och snart Àr man tillbaka pÄ en KÀnsloladdad ruta ett.
DÀr TÄrar brÀnner lika mycket som förut... DÀr Saknad blir lika tung som Tomheten av att kÀnna sig Halv.
Ett omtumlande Vakum dÀr frÄgan förblir obesvarad för man inte vÄgar tro.
Ska det Alltid vara SÄhÀr?!
Att KÀnslan Aldrig kommer att finna nÄgon Tröst.
Att HjÀrtat Aldrig slutar kalla.
Att Ord Alltid krossas av Handling.
Att vilken dag som helst kan sluta i en Dröm.
Att FörstÄelse blir det Omöjliga hindret.
Att MĂ„nen Aldrig hinner ikapp Solen...
"Always & Forever" <\3
Feels so Cruel!!
"You Ruin Me"
Job well done
Standing ovation
Yeah you got what you wanted
I guess you won
And I don't want to hear, they don't know you like I do
Even I could've told you
But now we're done
'Cause you play me like a symphony
Play me till your fingers bleed
I'm your greatest masterpiece
You ruin me
Later when the curtains drawn
And no one's there for you back home
Don't cry to me, you played me wrong
You ruin me
I know you thought
That I wouldn't notice
You were acting so strange
I'm not that dumb
And in the end I hope she was worth it
I don't care if you loved me, you make me numb
'Cause you play me like a symphony
Play me till your fingers bleed
I'm your greatest masterpiece
You ruin me
Later when the curtains drawn
And no one's there for you back home
Don't cry to me, you played me wrong
You ruin me
We're that song you wouldn't sing
Just a broken melody
You're killing me
You play me like a symphony
Play me till your fingers bleed
I'm your greatest masterpiece
You ruin me
Later when the curtains drawn
And no one's there for you back home
Don't cry to me you played me wrong
You ruin me
This is Me!
Det finns Tre sĂ€tt att se VĂ€rlden pĂ„... Med Ăgon fyllda av Fördomar byggda pĂ„ RĂ€dslor.... Med Ăgon MĂ€ttade av Kunskap byggda pĂ„ Erfarenhet... Eller Med Ăgon dĂ€r Nyfikenheten brinner för att se Allt Nytt som aldrig tar Slut.
Hungrig utan dess like... KÀnslan av att kÀnna Leendet pÄ lÀpparna över sÄ lite som en konversation... Lite Nervös men med Pirr i magen av att kÀnna Vibrationerna...
âšđâšđâšđâš
FĂ„r nog skaffa mig en ny liten bok att skriva av sig alla Tankar i... Liten men Mycket mer Personlig Ă€n sĂ„hĂ€r đ
âšStoltâš
Idag Vann Vi ytterliggare en Punkt pÄ listan över Milstolpar med utstakade mÄl. Jag vet hur den kommer se ut i slutÀndan och jag vet att VÀgen dit Àr Full av prövningar men Mest av Allt sÄ Vet Jag att ingen kommer vara Stoltare Àn Jag över Min Enhet nÀr mÄlsnöret faller till marken. Ibland kÀnner jag mig vilsen nÀr vi klampar in pÄ nya omrÄden, Ibland kÀnner Jag mig sÀkrare Àn nÄgot annat att kuggarna i hjulet fungerar utmÀrkt. Ibland SkrÀmmer det mig att jag vet att Jag mÄste klara Allt detta pÄ egen hand, men Ni Àr min Drivkraft.... Ni Àr min Motivation... Min sÄrbarhet och Min Allra Starkaste sida. Jag Àr Allt jag Àr Tack vare er. Livets HÄrda Skola blir bara som en Suddig bild som genomsyras av KÀrleken som hÄller oss Sammansvetsade... Vi Àr det BÀsta som Finns!!!
âšđâšđâšđâšđâš
Det Àr Ok att kÀnna RÀdsla... Det Àr Ok att kÀnna sig Liten ibland... Det Àr Ok att vara Svag stundvis... För utan Allt de dÀr sÄ skulle inte det kÀnnas sÄ Himla Varmt varje gÄng vÄgorna av Lycka sköljer in över stranden...
Och VĂ€rlden skulle inte heller kunna Glittra sĂ„ Vackert om Ăgonen inte kĂ€nde Sorg ibland.
Ju mer GlÀdjefylld Uppförsbacken Àr... Desto Djupare blir dalen nÀr den vÀl börjat pika. Ibland kanske man mÄste stanna upp och fundera pÄ om man verkligen vill ta fler steg upp nÀr möjligheterna knackar pÄ dörren. SÄ kanske. Kanske. FLödet blir mer jÀmt Balanserat istÀllet för Extrema Lyckopunkter mot totala Katastrofer.
Jag försöker Verkligen FörstÄ. Jag Försöker Verkligen Leva upp till BalansgÄngen jag ser visuellt.
LÀra mig ett Nytt Mönster omprogramerat över Tid av HjÀrnan för att smÄfixa "buggar" och sÄ smÄningom kunna leverera helt utan SvÄrighet pÄ varje punkt, en efter en. Varje sekund RÀknas... Framtiden Àr Nu.
"This is My Life... Made by My own Choices... Buildt on every Experience i ever felt in My Heart... Guided by My inner Guts... But most of All, the Answers on any Mistakes i Turned Wrong into Right... By Risking My Soul to Feel Pain, i Hope to gain the Best version of Me i can Possible be.."
âšđ Faith đâš
Ăven om VĂ„gen dĂ„ och dĂ„ Smyger sig pĂ„ med blandade KĂ€nslor.
Ăven om Jag inte kan FörlĂ„ta ett och annat Svek. SĂ„ tror Jag inte Alltid behovet kommer att Jag nĂ„nsin behöver genomlida att ens Försöka.
Vibrationer av SmĂ€rta kommer Alltid finnas dĂ€r. Ord som fick en helt annan Betydelse Ă€n att bara vara Ărliga och Falska. LĂ€rdomen att i slutĂ€ndan sĂ„ Ă€r det Alltid faktiskt Handling som som vĂ€ger Tyngst.
Ja jag skriver fortfarande om det, ja jag kommer berabeta bort varenda bit sÄ lÀnge jag kÀnner att Jag MÄste.
Men Jag har sett en Helt Ny sida av Mig sjĂ€lv pĂ„ vĂ€gen. Jag har Ăppnat Mina Ăgon och kan se resten av VĂ€rlden utan att Misstro varje SjĂ€l.
Jag tror pÄ att det Alltid finns En anledning att mÀnniskor gör som mÀnniskor gör. Och Nyfikenheten att utforska mÀnniskors Alla sidor inte bara en, föder en energisk vilja att Smaka mer pÄ Allt i VÀrlden.
Allt som Jag inte kÀnnt att jag under LÄng tid behövt mer Àn Stundvis.
Vilken Tur att Jag VĂ€rderar mina Upplevelser lite mer nu.
Jag Ă€r Hungrig fast jag nyss Ă„t... Jag kĂ€nner ett Lugn fast jag vill skynda fram... Jag kĂ€nner Mig redo att Leka alla Lekar jag lĂ€rt... Jag blir Varm i Kroppen av Allt de dĂ€r Jag ser Ăventyret i... Alla Möljigheter bara Ăppnas som smĂ„ dörrar Ăverallt...
