This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Nej det gör mig mänsklig.

Alla vägar framåt blir mer eller mindre omöjliga om man ska dra hela lasset själv. Men Allt börjar i grunden inombords hos en själv. Den lilla kärnan av allt är sen i sin tur en spegel mot Universum där man attraherar till sig allt man vill bli omgiven av i sitt Liv. Låter det helt knäppt?!?

När man sätter det inre Jaget i ett Osjälviskt perspektiv så ser man en klar bild av hur grymt underbar världen runt en kan vara.

Det är ju förstås något som är svårt att göra och kräver år av träning och mognad. Men om man bara kan nå en tillfällig glimt av en bild så har man kommit en bra bit på vägen. Och det viktigaste är att Aldrig sluta försöka bli ett bättre Jag än man var igår.

Att sätta sig själv i mitten och börja tänka ut, vad vill jag ha inuti min kärna... Vilka signaler vill jag sända ut till universum? Vilken effekt vill jag ska slå tillbaka?

**Att börja varje morgon med en positiv tanke som föder fler.

**Att inse att Allt kraft vi har i tankarna är den starkaste kraften som finns.

**Att acceptera att vi alla har brister som gör att även den mest framgångsrika  människan kan hamna i negativa tankebanor.

**Att lära sig knep för att vända från negativa tankar till positiva.

**Att förstå att en negativ tanke Alltid är Starkare än Positiva tankar.

Hur Starka de Negativa tankarna är/blir beror helt på oss själva och hur vår syn på Självkänslan är.

Så grunden bygger på att både vårt Självförtroende och Självkänsla är Sund och God.

Alltså att börja med sig själv Inombords.

***Låg Självkänsla och Lågt Självförtoende: Då har man tappat allt de där som är Roligt i livet

***Låg Självkänsla och Högt Självförtroende: Då är man ofta Ambitiös och presterar gärna över gränserna.

***God Självkänsla och Lågt Självförtroende: Då vet man vem man är men Undviker att Prestera.

*** God Självkänsla och Gott Självförtroende: Där är man nästan Framgångsrik i allt man tar sig för.

Det är Min syn på den bilden.

Nånstanns kändes det som att allt de här nästan satt inbyggt redan men även om Insikten har gjort mig medveten så kommer där alltid komma dagar som känns som en down. Jag har nånstans accepterat att det är så, mentalt så håller hjärnan fortfarande på att ställa in sig på det här programmet och det tar tid att arbeta bort redan förinställda sätt att reagera mot händelser utifrån man inte kan påverka.

Man tänker genomsnitt 65.000 tankar per dygn... Så det gäller ju att ta kontroll över sin tankeverksamhet för att Smitta Allt de där man väljer att ha runt om sig som skapar det Ultimata Paradiset. Sen kan inte Alla Älska Alla men de som är menade och dragna till en så Starkt att de inte ser sitt Paradis utan. Kommer att fösas in i ens Liv ända tills man förstår det. 

"Keep a Positive Mind and let the Universe Work out the Rest"

Jag visste att jag kanske skulle stå här med Allt ensam en dag.

Jag känner fullt ansvar för att kämpa för er skull sålänge Jag lever.

Det värsta i allt detta är att Du inte ens frågat dem om nån av dem är skyldig, utan antar att ett löst rykte är Sant.

Du vet inte ens vem som spridit det ändå straffar Du dem båda med att ta ifrån dom det lilla de har av Dej.

Hur hårt Livet än kan kännas så Förtjänar de inte de här.

Mitt Hjärta blöder 💔💔💔

Vi tål att granskas, det har vi gått igenom så många gånger förr. Vi har Aldrig varit så Starka tillsammans som Vi är nu. Mina Fina killar kommer att ständigt undra. För det är precis det man gör i deras ålder.

De kommer att leta efter förebilder i sin omgivning. Allt jag kan göra är att Krama om den och torka deras Tårar när de är Ledsna. Men jag kan inte ta platsen som pappa också och det gör Mig så Ont.

Att få snacka killsnack... Att få styling tips... Att inta sin plats i samhället... Att välja inriktning i olika situationer ect

FaaaaaN! Att det ska va så Svårt!

