EN LITEN MAGISK ĂLVA, den Enda i sitt Slag
Jag börjar se klarare pĂ„ Allt som varit. Det kĂ€nns som Jag Ăntligen börjar höra mina egna Tankar. Mina första punkter pĂ„ Listan börjar falla pĂ„ plats och ju mer Jag Spanar över fĂ€lten, ju mer LĂ€r Jag mig att Inse.
Ju mer Skit Det Spottar ut, desto mer FörutsÀgbart blir Mönstret.
Men MEST av Allt , Ju STĂRRE blir glappet Emellan.
Det Ă€r klart att Frustration mĂ„ste fram pĂ„ NĂ„got sĂ€tt. Men att SlĂ€nga ur sig saker mitt i Natten bara sĂ„dĂ€r, det visar Allt om Vem Du Ăr.
Men att Kasta Sten i GlasHus Àr nog det Dummaste Du nÄnsin gjort för Blondare Àn sÄhÀr kan man inte bli sÄ fort.
Men Allt har sin Tid och Allt har Sin Plats.
Jag har StÀngt Min Dörr, bytt Mitt LÄs... Insett Mitt VÀrde sÄ det gÄr ju som Smorjt.
Idag Àr kÀnner Jag bara en sÄn dÀr Skön kÀnsla av Allt Jag slipper beblandas med. Lugnet... Tystnaden Àr nog det MÀktigaste som finns. För sÄ lÀnge man kÀnner sig tillfreds med sig SjÀlv sÄ blir man Aldrig Ensam <3
Tankar som glider men en liten Röd trÄd som hÄller dem pÄ plats och BlÄser Liv i Elden. Flammar upp emellanÄt och kyls ner ibland.
Som en SlÀnda med knappa timmar, Skyndar LÄngsamt och söker svar.
Ă
t en Vilsen liten Magisk Ălva som LĂ€ngtar hem i Tryggt förvar.
Upp pÄ kullen, Högt upp sen lite till.
En kort sekund möts nattens MÄne med ljusets Sol. Ett andetag dÀr upp pÄ kullen, Àr det Enda i dess slag.
En Explosion av Allt det BĂ€sta, ger en Vilsen Magisk Ălva en Illustion, den enda i sitt slag...
Kommentarer
Trackback