Allt som Jag en gÄng lÀrde mig var Magisk... Gnistrar och StÀnker StjÀrnstoft pÄ Allt som snuddar vid Min Hand...
För Alla dem som Àr kvar och Alla dem som imorgon eller nÄgon dag korsar min vÀg kÀnns det Verkligen som för första GÄngen, det bara Àr Riktiga MÀnniskor med Riktiga KÀnslor som fastnar i mina silkestrÄdar i det nÀt som Jag Äterigen spann...
För Varje gĂ„ng Solen stiger och ny dag den börjar gry... Ska vĂ€nda mig om i morgonkylan... Rysa till och Somna om... Drömma om Magiska stunder... Tills den dagen dĂ„ FjĂ€rilarna Ă„ter hittar hem. đđđ
"Every Day Holds New Magic"
Where Only Words Fail...
Tiden Ăr...
Tid... Vad Àr Tid egentligen?!?
NÀr det kommer till Tiden man vÀljer att fördela pÄ mÀnniskor i sin Omgivning? NÀr det kommer till Tiden man FörutsÀger inför Framtidens mÄl? Eller Tiden man ger sig SjÀlv?
Hur Viktig Tiden Ă€r beror pĂ„ Vems Ăgon man stĂ€ller FrĂ„gan till. Vems HjĂ€rta som Svarar.
Tiden kan va Dyrbar... Tiden kan vara Knapp... Tiden kan vara stundvis... Tiden kan betyda Allt... Tiden Àr det Enda som Aldrig kan stÄ Stilla.
Men Mest av Allt Àr Tiden sÄ Mycket som Vi VÀrdesÀtter den att vara.
Kanaliserar KĂ€nslor-Tankar-handling... Ăppnar och StĂ€nger Möjligheter... FörĂ€ndrar och Skapar.
Hur Mycket Tid Behöver Jag?!?
Hur Mycket ska Jag TillÄta Tiden PÄverka Mig???
Livet Àr visst som en Dans pÄ Rosor, mot alla odds... Men dÄ och dÄ kliver man pÄ en och annan Törn. Logiken att det mÄste finnas goda handlingar liksom onda för att man ska Minnas precis hur jÀkla Bra nÄnting kan vara, och fÄ en kontrast mot nÀr nÄgot Àr DÄligt, SÀmre eller SÀmst.
"Have Patience"
I varje Down to the Ground, sÄ kommer det Alltid en Uphill som Belöning för att man VÄgade ta Steget, VÄgade Tro pÄ nÄgot BÀttre. Sluta Trampa pÄ Gamla UtjÀnta Meriter, och VÀntan pÄ att "rÀtt" tillfÀlle ska Uppenbara sig pÄ vÀgen.
HĂ„lla Alla Sinnen Ăppna utan författande Scenarier.
Hela den SjĂ€lsliga kĂ€rnan mĂ„ste vara lagom mĂ€tt pĂ„ nĂ€ring för att ens ge sig sjĂ€lv en Ărlig Chans att Ă„stadkomma en FramgĂ„ng.
Hur Mycket MĂ€nniskor Ă€n ibland Tror att de Ă€r i "rĂ€tt" kondition sĂ„ blir det bara ett nytt "bakslag" varje gĂ„ng man inser att man var lite för Snabb med bedömningen av nĂ€r rĂ€tt Tid Ă€r RĂ€tt. Skillnaden nĂ€r det kommer till Ă
terhÀmtning Àr att det tar LÀngre Tid för SjÀlen varje GÄng man Àr Lite för Naiv och Hastig i Sin Tro att SjÀlen Àr Redo för Nya risker/chanser att vidare Utvecklas. Tiden man ger sig SjÀlv och sitt Inre kommer Alltid att Reflektera hur MÄnga Misslyckade Försök man har gjort innan man Lyckats nÄ framgÄng, oavsett vilket omrÄde i Livet det gÀller.
Enda VÀgen för att Sluta Skynda fram till för OsÀkra tillfÀlliga MÄl, Àr att EftertÀnksamt ta just Tiden pÄ sig att lÄta mÀnniskans BÀsta egenskap jobba i sin egen takt. Att lÄta Naturen ha sin gÄng... För att Innerligt Acceptera att Allt har Sin Tid och Sin Plats.
FörstÄ hur andra mÀnniskor kan begÄ "misstag" och lÄta dej trampa pÄ en och annan Törn, för att Du ska lÀra dej Riva Hinder istÀllet för att försöka gÄ Runt dem.
Tiden avgör Livets LÀxor... Unika Personligheter... Grunden och förutsÀttningar... Och hur MÄnga RÀdslor man VÄgar Möta.
NÀr Varje Dag blir Natt sÄ Àr det de Enda man har kvar... Vem man Àr!!!
Vem Vill Du Vara Imorgon?!?
âšđBelieve in Myself đâš
Tjaaa!
Idag skrev Jag brevet till Mig SjÀlv, som innehÄller Allt de dÀr Jag ska ha uppnÄt inom 5 Är. Tanken Àr att jag inte ska tjuvkika dÀr ens en gÄng tidigare. Planen har Aldrig nÄnsin varit sÄ utstakad och fÀrdig förut.
Egentligen handlar det ju inte om sĂ„ Stora mĂ„l, bara lite utritade punkter om hur jag önskar att Livet ser ut just dĂ„. Liiite Nöjd Ă€r hon allt!! đđđ
Det Àr en Befriande KÀnsla som sjuder genom kroppen lite dÄ och dÄ.
Ăven om en del Sanningar Svider nĂ€r Jag levererar dem sĂ„ vet Jag att Jag stĂ„r Fast för det Jag tror pĂ„, och inte har lagt en uns Energi pĂ„ att Se eller Höra vad andra gör. Den dĂ€r Law of Attraction har satt sig som en Spindel i nĂ€tet och Alla trĂ„dar leder frĂ„n "kĂ€rnan" ut till varje möjlighet eller bakslag i den ordning Jag tĂ€nker dem.
Det Àr helt sjukt egentligen att mÀnniskan sjÀlv har en medvetet val om vi vill gÄ fram eller bak. Det Àr en sÄ Stor Makt att mÄnga inte ens VÄgar Tro de. Men sen kan man tro pÄ sÄ Mycket annan Skit som man bli konstant Propagerad med.
StrÀvan att hela tiden FörbÀttra sig pÄ Alla plan som en gentiskt inbyggd gÄng.
Om man bara gör vardagliga "mÄsten" och hÄller sig ifrÄn alla extra möten med mÀnniskor i nÀrheten, sÄ kommer dagen Alltid nÀr man fÄr den dÀr LÀngtan att gÄ utanför hemmets Lugna vrÄ för skapa nya upplevelser eller samtal med ett shysst ge och ta Flow.
Av nÄn konstig KÀnsla sÄ hade Jag den redan igÄr morse nÀr Jag vakna.