Jag är så Arg och Besviken för Jag hade tro på att du åtminstonde skulle hålla en liten tråd. Inte bara dra dej ur så fort det börja brännas, så jävla Fegt!!!

Jag kan bara hoppas att Karma kommer ikapp dej en dag och att Pojkarna får All Kärlek de Förtjänar från någon annan stanns ❤❤❤❤❤

Supporten hemifrån Sverige Krossa Alla Barriärer som kan tänkas.

Det känns Varmt i Hjärtat att människor kan välja att åka i förväg till och med för att bygga upp ett Camp som skulle passa vilken Artist som helst. <3 <3 <3

Från alla möjliga delar av vårt land till en och samma plats.

Ingen nämd ingen glömd men Shijt Ni är Verkligen Awesome!!! <3 <3 <3

Först kändes det inte större publikhav än vad det brukar vara... Men efter andra låten blev det sånt tryck i det stora cirkustältet att till och med det kändes för litet.  ;) ;)

Utan att tveka det Största eventet jag spelat på. Nöjd är Jag... Antalet sålda biljetter hamna på 10.000...Och till Min Stora förvåning så gick det inte många timmar efter spelningen som jag fick förfrågan om Festivaler nästa Sommar. Känns kanske trist och säga men Jag kände redan där och då att jag inte kan svara för det redan nu. Känns som jag redan uppfyllt kvoten av mål jag hade där.

Jag är Stolt över att jag åstadkommit så Mycket på så kort tid. Planerna är ju redan sen länge inriktade på fler mål. Arbetet för att bygga nya vägar är i full gång. Så vem vet var Jag står nästa sommar. :P :P

Festivalen var helt annorlunda uppbyggd detta året. Den där "känna sig som hemma" känslan blev inte riktigt lika Glad/Ledsen som Jag förväntade mig. Men visst va platsen precis lika Magisk som Alltid. Fast det var så många runt mig hels tiden kändes det nästan lite Ensamt endå.

Svårt att förklara men lite så va det.

Finurligt nog så var det Bästa med att komma hem, att komma hem till Någon. Få känna sig Saknad. Få den där Värmen och Närheten.

Faktiskt någon att dela alla upplevelserna med. Det gör skillnaden på hur fort man återhämtar sig. Eller varför man vill hem så fort som möjligt. 

Så skapade meningen en poäng. Och pusselbiten från historian kopplades samman med biten till Framtiden.

Är Jag före i tiden?!? 

Eller räknas allt redan från nu även om det är framåt det gäller?!

Frågor som bara jag kan besvara när jag inte är Partiskt som jag känner mig lite just nu faktiskt. 

Lite sådär stött i kanten, och lite ledsen emellanåt.

To be continue...

På tal om annat!!!

Annars så hade det varit sjukt många betalande i inträde på sommarfesten jag missa på Harrys. :) :) :)

Det känns lite Pirrigt i magen med all det här planerandet och organiserande inför höstens aktiviteter på Harrys. Känns så sjukt bra att inte bara stå bakom spelarna utan faktiskt vara bakom kulisserna och skapa en helt ny nivå.

Att kunna påverka utan att det upptar helgerna och blir en del av min vardags syssla.

Hade ett väldigt givande samtal idag med en av mina "chefer". Det bara känns i magtrakten att det ska gå bra nu.  Vi är ett bra Team, alla med rätt nätverk för sin plats. Perfekt!

<3 <3 <3

Nej nu ska jag göra det jag gillar mest... Ta en dusch och krypa ner under täcket och kolla på en Bra Film!

C Ya!! ;) ;) ;) 

Vet inte hur jag ska beskriva känslan av att vara så nöjd med mitt set, bara 5 låtar kvar ca så är det färdigt. Jag har sletit i två dagar nu med att testa in varje litet uns av nyfikenhet på  Beats från tid och Rum, under flera möjliga tider om dagarna. Jag har nästan gömt mig här hemma i bubblan och undvikit yttre påverkan. Varje Låt har skapat ett avtryck i mig som i sin tur 

Haft Betydelse inför Morgondagen.

