This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Men Soluppgångar ser man inte lika ofta och på nåt konstigt sätt så infinner man sig nästan Aldrig på nån särskild plats eller en Speciell person att dela dem med. Likt Förbannat kan man nästan uppleva en Soluppgång som ännu mer Magisk med bara tankar på upplevelser eller Känslan av dem... Doften... Energin och alla andra Sinnena man håller skärpta. Är det inte märkligt vad Vi människor är kapabla till helt på egen hand?!?!

Att den lilla lilla delen av hjärnan Vi använder genom hela vårt Liv och bara  ett fåtal av alla vidgar sitt medvetande men ändå är ingen ens i närheten av att till max använda full kapacitet. Vi letar Svar på olösta gåtor... Vi utforskar Rymden och mäter av allt vi kan hitta... Men Svaren kommer så sakta att det tar sån Tid att säkerställa Fakta så att generation efter generation av befolkningen hela tiden bara får en Glimt av en vision som föder fortsatt Nyfikenhet.

Det är vad Jag kallar Långsam Process!!!

Hur många tänker egentligen på hur Mycket eller Lite vi som människor Önskar/Kräver/Nöjer oss med?!?

Den Största Fienden folk ligger inne med är Rädslan för att ta Slutgiltliga Beslut. Och den mindre skaran Folk som nästan Alltid tar Förhastade och Ogenomtänkta Beslut som en ännu mindre del av dem kan hantera Konsekvenserna av sin handling.

Den andra delen av denna handling lär sig Livets hårda skola alldeles för tidigt och snabbt. Oftast härdas man jäkligt hårt men bara för att förberedas för att hjälpa andra igenom sina konskvenser.

När ska man då anse sig vara 

Mogen att ta större Beslut?!? 

Mitt råd är faktiskt att se till de olika "livs kriserna" man går igenom från Födslen fram till Ålderdomen. Som exempel... 3 Års trotsen... 6 års trotsen... Tonåren... 20 års krisen... 27-30 års krisen ect ect

Acceptera att detta bara är olika Faser och att låta bli att bestämma eller Förändra Livets gång mer än nödvändigt för varje "Kris" .

Det är Lätt att säga att

 "Barn ska få vara Barn" .

Men faktiskt så präglar Vi alla människor i vår omgivning hela tiden både medvetet och omedvetet.

Vi hjälps Alla åt att "Programera" in hos varandra saker vi vet som Fakta/Erfarenhet eller saker vi Lättvindligt antar istället för att dagens samhällsnorm ska hållas just sådär som där i det lilla "samhället"  vi är inbodda i.

Det "värsta" som kan hända är ju att där sker en drastisk förändring i vårt dagliga Liv.... Det Skrämmer Skiten ur Folk oavsett vad dem säger.!!!

Det är också välkänt att Vi påverkar varandra genom exempel Avundsjuka... Det är jäkligt svårt att se Grannen... Kompisen... Mannen... Frun  Lyckas eller få mer Framgång än det egna Jaget. Genomsyrat så sänder folk dagligen ut Tankar... Förbud... Förbannelser med Negativ klang.

Allt för att Slippa se sin egen Spegelbild utstråla Misslyckande.

Vi är ju vår Egen Smed. Vi borde Fokusera på Allt det där vi vill ska innefattas i vårt Liv. 

Kunde bara Hälften av Alla människor börja Fokusera på alla de där "små" sakerna och tankarna som är Positiva... Som ger Glädje. Då skulle folk automatiskt börja se Möjligheter istället för Hinder.

" Om Du anser att du Alltid har Bekymmer, så kommer Du enbart att Locka till Dej fler Hinder"

"Resan börjar innifrån... Själen är Jagets Spegel... Präglad konstant av egen Utvald omgivning... För att omge Jaget med Allt de Jaget Önskar... Även om Allt är Svart eller Vitt... Bra eller Dåligt"

Det tog Mig lång tid att Inse allt det här på egen hand. Oändligt med människor som korsat Min Livsväg. Både Medvetna och Omedvetna utstakade Hinder... Fall... Kriser har Ni gett Mig. Jag Ångrar Ingenting. Jag är Tacksam även om Ni gjort mig Ont många gånger. Där finns människor som ännu inte Vet att jag känner såhär. Människor som inte förstå konsekvensen av sin handling. Där finns människor som Aldrig kommer få veta Allt Jag Lyckas med. Eller hur många gånger Jag misslyckats innan jag vunnit. Men Allt det där spelar i det Stora egentligen Ingen roll, för det är Inte deras Resa... Det är Min... Min Resa Räknas!!

Alla band/relationer är så Unika i sitt slag att Vi skapar Alltid en Speciell plats i vårt oändliga Hjärta för människor som betytt nån form av Förändring som berört oss i livet. 

Det är Först när man sett en människas Spegelbild på båda sidorna... Vackraste Egenskaper VS Tragiska Brister. När broarna brännts av men Hjärtat känner mer. Det är Först då man vet om Kärleken till andra verkligen Besitter sig djupt Själsligt rotat eller om det bara  är en människa som bara tillfälligt korsat Din väg.

Känslor och Händelser kan göra Fruktansvärt Ont men Lärdomen att Acceptera andras brister  ligger i att Acceptera sina Egna brister Först...  för att kunna skapa Förståelse för någon annan individs Negativa handling.

"Allt Börjar Inom Dej"

Livet börjar leverera när Vi börjar Tro på oss Själva och Slutar mata våra demoner med Rädslan att Misslyckas. 

Livet Börjar här och Nu... Livet det är Jag och Kärleken som sänds vidare till Allt som är Du!!

✨💖~Sweeet Dreams~💖✨