Jag bara visste att dagen skulle vĂ€nda frĂ„n Katastrof till Aauuum Moment... Den stunden kom đ
Jag LÀngtar att fÄ kÀnna. Jag LÀngtar efter de dÀr Pirret i magen. Jag LÀngtar efter att fÄ Drömma om morgondagen.
"Be Patient"
Ett Leende lyfta upp en Sol pÄ mörkt himmel. Den dÀr Blicken kan fÄ knÀna att skaka Lite, men Mest varma Rysningar nÀr Hud snuddar vid Hud.... Whaaaa!!!
Allt blir som vĂ€lbehag nĂ€r man kĂ€nner den Avslappnande KĂ€nslan av att vara Ă
trĂ„d genom Ăgon man aldrig varit sĂ„ djupt Vilse i... Det Ă€r Magi pĂ„ Hög NivĂ„ đđđ
âšđ Ă ret 2014 đâš
âšđ Ă
ret 2014 đâš
För att summera ett FruktansvĂ€rt HĂ€ndelserikt Ă
r sÄ tog det mig ett tag att Fundera igenom om det inte va sÄ att Upsen var Precis lika Höga som Downsen.
2014 har varit ett Bra Mycket BĂ€ttre Ă
r över lag Àn mÄnga andra Är.
MĂ„nga LĂ€rdomar, Fallgropar, Bergsbestigningar och en del Fullkomligt Magiska Stunder men Mest av Allt 2014 har varit Utrensningarnas Ă
r.
BĂ„de av NĂ€ra, NĂ€rmre och NĂ€rmsta har Ă
kt ut ur Mitt Liv pÄ Bra grunder.
Perioder dÀr Jag distanserat mig frÄn OmvÀrden för att LÀra mig Se MÀnniskor och Saker frÄn Perspektiv.
KĂ€nnt efter Vilket VĂ€rde, Vilken PĂ„verkan och Vilka Konsekvenser men Mest om det fanns mer att Utbyta i olika Relationer.
Luftombyte varvat med SjÀlslig Utveckling för att Först lÄta Allt runt omkring bli sÄ Tyst att Jag kan Höra mina egna Tankar. För att sen göra upp en plan för att nÄ MÄlen Jag sÄ gÀrna Vill nÄ. Ibland gjort upp Nya mÄl nÀr Möjligheternas dörrar öppnats framför mig.
Hemmaplanet har Aldrig varit sÄ Himla Mysigt Attraherande som det varit sen i Somras. Kontroll pÄ allt de dÀr som rÀknas som Basic - Check!! Förlorat en del och Vunnit Massor.
Precis som det ska va egentligen.
Jag har hittat kÀllor som ger nya krafter och Aldrig nÄnsin varit sÄ kreativ pÄ flera plan för att utrycka tankar, hÀndelser och kÀnslor.
Jag har börjat landa i allt de dĂ€r nya som tillkommer nĂ€r man helt plötsligt har en anledning att se fram emot högtider och helgdagar. Jag kan inte Minnas vilken ung Ă
lder jag senast minns den kĂ€nslan ifrĂ„n... Men shit vad mĂ„nga Ă
r det Àr.
đđđ
Musik Ă
ret har varit över FörvÀntan helt Galet. TÀnk att sÄ Lite som en Fantasi Outfit pÄ en festival skulle bli början pÄ en Ànnu mer Overklig Resa pÄ scenen. En VÀnskap som pÄbörjas lika Oskyldig som den förblir.
Motivation frÄn andra sidan som hÄller molnen svÀvande.
Tacksamt att fĂ„ ta del av en helt annan vĂ€rld och vidga vyerna pĂ„ egen hand. Ă
ret kom till sin Ànda och
efter en stunds funderande och smĂ„ pushar utifrĂ„n sĂ„ ligger ett Nytt LunaTaleS Ă
r pÄ agendan och vÀntar.
Ăn sĂ„lĂ€nge bara bokat utanför Sveriges grĂ€nser men alldeles för shyssta platser för att missa KĂ€nslan av att bestiga varje Scen.
Tack för All Support!! Tack för Alla Ups N Downs som Visa mig vÀgen hit!!
" Its Never to late to Start Livin a Dream"
God Jul Emma...
âšđ JulAfton đâš
Dagarna som gÄtt som i en Dimma av en massa "mÄsten" inför just denna dagen, har varit lika Mycket en börda som en rÀddning frÄn allt som kÀnnts naivt Ont.
Det blir som en Medveten handling jag mycket vÀl förutspÄdde och faktiskt uttalade innan jag ens satte mig i den dÀr taxin den kvÀllen.
Egentligen spelar det mig ingen som helst roll om NÄgon ser mina nederlag som underhÄllande.
För en del av hela grejjen Ă€r att Avgöra Vad,Vem och NĂ€r det Ă€r dags att Ăppna Ăgonen och kĂ€nna hela vĂ€gen in i SjĂ€len nĂ€r Nog Ă€r Nog.
NÄnstanns inombords sÄ vet Jag redan i Vilket fack Du har placerat Mig i. Jag vet vad Vi haft. Jag visste var Vi stod. Och dessutom sÄ hade Jag redan BestÀmt mig för att gÄ vidare och plockat bort Alla Minnen av Dej... Oss.. Illusionen av Min Dröm,för ett ganska Bra tag sen. Jag var inte FörvÀntansfull denna rundan nÀr "VÄr" period började. All den dÀr Viljan att pÄ nÄt sÀtt vara det dÀr lilla extra "Snuttig" Dog med sÀttet Du avslutade Ingenting förra gÄngen.
Det som gör Mig Mest Besviken över Hela HÀndelsen Àr egentligen att behöva höra en Hel KvÀll att Du tar sÄ förgivet att " Jag vill ha tillbaka dej, men Du vill inte ha tillbaka mig"
Att behöva fÄ frÄgor frÄn OkÀnda mÀnniskor som sÀger sig veta sÄ Mycket om "oss".
Jag menar har Jag Sagt att Jag vill ha tillbaka dej?!?
Att det kÀndes som ett TvÄng att ens behöva ta upp det i disskution med andra mÀnniskor jag inte ens kÀnner.
Jag kommer nog Aldrig FörstĂ„ din nĂ€stan Ăverdrivna drift att kĂ€nna behovet av "tragget" om "Oss" samtidigt som du i varje "brĂ„k" PoĂ€ngterar Tydligare Ă€n nĂ„t annat om hur LĂ€ngesen Du gick vidare. Det kĂ€nns Naivt och lite Förnedrande.
Jag hade bara en Enda Avsikt med "VĂ„r" period denna gĂ„ngen och det var det Faktum att dels blev jag uppringd av nĂ„gon som var orolig för att Du va nere och dels över din blogg. Saken Ă€r att vet man hur mycket jobbigare vardagen kan vara nĂ€r man kĂ€nner sig nere eller ensam sĂ„ vill man inte att nĂ„gon man Ălskar ska behöva lida i onödan.
Man vill Finnas dĂ€r för att Min frĂ€msta Ănskan Ă€r att du blir Lycklig!!
Mitt Misstag!
Jag har nÀstan ingen ledig Fritid lÀngre, det Àr helt ok för Min del.