Tacksam över allas försök att hitta träningstid eller möjlighet att Tipsa om hur dom känner, men när det blir så tyst att du hör dina egna tankar gör just det att den där Unika förmågan som vi alla har... Försiktigt kryper fram. 

När Världen är lite extra jobbig så är det som Terapi... När Världen är sådär Skönt Mysig... Förvandlas det till Lockande Bakelse med alla dess budskap. 

Man borde nästan skämmas så driftig man kan vara om man bara vill. 

Är det ren tur?

Eller handlar det bara om tillfälliga omständigheter?

Skapat pga dilemman och svårigheter?

Jag är inte så nervös för att åka iväg och spela där. Däremot är Jag Nervös för hur det kommer att kännas efteråt. Aldrig kan man va som Alla Andra, så det är Svårt när man inte har Någon att bolla det med. 

Människor verkar vara lite byggda så, att dom hakar upp på den första tanken av hur fett eller shysst nånting är på Ytan. Så dom glömmer bort att tänka på hur det kommer påverka dem efteråt. Jag har pratat med flera stycken sista två månaderna som inte kan sluta tjata om tanken från första veckan, resultatet har ju blivit att man slutat svara och hör sig själv tyst morra lite varje gång man ser nån gjort nåt nytt försök till kontakt.

Känner sig nästan lite otacksam. Känner mig nästan lite Elak. Men jag menar inte det så. 

Men palla förklara närmre hela tiden.

Känns som varje mening lämnas oförstådd. 

Sakta men säkert börjar Luften klarna och dimman som hängt över Mig försvinner mer och mer för varje dag. Även om det har gått sakta och är en bit kvar så vet Jag att den Sinnesjukt tunga veckan för ganska längesen nu kommer att Påminna Mig om att Jag blir Aldrig den samma igen. Inombords möblerade nästan Alla Rum om Samtidigt. Bara att försöka beskriva nu i efterhand hur det kändes är nästan Omöjligt.

Först gjorde det så sjukt Ont... Galet Ont.Efter tårarna tog slut kom Ilskan... Sen Likgiltigheten... Där blev det som ett Vakum... Och Till Slut Började Viljan att flytta om små kartonger... För att omorganiseringen skulle få Rätt Effekt.

Ju Smartare man blir, ju Svårare är det att Låta Bli att Bli Medveten. Och Nästan Omöjligt att hitta Någon som Förstår på Fel Plats.

Nånstanns kommer den Optimistiska sidan fram och skapar Tillfällen till att Öppna rätt Dörrar. Så att när man väl finner en Ömsesidig Känsla så kommer Allt det här... Hela Framtids Resan kännas lika Grymt Underbar  som den tidigare kändes Omöjligt Hård och Lång...

Som Ging och Yang... Som Sol och Måne... Som Natt och Dag... Som när man bara blir 1 med Allt...

Ganska Dags att Sova, Drömmarna Kallar ;) ;) 

~Sweet Dreams~

"Tiden Springer Lika Fort Som Den Sniglar sig Fram"

Om Jag är Redo?!

Det enda Jag kan Svara på den är 

Blir Man Nånsin Redo?!

Det känns fortfarande så Overkligt att det Faktiskt blir Precis som Jag sa till Killarna på Scenen där nere förra Året.

"Eyh Guys... Im gona Play here Next Year"

Jag satte Mitt Mål redan då. Omedvetet så skicka Jag ut i Universum en av mina många Tankar som i sin tur var byggda på Mina Känslor. Den platsen kommer Alltid att vara så jäkla Speciell. Fan det va ju Allt det här Vi skulle dela. Det gör Ont i Mig att ens prata om det. Men sen kan Jag inte låta bli att påminna mig om den. I År får Jag ensam gå till Main Floor kvällen innan den Öppnar. Precis som Första ensamma kvällen där så vet Jag att Tårarna lär göra sitt. Men de där är Något som Alltid bara varit Mitt.

Jag satt och kolla på youtube igår, från 2011 och framåt. Jäkla skit, varför skulle jag hitta en video som jag aldrig sett där förr. Vi ser så sjukt Lyckliga ut där, Du och Jag.

