I My Mind!
Det Àr inte ert fel att jag kÀnner som jag gör. Det Àr en förÀndring jag gÄr igenom inombords. Det Àr en Utrensning utandess like, och Jag kunde aldrig drömma om hur stor den skulle bli nÀr Jag insÄg att Jag pÄbörjat den. Det SvÄraste Àr inte alla dessa Avslut i relationer med mÀnniskor, utan det Àr mest den inbyggda vanan att man kÀnnt mÀnniskor in pÄ djupet sÄ lÀnge att mÄttet liksom blivit rÄgat pÄ alla plan och det inte lÀngre finns nÄgon annan vÀg ut Àn att klippa bandet.
Att Jag i vissa fall har jÀmkat sÄ lÄngt över grÀnsen av livsvillkor jag mÄr bra att leva med. Att Jag tagit skiten eller Skulden för att Jag inte tyckt de varit vÀrt att slÄss för och ibland ens lönlöst att Tjafsa emot för att bevisa Min oskyldiga sida ocksÄ.
Jag har TillÄtit det av en Enda anledning egentligen. Inte för bristande SjÀlvkÀnsla eller ens förstÄende för andras bristande SjÀlvförtroende och Egobost.
Jag har gjort det för att den VÀrme ni spridit Àven om det dÄ och dÄ bara varit en Liten en, sÄ har den just dÀr och just dÄ... Betytt VÀrlden för mig.
Ni har haft en Stor plats i mitt HjÀrta. Jag har Svikit mig sjÀlv nÄnstans pÄ vÀgen för att hÄlla "RÀtt" kurs.
Min kompass gick sönder, Jag gick Vilse. Det Jag fann pÄ VÀgen hem var bÄde de BÀsta som HÀnt mig och det VÀrsta som SÄrat mig.
Alla har sin del och sin Speciella Plats. Men det Àr Ensamt hÀr uppe pÄ Toppen tills Vi alla hamnar pÄ samma NivÄ igen. NÄgra kommer byta spÄr och vika av pÄ andra vÀgar pÄ vÀgen dit... NÄgra kommer Aldrig fram... NÄgra kommer byta ut sÄ mÄnga punkter runt sig sjÀlva att de nÀstan blir oigenkÀnnliga nÀr vi ses. Men alla fÄr det precis lika Bra som jag eller du i slutÀndan ÀndÄ, var vi Àn hamnar.
Lika skrÀmmande som upphetsande tanke. Men varje RÀdsla vi Lyckats besegra blir ett anvÀndbart verktyg för allt som kan vÀnta runt nÀsta hörn, LÀtt och glömma ibland!!
Att Acceptera hur saker verkligen Ăr, Ser ut, KĂ€nns eller Upplevs Ă€r nog Livets svĂ„raste gĂ„ta att LĂ€ra.
Men mitt i all konstant utveckling man konfronteras med Hela tiden sÄ Förundras Jag av hur man kan pÄverka sina KÀnslor i nuet men Aldrig Styra helt över undermedvetna drivkrafter. Att va Vilse eller i inre konflikt mellan vad man Vet och vad man KÀnner inför NÄgon/NÄgot kommer Alltid upp till Ytan förr eller senare... Som om HjÀrtat till slut skriker sÄ Högt att det inte gÄr att komma ifrÄn, vi Àr bara Alla mÀnniskor Olika bra pÄ att Spela Teater för att Det Àr Enklare sÄ.
Jag vill inte behöva undvika att Skriva hur Mycket Jag Saknar ditt Leende, Din VÀrme, Din Trygghet, Ditt sÀtt att faktiskt Se pÄ Mig och SÀga Allt de dÀr Fina.
Men en svaghet varje gÄng jag nÀmner Förlusten sÄhÀr Offentligt och Samtidigt veta att du valt ett annat SpÄr dÀr jag Aldrig komma hinna till stationen i tid, för tÄget kommer alltid lÀmna perrongen ett par minuter i förtid hur mycket jag Àn försöker.
Jag vet hur vÀlbesökt min blogg Àr sÄ "hon fÄr ju skylla sig sjÀlv"
Nej!! Jag mÄr inte konstant Skit... Och tycker inte att Hela VÀrlden Àr OrÀttvis.
Jag Àr snarare Tacksam för Allt jag Utvecklas och lÀr mig under Resans gÄng... Men jag Àr mÀnnsklig med lika mycket fel och brister och kÀnslor som er Alla.
Jag Àr bara "Mello" just nu för Allt jag kÀnner och detta Àr min "klotter" sida att mÄla varje kÀnsla i bild sÄ jag aldrig slutar Minnas varje misstag, varje vinst... Men mest av Allt kunna beskriva med Ord för Mig sjÀlv vem jag Àr och vilken punkt som Àr min slutdestination i varje mÄl.
2014 har snart nÄt sitt Slut och det har varit ett bra mycket bÀttre Är Àn mÄnga Är tidigare, men som sÄ mÄnga högtider redan under Äret sÄ kÀnns det fortfarande lika tomt, bortglömt eller raderat varje gÄng tiden nÀrmar sig sitt slutmÄl.
Ibland Ănskar Jag att Du kunde FörstĂ„ hur jag kĂ€nner, sĂ„ kanske du vetat hur du kunde hjĂ€lpt mig att FörstĂ„ eller Förklara hur Jag ska vandra frĂ„n Nuet och Vakna lika Orörd som Du. Invecklat för den som Ă€r Blind och dömmande. Skönhetens baksida Ă€r lika tidskrĂ€vande och hĂ„rd som den Ensamma och utstötta invividens... Det Ă€r sjukt Kusligt men Sant.
FörstÄelse Àr förbindelsen pÄ en sÄn stor kontrast, men frÄgan ÄterstÄr... Finns den?!?
"We have to Let go of whats Killing Us... Even if its Killing Us to Let go "
Kommentarer
Trackback