Men den lilla tiden jag har sÄ vill jag inte behöva prata om saker som ska stanna innanför murarna utan kanske bara lite Ytliga samtal om Allt annat Àn HjÀrtesorgen jag kÀnner.
Det som gör det hela Ànnu vÀrre Àr nÀstan...nÀr du ena sekunden kan behandla mig som nÄgot VÀrdefullt för att i nÀsta sekund sÄra mig vÀrre och vÀrre varje gÄng utan Stopp.
Jag har FörstĂ„tt. Jag lĂ„ter det göra Ont Ă€nda tills den dagen kommer nĂ€r Jag vaknar och ser VĂ€rlden med andra Ăgon.
Mest Besviken blir Jag pÄ mig sjÀlv för att Jag tror att Du ska vÀrdera mig som mÀnniska lika Högt som jag vÀrderade dej.
Jag Àr inget "offer" Jag visste att det skulle kosta mig SmÀrta att försöka Lyfta dej, men efter Allt som blev sagt och gjort sÄ va det Inte vÀrt det.
NĂ€r Allt var över, och smset kom pĂ„ natten sĂ„ kĂ€ndes det sĂ„ Billigt att de kĂ€ndes overkligt hur lite Jag Ărligt talat Betyder i din vĂ€rld...
Det gör Ont!!
Plus All Onödig information man Ovilligt fick veta med en massa nya Insikter.
Allt det Fina som va skadat som en bild med trasade kanter bara förvandlades till ett katastrofomrÄde. Och den lilla viljan och energin inombords bara fick mig att tappa andan.
"Illusionen fĂ„r mig att Ănska att Jag Aldrig vill lĂ„ta nĂ„gon annan komma lika nĂ€ra igen"
Allt har ett Pris, det vet Jag nu!
KĂ€rlek
Tankar som förbi Flimrande Blixtar knutna samman med spindelvĂ€vs liknande silkestrĂ„dar. Varje punkt som en Levande liten Strömförande boll. Direkt i anslutning med tillhörande KĂ€nsla. Som Hona och Hane... Som Ying utan Yang... Som MĂ„ne och Sol... Som Nattens tunna Linje innan det slĂ„r om till Dag. TidsmĂ€rkt men ĂdesbestĂ€mt. Avgörande men Oklart. Magiskt men osannolikt Sagolikt.
SjÀlsligt men Mentalstyrt.
Alltid Allt eller Ingenstans. Alltid VĂ„r eller Istidskallt. Alltid KĂ€rlek som Jag minns att den fanns. En annan Tid en annan Plats, VĂ€gar som korsas och Ă„ter sĂ€tter HjĂ€rtan i Brand â€ïžâ€ïžâ€ïž
Caterpiller....
SÄhÀr i efterhand med en del av Facit i handen sÄ börjar Jag förstÄ hur den lilla Larven har det dÀr inne i puppan.
En process som helt OförstÄende pÄbörjas med hjÀlp av Inre Instinkter. en Genetisk kod som alltid gÄr att pÄverka för att Flexibelt kunna Utvecklas i takt med hur Omgivningarna och förutsÀttningarna FörÀndras.
Men grunden stannar lika basic som den sĂ„g ut frĂ„n Tidernas begynnelse. Om man ser pĂ„ saken med en liten uns av sunt förnuft, att larven har ett par enkla punkter pĂ„ sin lista att Avklara i en viss ordning. Den ska Ăta sig lika stor som det tar dem Tiden att börja tillverka Puppan. Att den ska göra det samtidigt som den har en enkel Instinkt att hĂ„lla uppsikt och gömd för Faror. TvĂ„-tre uppgifter att utföra utan att förstĂ„ syftet.
NÀr den vÀl ligger dÀr inne i sin dvala och bara vÀntar sÄ kommer det alltid till punkten att den börjar bita sig ut vid rÀtt Tid. Utvecklings fasen frÄn att vara nÀstintill orörlig i en simpel avlÄng form till att explodera av nya detaljrika och fÀrgsprakande kroppsdelar. Kan liknas lite hos mÀnniskan inombords. FrÄn att vara en sÄrbar Nyfödd till att bli en fÀrdig utvecklad Vuxen personlighet med klara insikter.
Precis som nÀr Larven tror det Àr Slutet som Àr hÀr, sÄ ser den Solens ljus för Första gÄngen med sina nya ögon. Den börjar förstÄ sitt syfte och kan börja Uppleva VÀrlden i sin Nya Skepnad.
NÀr man kÀnner sig lika Likgiltig som Rastlös. Lika trött som energisk. Lika förvirrad som glasklar. Lika Vilse som Hemma. En sÄ hÄrfin linje som inte fÄr passeras, men som mÄste finnas för att skilja himlen frÄn helvetet.
Det Àr dÄ man vet man Àr pÄ vÀg in i Framtiden.
Det Àr dÄ man ska se över sina fÀrdigheter, kÀnna efter om man verkligen Àr klar. LÄta Tystnaden höra sina innersta Tankar. Börja sakta ta sina första kliv uppÄt ut pÄ grenen.
LÄta sen Natt bli tidig Gryning. Se hur Solens strÄlar söker sig in i mörkaste snÄr och Lysa upp vÀgen. Ta det sista andetaget innan man tar steget ut i Luften och för Första gÄngen provar sina Nya Vingar.... Omgiven av andra VÀl utvalda Föredetta Larver, Alla med samma MÄl att göra VÀrlden till en Vackrare Plats... Fullkomligt Magisk resa genom Livet.
Det Ă€r vĂ€l precis det Det handlar om, att vara Harmonisk i KĂ€rleksfull Balans đđđ
Sjuk Metafor men Faaan sÄ Sann!
<\3
<\3
I My Mind!
Det Àr inte ert fel att jag kÀnner som jag gör. Det Àr en förÀndring jag gÄr igenom inombords. Det Àr en Utrensning utandess like, och Jag kunde aldrig drömma om hur stor den skulle bli nÀr Jag insÄg att Jag pÄbörjat den. Det SvÄraste Àr inte alla dessa Avslut i relationer med mÀnniskor, utan det Àr mest den inbyggda vanan att man kÀnnt mÀnniskor in pÄ djupet sÄ lÀnge att mÄttet liksom blivit rÄgat pÄ alla plan och det inte lÀngre finns nÄgon annan vÀg ut Àn att klippa bandet.
Att Jag i vissa fall har jÀmkat sÄ lÄngt över grÀnsen av livsvillkor jag mÄr bra att leva med. Att Jag tagit skiten eller Skulden för att Jag inte tyckt de varit vÀrt att slÄss för och ibland ens lönlöst att Tjafsa emot för att bevisa Min oskyldiga sida ocksÄ.
Jag har TillÄtit det av en Enda anledning egentligen. Inte för bristande SjÀlvkÀnsla eller ens förstÄende för andras bristande SjÀlvförtroende och Egobost.
Jag har gjort det för att den VÀrme ni spridit Àven om det dÄ och dÄ bara varit en Liten en, sÄ har den just dÀr och just dÄ... Betytt VÀrlden för mig.
Ni har haft en Stor plats i mitt HjÀrta. Jag har Svikit mig sjÀlv nÄnstans pÄ vÀgen för att hÄlla "RÀtt" kurs.