Början av Allt, Oförstörda Band.

Allt som med Tiden blev "Vårt" är bara Minnen idag som är "Mitt".

Du har successivt bytt ut Mig och "vårt" är något Du gör någon annan stanns nu.

Utsidan måste ha Glömt. Insidan känns varje Datum som en Smäll på Fingrarna. "Gör-Om-Gör-Rätt" kan bara Reparera Band som Hålls av en Hand i båda Ändarna. 

Det känns så Bitterljuvt när känslor av Eld möter Is. När det kryper i kroppen och man bara vill ringa och berätta något man hittar men innan man tänkt klart meningen måste stryka över den för att inte göra bort sig själv i ett Oönskat Samtal.

Var det nån Jag hade velat Dela Allt det här med så va det Dej. 

Alla Galna Upptåg... Alla Sena Kvällars samtal... Alla Kyliga Mornar med Värmen bara på några decimeters håll och Alla Tysta Stunder där Ögonen säger Själens mening.

Där är så Mycket saker Jag Insett på Vägen. Så många sätt att Älska en annan Själ efter Brister man inte trodde fanns.

Men Nu är Nu och att se tillbaka på Allt är något man gör i Tystnad...

Att-göra-listan  växer i ena änden och krymper i den andre precis som det ska vara. Inför Varje "happening" så sysselsätter jag mig själv till Max. För Kvalite är det enda som Betyder något i Alla mina Projekt. Så IndianSpirit spelningen Nu It Is.

Jag har änsålänge kommit fram till vilken Låt jag ska Börja min spelning med och vilken jag ska Sluta med.

Det är mer en tanke just nu med hur länge Jag ska spela. Ca 2 tim blev det sagt så jag har ett riktmärke och kommande dagar lär jag bara finnas Bakom spelarna och låta mitt Set Födas.  <3

Jag har gjort en Liten Lista över AjAj Artister som redan finns på Line Up för att vara säker på att inte Återupprepa Deras Misstag på Burning Mountain. Check!!

Jag har gjort en lista över Alla artister jag brukar spela och en Lista efter hand över Nya eller specifika låtar jag vill ha med.

Let The Games Begin!!

C You Out There <3 <3 <3 

När man känner sig "Färdig" med gammalt och vill ha in nått nytt.

Människor har ett inbyggt system att går nåt sönder så byter vi till en ny. Oftast är det materiellt sätt "Billigare" så men i Slutända så "kostar" det Alltid mer än det smakar faktiskt.

Lite sådär... " gräset är Grönare på Andra sidan" tänket.

Man slänger bort det helt Enkelt.

Eller väljer en Enklare men Bekvämare väg. 

Vad Speglar detta då ?!

Jag tycker ju att det speglar tillbaka bara 1 enda sak... Rädsla!!!

Alla Vågar inte, Vill Inte, Känner Inte för... Spelar ingen roll Egentligen vilket Skälet är.

Man Backar.

Men om man sitter där mitt i Allt man känner så är det svårt att Läka. Men när Tårarna tar Slut så kommer den där Likgiltiga känslan Krypandes. Man slutar Aldrig ha den där Känslan Allt slutade med.

Man Lär sig Leva med den.

Sen kommer man tillbaka på ett ordinarie beteende mönster som fanns där innan man hade nån

Speciell i sitt Hjärta. Inte backa bandet utan snarare hur man beter sig när man bara är Fri.

"Längtan", "Lusten", "Önskan" för stunden kommer tillbaka. 

Men mellan perioden innan man når dit finns det ingen som helst Förbestämd Tidslinje för.

Den Perioden har Jag funderat Mycket på. Det kvittar om man har 1000 människor runt sig eller Ingen, där och då Finns det ingen Tröst, och det känns nästan omöjligt att på något vis vara det Minsta "Snuttig" , "Övertrevlig" eller "Mjäkig"

Man blir nästan Rakt igenom Övermäktigt Ärlig om ens Platoniska syn på olika relationer. Anti Allt typ!

Fortfarande ingen Läkning.

Dom säger att man Styr Allt med En ända Tanke. Jag tror på att man Attraherar till sig allt i Livet man verkligen vill ha där. Men när Känslorna är fulla av Små sår så

Sätts dom på Paus.