Min kompass gick sönder, Jag gick Vilse. Det Jag fann pÄ VÀgen hem var bÄde de BÀsta som HÀnt mig och det VÀrsta som SÄrat mig.
Alla har sin del och sin Speciella Plats. Men det Àr Ensamt hÀr uppe pÄ Toppen tills Vi alla hamnar pÄ samma NivÄ igen. NÄgra kommer byta spÄr och vika av pÄ andra vÀgar pÄ vÀgen dit... NÄgra kommer Aldrig fram... NÄgra kommer byta ut sÄ mÄnga punkter runt sig sjÀlva att de nÀstan blir oigenkÀnnliga nÀr vi ses. Men alla fÄr det precis lika Bra som jag eller du i slutÀndan ÀndÄ, var vi Àn hamnar.
Lika skrÀmmande som upphetsande tanke. Men varje RÀdsla vi Lyckats besegra blir ett anvÀndbart verktyg för allt som kan vÀnta runt nÀsta hörn, LÀtt och glömma ibland!!
Att Acceptera hur saker verkligen Ăr, Ser ut, KĂ€nns eller Upplevs Ă€r nog Livets svĂ„raste gĂ„ta att LĂ€ra.
Men mitt i all konstant utveckling man konfronteras med Hela tiden sÄ Förundras Jag av hur man kan pÄverka sina KÀnslor i nuet men Aldrig Styra helt över undermedvetna drivkrafter. Att va Vilse eller i inre konflikt mellan vad man Vet och vad man KÀnner inför NÄgon/NÄgot kommer Alltid upp till Ytan förr eller senare... Som om HjÀrtat till slut skriker sÄ Högt att det inte gÄr att komma ifrÄn, vi Àr bara Alla mÀnniskor Olika bra pÄ att Spela Teater för att Det Àr Enklare sÄ.
Jag vill inte behöva undvika att Skriva hur Mycket Jag Saknar ditt Leende, Din VÀrme, Din Trygghet, Ditt sÀtt att faktiskt Se pÄ Mig och SÀga Allt de dÀr Fina.
Men en svaghet varje gÄng jag nÀmner Förlusten sÄhÀr Offentligt och Samtidigt veta att du valt ett annat SpÄr dÀr jag Aldrig komma hinna till stationen i tid, för tÄget kommer alltid lÀmna perrongen ett par minuter i förtid hur mycket jag Àn försöker.
Jag vet hur vÀlbesökt min blogg Àr sÄ "hon fÄr ju skylla sig sjÀlv"
Nej!! Jag mÄr inte konstant Skit... Och tycker inte att Hela VÀrlden Àr OrÀttvis.
Jag Àr snarare Tacksam för Allt jag Utvecklas och lÀr mig under Resans gÄng... Men jag Àr mÀnnsklig med lika mycket fel och brister och kÀnslor som er Alla.
Jag Àr bara "Mello" just nu för Allt jag kÀnner och detta Àr min "klotter" sida att mÄla varje kÀnsla i bild sÄ jag aldrig slutar Minnas varje misstag, varje vinst... Men mest av Allt kunna beskriva med Ord för Mig sjÀlv vem jag Àr och vilken punkt som Àr min slutdestination i varje mÄl.
2014 har snart nÄt sitt Slut och det har varit ett bra mycket bÀttre Är Àn mÄnga Är tidigare, men som sÄ mÄnga högtider redan under Äret sÄ kÀnns det fortfarande lika tomt, bortglömt eller raderat varje gÄng tiden nÀrmar sig sitt slutmÄl.
Ibland Ănskar Jag att Du kunde FörstĂ„ hur jag kĂ€nner, sĂ„ kanske du vetat hur du kunde hjĂ€lpt mig att FörstĂ„ eller Förklara hur Jag ska vandra frĂ„n Nuet och Vakna lika Orörd som Du. Invecklat för den som Ă€r Blind och dömmande. Skönhetens baksida Ă€r lika tidskrĂ€vande och hĂ„rd som den Ensamma och utstötta invividens... Det Ă€r sjukt Kusligt men Sant.
FörstÄelse Àr förbindelsen pÄ en sÄn stor kontrast, men frÄgan ÄterstÄr... Finns den?!?
"We have to Let go of whats Killing Us... Even if its Killing Us to Let go "
FrÄn Coachen...
Jag försöker tÀnka att jag ska skriva i sÄ Positiva banor Jag kan. Inte vrida eller vÀnda pÄ nÄgon tanke för mig sjÀlv eller nÄgon annans skull heller. KlarsprÄk nÀr det kommer till Peptalk eller ego boust för att sjÀlv kunna gÄ tillbaka och ta en update dÄ och dÄ om hur jag tÀnkte eller hur jag kÀnde för att kunna jÀmföra med just i nu nuet. Se mig runt omkring och kolla av lite vilka MÄl har jag Ästadkommit eller vill Ästadkomma eller till och med vilka Jag inte lÀngre har intresse att strÀva efter. HÄlla det simple utan syfte att underhÄlla andra individer.
Men som Allt annat i VÀrlden har ju alla framsidor Àven en baksida.
Det Àr inte Min skyldighet att Du som lÀser inte tar orden positiva eller delar alla Äsikter... Din SjÀlvbild Àr ju ditt problem, och bara Din huvevÀrk.
Ibland kÀnns det sjukt tungt att skriva av sig vad man kÀnner just nu, men Vi alla har olika sÀtt att ventilera pÄ eller söka lÀkning i.
Ibland kÀnns det som att hur mÄnga rÀtt man Àn gör i Livet mot sig sjÀlv eller andra sÄ kan man ÀndÄ stöta pÄ ett hinder oprovocerat.
Det blir svÄrare att hantera och FörstÄ, för att det finns PÄverkan utifrÄn sig sjÀlv ,man bryr sig om, som tar energi utan att fylla pÄ tillbaka, som inte Àr elak eller Ondt syfte.... Fast som Svider till dÄ och dÄ.
Jag tror Alla mÀnniskor kÀnner den Ensamheten av att ingen FörstÄr just nu... Fast man kan ha 100 grymt bra vÀnner/familj.
Det blir Personligt... De blir nÄgot man delar med fÄtal eller kanske bara sig sjÀlv.
Och dessutom... Det finns inget som Àr sÄ jobbigt som att arbeta med sitt eget Jag, men vi gör de mer eller mindre hela tiden sÄ lÀnge vi andas.
Jag/du har tvÄ val... Man kan vÀlja att göra sig sjÀlv till ett offer och produkt av omgivningen... Eller sÄ kan man se efter vilken fot man trampa pÄ törnen med och pausa en stund för att ta bort taggen som gör ont och vandra vidare.
BalansgÄng som Àr mer eller mindre svÄr i perioder.
Samma hÄrda kalla Basic kÀnsla men med ett nytt hinder.
Om det nu Àr sÄ att man som vuxen sjÀlv vÀljer vilka Verktyg man vill ha i lÄdan, och man kan inse att man mÄste kunna vara Flexibel beroende pÄ livets faser eller förutsÀttningar.
Och om man dÄ nÄr olika punkter av Tankar som föder en handling varje gÄng en rimlig möjlighet till utveckling dyker upp sÄ ska man ju inte uppfattas av sin omgivning pÄ ett dÄligt sÀtt, men ibland kan saker framstÄ som dÄligt oavsett hur man förklarar för att man har uppnÄt olika lÄngt i Livet.
Lika Enkelt som ett rakt strÀck pÄ vÀgen, men sjukt svÄrt att leva upp till nÀr man blir rÀdd eller kÀnner sig sÄrad.
Att Acceptera en förÀndring borde ligga i allas natur, men vart gÄr dÄ grÀnsen för hur mycket man ska tillÄta att oförstÄnd fÄr skylla sig sjÀlv?!
Att bli besviken Àr sÄ jÀkla energikrÀvande samtidigt som det Àr sjÀlvdestruktivt i grad man sjÀlv vÀljer.
Det Àr ocksÄ nyttigt för att man ska göra en förÀndring eller vÀlja en ny vÀg.
Det SvÄraste av Allt Àr nÀr man mÄste försöka omprogramera tÀnkandet i sin HjÀrna utan att nÄgon gjort nÄgot provocerande för att den/ de helt enkelt inte hyser lika Varma kÀnslor tillbaka.
Vilken vÀg man Àn provar att Inse vilket som bara Àr en Illusion eller invant drag i vardagen, sÄ finns det alltid en part som lider lite lÀngre. Och en som började kÀnna en förÀndring först.
Det finns inte rĂ€tt eller fel vĂ€g i sökandet efter ett svar sĂ„lĂ€nge man lĂ€r sig av svaret. Och ser till att vĂ€lja sjĂ€lv nĂ€r man Mentalt orkar möta sin RĂ€dsla av att bli pĂ„verkad av obestĂ€mda möten eller andra "Ădesnyck" som motarbetar ett val du antingen vill/mĂ„ste göra.
För varje gÄng ett moment upprepas sÄ sliter lite i kanten, tills man lÀrt sig allt man skulle. Ju djupare rotat bandet Àr eller situationen , desto lÀngre Tid tar de att komma vidare.
Inre konflikt uppstÄr nÀr de fÄ mÀnniskor vi slÀpper nÀra inpÄ, gör förÀndringar för att de inte lÀngre behöver gÄ pÄ samma stig. Eller de som Àr osÀkra och skiftar fÀrg för att hitta rÀtt eller ny vÀg.
Allt pÄverkar ju mÄnga mÀnniskor i sÄ mÄnga fler led ju större frÄgestÀllning som dyker upp.
I huvet eller pÄ ett papper kan det stakas upp jÀkligt enkelt, men att dra kuggarna i hjulet med sig Àr inte alltid lika lÀtt.
Jag tĂ€nker lite sĂ„hĂ€r... Under din Livstid hinner du stöta pĂ„ massa mĂ€nniskor som Alla pĂ„ nĂ„t sĂ€tt fĂ„r plats i mĂ€nniskors OĂ€ndliga HjĂ€rtan... Ett fĂ„tal gĂ„nger under Livet stöter vi pĂ„ mĂ€nniskor som har en avgörande roll i en stor förĂ€ndring som alltid Ă€r kĂ€nslomĂ€ssigt utvecklande... Dessa mĂ€nnsikor Ălskar man inte bara med HjĂ€rtat utan Ă€ven innerligt med SjĂ€len. Varje gĂ„ng man öppnar upp sig mentalt med nĂ„gon sĂ„ sĂ€tter man sig i en utat sits dĂ€r man gör sig mer SĂ„rbar samtidigt som det ger en extreme drivkraft/ glĂ€djekĂ€lla ect
"Man visar sitt Inre jag och samtidigt tillit att se sÄ svaga punkter att de enkelt kan Förgöra en"
Jag tror inte man slutar Àlska för alla "minnen" fÄr en Speciel plats... men antingen sÄ avdunstar kÀnslor och man har inte samma behov att kÀnna samhörighet... Eller sÄ fÄr man lÀra sig att leva med smÀrtan och pÄminna sig varje dag hur allt ser ut... I Hemlighet... Sant eller Falskt. Tills det bara en Dag slutar göra Ont.
För om jag bara har ett enda val varje morgon nÀr jag vaknar... " att min tröjja ska vara blÄ" ... "Till slut kan tröjjan ha vilken fÀrg som helst men jag kommer ÀndÄ tro den Àr blÄ"
SÄ jag drar en slutsats att om Jag tror pÄ att mÀnniskans starkaste kraft Àr vÄra Tankar, de byggs pÄ intressen/njutning/lust/glÀdje ect som skapas av ens KÀnslor... DÄ mÄste Jag ju likvÀl som att skapa medveten nÀrvaro och vÀnda negativt TÀnkande till positivt som jag ska kunna skapa en ny verklighet och inse att nÄgot Àr en Illusion... Eller?!?
Alla provar den jobbiga uppgiften att te emot Negativa eller Förkrossande resultat nu eller senare... Det som gör de Synd Àr att vara OförstÄende pga att inte bli prioriterad som man sjÀlv vet man hade gett allt av... Precis som det kan vara SvÄrt att vara den som VÀljer bort och inte vet hur man visar Empati.
Kvittar vems val... Basic KÀnslan Àr fortfarande den samma och det ör Ok att inte FörstÄ.
I nÀsta led tar man dem i tvetydiga beslut ... Olika ord kan ge 1000 skillnader pÄ det Egna Jaget.
SÄ hur Tungt de Àn blir mÄste man försöka se skillnaden pÄ en Fysiskattraktion och en klar KÀnsla dÀr för att kunna sÀtta det inre jaget pÄ lagning tills man lÀngtar.
Allt har Ups... Och Down... FrÄgan Àr vad man gör i Mellantiden för att stÀndigt förska hitta en trugg Punkt.
Over N Out!!
Beyond!
Tja tja Bloggish!!!
Min förra blogg var en del av mina tankar kring den utveckling som Jag... Vi... Omgivningen tillÄter oss att göra. En Resa för Varje MÄl... En Resa för varje enskild individ som med Slingrande vÀgar korsas av Nyfikenhet.
Det Ă€r Intressen och njutning som hĂ„ller allt vid Liv, drivkraftens drivkraft fylla pĂ„ för att belöna sitt Ego. DĂ€refter dela med sig av Ăverflöd till mĂ€nniskor som stĂ„r oss nĂ€rmst. En inbillad tanke kan tĂ€nkas men ofta för att mata vĂ„r empati och medkĂ€nsla och för att vĂ„gskĂ„len av Samvete ska vĂ€ga sĂ„ jĂ€mt som möjligt.
Allt har sin Tid, Allt har sin Plats. Tillsammans gör den hela VÀrlden lika Verklig som Overklig. LÀmnar klara Besked med Tydliga kryphÄl för att Aldrig stÀnga Möjligheterna för alternativa tolkningar.
Visst hade det varit Sinnesjukt mycket Enklare om hela VĂ€rlden bestod av Fakta i Svart och Vitt.
Men det hade gjort Resan lika Meningslös som FÀrdig.