Jag har Tryckt på Paus... Jag Snooosa den jäkla klockan så länge.

Jag har bara Accepterat att det fortfarande står på Paus.

Men det som gör att jag ställer mig själv Själsliga frågor är inte just det utan det faktum att jag har ställt mig på Avstånd från Alla jag känner för att Jag börjar höra mina egna tankar. Jag tycker det sociala samspelet mellan människor är intressant att se ur perspektiv. Och sist men inte Minst det är Jäkligt Lärorikt att nånstanns in emellan utvärdera innehållet man väljer att Attrahera i sitt Liv.

För Allt Jag Väljer idag kommer att Påverka Allt som händer Imorgon. 

Sjukt! Sant! Positivt!

Dagen har varit Lång och Fartfylld men Jag har gjort det Jag nästan Njuter av Mest <3 

~SweeT DreamS~

Ju mer Skit Det Spottar ut, desto mer Förutsägbart blir Mönstret.

Men MEST av Allt , Ju STÖRRE blir glappet Emellan.

Det är klart att Frustration måste fram på Något sätt. Men att Slänga ur sig saker mitt i Natten bara sådär, det visar Allt om Vem Du Är.

Men att Kasta Sten i GlasHus är nog det Dummaste Du nånsin gjort för Blondare än såhär kan man inte bli så fort.

Men Allt har sin Tid och Allt har Sin Plats.

Jag har Stängt Min Dörr, bytt Mitt Lås... Insett Mitt Värde så det går ju som Smorjt.

Idag är känner Jag bara en sån där Skön känsla av Allt Jag slipper beblandas med. Lugnet... Tystnaden är nog det Mäktigaste som finns. För så länge man känner sig tillfreds med sig Själv så blir man Aldrig Ensam <3 

Tankar som glider men en liten Röd tråd som håller dem på plats och Blåser Liv i Elden. Flammar upp emellanåt och kyls ner ibland.

Som en Slända med knappa timmar, Skyndar Långsamt och söker svar.

Åt en Vilsen liten Magisk Älva som Längtar hem i Tryggt förvar.

Upp på kullen, Högt upp sen lite till.

En kort sekund möts nattens Måne med ljusets Sol. Ett andetag där upp på kullen, är det Enda i dess slag.

En Explosion av Allt det Bästa, ger en Vilsen Magisk Älva en Illustion, den enda i sitt slag...

Sagt och gjort , frånkom jag tankarna på den idioten?! Nej såklart inte stundvis. Ibland undrar jag om det finns en färdig lista med Raggningsrepliker... Samma fraser... Samma shijt... Säkerligen bara samma Bullshit som Du en gång drog.

Krävs så Mycket mer att Fånga mitt intresse!

Jag tror inte längre på Ord, Jag tror på Handling.

Slut!

Däremot så har Jag träffat så många människor sista tiden som gör att Jag kommer kunna arbeta med Musiken på vilket sätt Jag vill i princip. Jag har slutit en del intressanta avtal och hela Hösten kommer bli lite av en surprise för många men samtidigt ge mig möjligheten att påverka utelivet i denna stan. Se till att det finns djs som är värda att inte bara dansa till utan shyssta lockbeten och samtidigt tjäna cash på det. Av allt Jag åstadkommit detta Året så är det nog detta som känns mest givande på lång sikt.

Känslan att vakna och se förfrågan om Indian spirit på Min Timeline... Va oxå Rätt Fett Faktiskt <3 ... Konstigt nog så är det ju Favorit Festivalen.

Men det va ju lite ledsamt oxå.

Mitt Mål på 1 år blev liksom uppnått på alldeles för kort tid.

2 Radiokanaler med Exklusiv tid varje vecka för mig att Publicera Mitt eget och Djs jag helst Lyssnar på. 

Signad i London av ett bolag som kräver Alldeles Lagom av mig.

Lärt mig Fett av Mitt förra Misstag att resa ensam så numera är kravet att crew är All inklusive.

Kommer bli så jäkla bra Allt det här.