Det finns en Bro mellan varje MÀnniska och resten av vÀrlden.
En bro som inte bygger pÄ sjÀlvklara medel eller verktyg.
Den kan inte heller köpas materiellt eller enbart vara en GÄva frÄn nÄgon annan. En levande del av VÄr SjÀl som krÀver Egen varsam VÄrd och stÀndigt matas med rÀtt föda för att inte lÄgan ska Slockna.
Idag glömmer man Alldeles för ofta bort all Lycka man kan sprida genom att hitta en Balans pÄ Ge och FÄ.
Lite i vardagen... Lite pÄ Fritiden... Lite OförstÄende... Eller kanske till och med Lite för Mycket.
Vad Bron bestÄr av Àr lÀtt utrÀknat Ren KÀrlek... FrÀmst till sitt BÀsta Jag.
Kan man lĂ€ra sig Ălska sitt Unika Jag, sĂ„ har man Alla möjligheter i Universum att Förverkliga Ă€ven de Mest krĂ€vande Drömmar och Relationer.
Det Àr bara sÄ Synd att mÀnniskor har som SvÄrast att ge av gÄvan Vi sÄ flitigt lÀr oss under Hela VÄr Livstid.
Min Ănskan inför 2015 Ă€r nog att Jag ska aldrig mer hĂ„lla tillbaka en Varm Skön KĂ€nsla eller Tanke.
Jag tÀnker inte lÄta Mig styras omkring som katten runt Het gröt.
Vem vinner nÄt alls i lÀngden pÄ det?!?
Livet Àr Skört... Vad som Helst kan hÀnda. Jag tÀnker sÄhÀr... Om Min dag i morgon plötsligt visar sig vara den Sista, skulle jag dÄ Vilja se Mina egna Flashbacks bestÄ av Allt Jag kunde sagt och gett av mig sjÀlv... eller skulle den bestÄ av smÄ filmer av Mina nÀra, deras reaktion nÀr dem fÄr höra eller kÀnna All VÀrme och KÀrlek jag kunde ha gett?!?
âšđ SweeT DreamS đâš
Allt i ett Lixom!!!
SolnedgÄngar Àr sinnesjukt Vackra... SÀrskilt nÀr man hittar en Perfekt plats och rÀtt SÀllskap att dela den med. Whaaa!!!
Men SoluppgĂ„ngar ser man inte lika ofta och pĂ„ nĂ„t konstigt sĂ€tt sĂ„ infinner man sig nĂ€stan Aldrig pĂ„ nĂ„n sĂ€rskild plats eller en Speciell person att dela dem med. Likt Förbannat kan man nĂ€stan uppleva en SoluppgĂ„ng som Ă€nnu mer Magisk med bara tankar pĂ„ upplevelser eller KĂ€nslan av dem... Doften... Energin och alla andra Sinnena man hĂ„ller skĂ€rpta. Ăr det inte mĂ€rkligt vad Vi mĂ€nniskor Ă€r kapabla till helt pĂ„ egen hand?!?!
Att den lilla lilla delen av hjÀrnan Vi anvÀnder genom hela vÄrt Liv och bara ett fÄtal av alla vidgar sitt medvetande men ÀndÄ Àr ingen ens i nÀrheten av att till max anvÀnda full kapacitet. Vi letar Svar pÄ olösta gÄtor... Vi utforskar Rymden och mÀter av allt vi kan hitta... Men Svaren kommer sÄ sakta att det tar sÄn Tid att sÀkerstÀlla Fakta sÄ att generation efter generation av befolkningen hela tiden bara fÄr en Glimt av en vision som föder fortsatt Nyfikenhet.
Det Àr vad Jag kallar LÄngsam Process!!!
Hur mĂ„nga tĂ€nker egentligen pĂ„ hur Mycket eller Lite vi som mĂ€nniskor Ănskar/KrĂ€ver/Nöjer oss med?!?
Den Största Fienden folk ligger inne med Àr RÀdslan för att ta Slutgiltliga Beslut. Och den mindre skaran Folk som nÀstan Alltid tar Förhastade och OgenomtÀnkta Beslut som en Ànnu mindre del av dem kan hantera Konsekvenserna av sin handling.
Den andra delen av denna handling lÀr sig Livets hÄrda skola alldeles för tidigt och snabbt. Oftast hÀrdas man jÀkligt hÄrt men bara för att förberedas för att hjÀlpa andra igenom sina konskvenser.
NÀr ska man dÄ anse sig vara
Mogen att ta större Beslut?!?
Mitt rĂ„d Ă€r faktiskt att se till de olika "livs kriserna" man gĂ„r igenom frĂ„n Födslen fram till Ă
lderdomen. Som exempel... 3 Ă
rs trotsen... 6 Ärs trotsen... TonÄren... 20 Ärs krisen... 27-30 Ärs krisen ect ect
Acceptera att detta bara Àr olika Faser och att lÄta bli att bestÀmma eller FörÀndra Livets gÄng mer Àn nödvÀndigt för varje "Kris" .
Det Àr LÀtt att sÀga att
"Barn ska fÄ vara Barn" .
Men faktiskt sÄ prÀglar Vi alla mÀnniskor i vÄr omgivning hela tiden bÄde medvetet och omedvetet.
Vi hjÀlps Alla Ät att "Programera" in hos varandra saker vi vet som Fakta/Erfarenhet eller saker vi LÀttvindligt antar istÀllet för att dagens samhÀllsnorm ska hÄllas just sÄdÀr som dÀr i det lilla "samhÀllet" vi Àr inbodda i.
Det "vÀrsta" som kan hÀnda Àr ju att dÀr sker en drastisk förÀndring i vÄrt dagliga Liv.... Det SkrÀmmer Skiten ur Folk oavsett vad dem sÀger.!!!
Det Àr ocksÄ vÀlkÀnt att Vi pÄverkar varandra genom exempel Avundsjuka... Det Àr jÀkligt svÄrt att se Grannen... Kompisen... Mannen... Frun Lyckas eller fÄ mer FramgÄng Àn det egna Jaget. Genomsyrat sÄ sÀnder folk dagligen ut Tankar... Förbud... Förbannelser med Negativ klang.
Allt för att Slippa se sin egen Spegelbild utstrÄla Misslyckande.
Vi Àr ju vÄr Egen Smed. Vi borde Fokusera pÄ Allt det dÀr vi vill ska innefattas i vÄrt Liv.
Kunde bara HÀlften av Alla mÀnniskor börja Fokusera pÄ alla de dÀr "smÄ" sakerna och tankarna som Àr Positiva... Som ger GlÀdje. DÄ skulle folk automatiskt börja se Möjligheter istÀllet för Hinder.
" Om Du anser att du Alltid har Bekymmer, sÄ kommer Du enbart att Locka till Dej fler Hinder"
"Resan börjar innifrĂ„n... SjĂ€len Ă€r Jagets Spegel... PrĂ€glad konstant av egen Utvald omgivning... För att omge Jaget med Allt de Jaget Ănskar... Ăven om Allt Ă€r Svart eller Vitt... Bra eller DĂ„ligt"
Det tog Mig lĂ„ng tid att Inse allt det hĂ€r pĂ„ egen hand. OĂ€ndligt med mĂ€nniskor som korsat Min LivsvĂ€g. BĂ„de Medvetna och Omedvetna utstakade Hinder... Fall... Kriser har Ni gett Mig. Jag Ă
ngrar Ingenting. Jag Àr Tacksam Àven om Ni gjort mig Ont mÄnga gÄnger. DÀr finns mÀnniskor som Ànnu inte Vet att jag kÀnner sÄhÀr. MÀnniskor som inte förstÄ konsekvensen av sin handling. DÀr finns mÀnniskor som Aldrig kommer fÄ veta Allt Jag Lyckas med. Eller hur mÄnga gÄnger Jag misslyckats innan jag vunnit. Men Allt det dÀr spelar i det Stora egentligen Ingen roll, för det Àr Inte deras Resa... Det Àr Min... Min Resa RÀknas!!
Alla band/relationer Àr sÄ Unika i sitt slag att Vi skapar Alltid en Speciell plats i vÄrt oÀndliga HjÀrta för mÀnniskor som betytt nÄn form av FörÀndring som berört oss i livet.
Det Àr Först nÀr man sett en mÀnniskas Spegelbild pÄ bÄda sidorna... Vackraste Egenskaper VS Tragiska Brister. NÀr broarna brÀnnts av men HjÀrtat kÀnner mer. Det Àr Först dÄ man vet om KÀrleken till andra verkligen Besitter sig djupt SjÀlsligt rotat eller om det bara Àr en mÀnniska som bara tillfÀlligt korsat Din vÀg.
KÀnslor och HÀndelser kan göra FruktansvÀrt Ont men LÀrdomen att Acceptera andras brister ligger i att Acceptera sina Egna brister Först... för att kunna skapa FörstÄelse för nÄgon annan individs Negativa handling.
"Allt Börjar Inom Dej"
Livet börjar leverera nÀr Vi börjar Tro pÄ oss SjÀlva och Slutar mata vÄra demoner med RÀdslan att Misslyckas.
Livet Börjar hÀr och Nu... Livet det Àr Jag och KÀrleken som sÀnds vidare till Allt som Àr Du!!
âšđ~Sweeet Dreams~đâš
I Owe You One!
Jag vet att jag sÀkerligen har sagt det förut mÄnga gÄnger, och jag kommer sÀga det igen. Men om vi utgÄr ifrÄn att det enda jag försöker vara Àr ett BÀttre Jag Àn jag var igÄr.... Jag har Aldrig kÀnnt mig sÄ klar över Mina tankar som Jag gör nu... Jag har Aldrig varit sÄ Trygg i mig sjÀlv som jag Àr nu. Det kÀnns som en evighet av lÀrdomar har tagit sin form och jag Àr mer Àn nÄnsin redo för att lÀra mig massor av Livets gÄtor.
Jag har som alla andra dagar som Ă€r som Solen sjĂ€lv och som Ăsregniga höstdagar eller som stormen gudrun pĂ„ nytt igen... Men faktum Ă€r att en dĂ„lig dag kan stanna vid en dĂ„lig dag, jag grĂ€ver inte ner mig över hĂ€ndelser i flera veckor och lĂ„ter de förpesta hela min tillvaro.
Jag tycker nog att mÄnga bitar ramlat pÄ plats sen jag började plugga runt Àmnet personlig utveckling. Man fÄr en inblick i andras situationer, relationer, förutsÀttningar ect fast med samma mÄl som jag... Att det kunde vara sÄ behjÀlpligt att bli arbetslös kumde jag aldrig drömt om. Det har varit ett lÄngtrÄkigt helvete mÄnga gÄnger men nÄnstans fanns dÀr andra saker min lilla sjÀl skulle orka hantera för att nÄ dit vi Àr idag.
Boken 7 goda vanor som (kevin) har skrivit Àr sinnesjukt bra... Som en liten bekrÀftelse av vad mina nÀra runt mig bidragit med under Ärens lopp.
KÀnns som jag numera har ett mÄl... Jag har en plan men framförallt jag har fÄtt tillbaka Min Livslust och det Àr Jag Tacksam för.
Jag hjÀlper mig sjÀlv automatiskt nÀr Jag hjÀlper andra. Det kan va smÄ saker som att stÀda undan eller organisera upp papper eller bara göra nÄn glad och fÄ ett leende tillbaka. SÄ en utbildning jag en gÄng varit anmÀld till men Àr Redo för nu.... Livscoach.
All skit jag gÄtt igenom genom Ären Àr bara för att förbereda mig för allt det hÀr.
Min familj mÄ varit lite trasig men jag kunde aldrig drömt om vilka underskönt overkliga band som jag kan kÀnna nu.
FörstÄelse och Tacksamhet ligger pÄ plats och framför mig ligger ett tufft omrÄde som handlar om att lÀra mig FörlÄta andras mÀnskliga Synder.
NĂ€r man lĂ€r sig Ălska mĂ€nniskor trots deras brister dĂ„ vet man att det inte kan bli djupare Ă€n sĂ„hĂ€r.
Allt kan bara utvecklas sÄ lÀnge man aldrig sluta försöka.
Ăver till nĂ„got annat...
Envis som hon Àr sÄ handlar hon dÀrefter men skillnaden Àr att det Àr inte lönt att slÄss för band eller relationer till mÀnniskor ensam. Det Àr ju alltid en tvÄ vÀgs sak. Och Àven om det gör Ont nu sÄ mÄste jag slÀppa fÄgeln i buren. Jag klarar inte riktigt att bara stÄ brevid och bli tokig pÄ allt jag kÀnner men inte fÄr tillbaka. Min tro Àr starkare Àn sÄ och jag tror det snarare kan fördÀrva saker innan tiden Àr redo. FÄgeln kommer tillbaka nÀr den Àr redo.
Tills dess sÄ har jag min blogg :P :P
Sekunder kÀnns som timmar... Minuter kÀnns som dagar... Timmar kÀnns som veckor... Jag inser hur djupt ner ont det gör... Skyler alla tÄrar, försöker byta bort dem mot tomma skratt... Jag försöker grÀva ner all sorg, grÀva tills jag blir matt. Jag kan inte sluta tÀnka pÄ allt fint som rör sig runt dej. Jag vÀger för och nackdelar för att överbevisa min sjÀl varför du inte Àr min. Jag försöker putta bort dej för min egen skull. Men det som sitter djupt i sjÀlen Àr mer Àn bara du. Det Àr min vÀrld du har i famnen. En ojÀmn pussebit som Àr jag utan Du. Det som svider mest om natten Àr mitt inre utan dej det vet jag nu...
Inatt lĂ€gger jag mig med ett Leende pĂ„ mina lĂ€ppar... Tacksam över Allt det Fina Jag har đđđđđ
âšđ Sweet Dreams đâš
Fairy without the Tale...
There is a Beauty outside my window. Spiritually risin in the Wind. Higher and higher. Swirl around dancing on each cloud like tomorrow never comes. Theres a sorrow in her eyes. Its like a bag around her waist.
Kind of a well known Melody. Runs among the stars to find the other Piece of Me...