Om man lär sig när man ska Tacka Nej och Känner i Magen varje gång så kan det inte bli fel.

Musik Året kommer Sluta hur Shysst som Helst!! 

Jag fattar det knappt Själv... Jag Spelar i London då... Det är helt sjukt!!!

" They Told Me I Couldnt, Thats Why I Did"

Over N Out!

Jag kan intala mig att det handlar om Mognad, men det är inte bara det.

Det är sättet Du ser hela din omgivning på. Du har frångått alla de där Sunda värderingarna Du en gång värdesatte.  När man känner sig själv som  Lite Bättre än  Alla andra, då är man ute på Djupt vatten. En och annan Lögn på det så verkar du vara "hemma".

Smutsigt Vidrigt!!!

Jag väljer en ny taktik denna gången. Varför?!? Jag är tvungen.

Jag Läser inte vad du skriver, Jag bläddrar bort när där kommer en Bild och Jag lyssnar inte på vad du gör. Så fort någon nämner ditt namn så stoppar jag det där ständiga malandet som Alla håller på med.

Jag kan Aldrig Förlåta dej för det!!!

Varför?! Jag Måste.

Det är Pusselbiten som håller kvar Mig som måste Bort. 

Du låter Mig gå på Nit efter Nit utan att det verkar Påverka dej ett Skit. Det känns nästan Obefintligt hur Du bara kan Låtsas som ingenting och Leva ännu mer varje gång efteråt.

Där finns inget Stopp.

Hade JAG varit Viktigt nog så hade du handlat annorlunda.

Vem JAG nu en gång var för DEJ är defenitivt inget JAG är nu.

Denna gången ska jag stå fast vid Dina Ord även när dom förändras till ett Ytligt Förlåt och Noveller om hur Du Aldrig blir Hel av Saknad. 

För det där är bara en Tröst för Stunden när du blir Lite Sugen som Du sen kastar bort efter ....

Jag kom på dej med att göra något Korkat... Och det är ju Inte Första gången. Ändå är det du som ska straffa mig genom att Såra till max. Den ekvationen har Jag Aldrig fått ihop. Men det är nog inte meningen heller. Det Sociala spelet är nog viktigare för Dej än dina Känslor inombords nånsin varit.Det är Synd att Du kastar bort Allt det Fina som Du som person faktiskt bär på. 

Jag har sett sidor hos Dej som du själv kommer Upptäcka en dag när Du är mogen för dom.

Hela Sagan är en Sorglig berättelse som kommer att Följa OSS Livet ut.

Med Konskvenser som DU en dag kommer känna...

En Dag kommer du att Förstå!!

Den Största Rädslan du sagt att Du haft genom hela Livet... Har Du själv Besannat nu- Grattis!!!

Du blev precis Allt det där du Fasade för. Där finns inte ett uns av Stolthet kvar i Dej.Och DU  kommer Inte komma längre än såhär förrän Du tar tag i det. Alla Kuggar man rättar till gör att hjulet till Slut börjar Rulla igen.

"Gör Om Gör Rätt"

Du kan tycka precis vad du vill om mig, men faktum är att Jag ständigt gör förändringar, ständigt tar Nya steg, Ständigt greppar Nya Chanser.

"Man går väl inte i samma Skor jämt?"

"Sometimes You Win, Sometimes You Lose"

Du står kvar i Hörnet med Alla dina "Drömmar"... Tiden går... Du Står kvar i Ditt Trygga Hörn och tar Aldrig Steget ut. 

Allt du kommer bli Lämnad kvar med blir en Konstant Återupprepning av ALLT... Samma Vardag... Samma Jobb... Samma Fritid... Samma samma Tråkigheter...

Have Fun!!!

Jag tar små kliv hela Tiden, Jag tar mig åtminstonde Framåt... Det Handlar inte om hur fort nåt går, utan om att ALDRIG bara stå Stilla!

När Jag lägger Min Själ i att Göra Något... Så Krossar Jag Barriären och Når Toppen utan att Tveka... Där är Skillnaden på Oss...

För 1 kort Ögonblick kunde Jag nästan känna Din närhet.

För 1 Minut var Allt som Förut.

Men 1 Liten Blinkning är Så Knapp att Atmosfären bara Värmdes upp av en Viskning och Försvann lika Snabbt i nästa Andetag... <3

Men det är bara en Smärre del av hur människor kan använda varandra imot. Konskvenstänk kvarlämnat hemma under sängen lagom överdammat i hörnet. 

Om man nu slänger ur sig till höger och vänster så förr eller senare kommer det en Stopp Kloss och det är färdig kräkt!!! 

Det finns miljontals människor där ute, men just han anser sig vara så Ego att Alla hamnar där.... Eeeh!!

Halllåå Hur Tänkte DU?!?

Är Du Nånsin Hemma?!

Isåfall har du glömt att utfodra Hamstrarna ... För Hjulen Sluta snurra för längesen!!!

Overkill dessutom!!! Nej Shijt!!!

Jag tar en 1 med extra Allt tack!!

Undrar hur Min Visionboard skulle se ut utan Allt det här?!?

Jag är så Tacksam för att Jag fick Vakna upp och se Världen för vad den verkligen är. 

Att Våga se saker utanför den lilla Boxen man var van att hålla sig i.

Bara det Faktum att Jag var tvungen att ta till ytterliggare en kamp för att få Lov att vara DJ, Jag menar Whaa??!

Skriva saker utan mening är som att Cykla utan cykel... Omöjlig teori!

Alla gör upp sin en bild av allt som sker, människor de träffar och bedömmer därefter sin förmåga att bemöta det på inviduellt vis.

Man gör som man vill men allt har konsekvenser. Ibland får man inse att måttet är rågat liksom.

Ikväll är det Jag som kryper ner i sängen rättar till kuddarna och kryper tätt intill dom.

Jag är för trött på fördomar och lönlösa samtal om ingenting.

Jag ser inget du gör, jag läser inte om dej och jag lyssnar på det du delar... För i Mina Drömmar är du De Fina som  Jag vill Minnas. Nån dag kanske jag stöter på den Mannen igen... Vem vet?!?!

Jag kunde ha anpassat eller jämkat om Jag visste att även Min Agenda Räknas.

Jag kunde ha varit Mjukare om du inte lärt Mig att bli igen så hård så kall.

Jag skulle varit Tryggare om Min Magkänsla sa att Hinten var Sann.

Jag Önskar Jag kunde visat Mig svag utan Förbehåll till nånting Alls.

Jag löser Alla knutar åt Nästa fast de va Kamper Vi gemensamt Vann.

Jag måste Öppna dörren för att Slippa känna Allt tomt och kallt.

Jag dras mot en Sökning av Värme för att tina upp min kalla Barm.

Jag Drömmer om Allt som är för Bra för att vara Sant, för att hålla Hoppet vid Liv att det varje Morgondag kommer en ny chans.

Jag har Kämpat mot Alla Tårar men ännu en gång var de Du som Vann.

Jag inser på varje Fel att så Lite gör Allt så Oklanderligt Lätt.

Jag Tänkte Jag skulle helt utplåna och Glömma... Men än en Gång var det Du helt Ovetande som Vann. Jag inte ens bara Ligga och Somna, Jag ber till Högre makter att Mina kuddar ska kännas som Din Arm.

Här sitter Jag nästan Halvsovande i Hörnet på Balkan Mitt i en LivFull Sommar Natt, När Jag Egentligen bara Vet att Allt var för Bra för att vara Sant... John Blund och hans Hypnotiska Rörelser som får hela Kroppen att känna sig så Tung, så Varm. Blundar hårt och inser att Stundvis är Jag för Svag för Dej, Stundvis Kommer Jag Alltid vara Oförstående Avhållsam och ytterst Sällan men ändå Stundvis kommer Mitt Leende vara påbyggt och Falskt. Allt jag lärt mig Leva efter är råd för en Verklig Illustion. En Illustion där bara det Mesta behöver va Sant. Ge Mig Kärlek när Jag Förtjänar det Minst,  Du vet Jag behöver det som Mest. För när Dagen stort D sveper in är det Alltid bara Jag mot Världen, men va Aldrig Vi mot Allt som bara Försvann...