Inte ens vÀrd en titel..
Efter Dagen idag och All LÀrdom Jag tyvÀrr hunnit bli Rikare... SÄ Whaa.. Speachless!!!
Sorgligt!
Lite Varje Dag <3
~8 Maj 2014 ~
En dag dÄ allt kÀndes förvÀntansfullt till en början.
Dagen slutade utmattad men ÀndÄ ganska nöjd i rygglÀge ;)
Saker kunde varit lite mer Perfekt, saker kan Alltid vara lite BÀttre men faktum Àr att ibland mÄste man bara Nöja sig med att det bara Àr Bra.
"Life is only as good as you want it to be <3 "
Antingen kan man vÀlja att Drömma om hur ens kunde ha blivit eller kan man bara sluta fundera och Leva det liv man Drömmer om.
Man vet Aldrig nÀr nÄgot Àr för sent eller nÀr Möjligheten försvinner att visa hur man kÀnner.
~10 Maj 2014~
Regn och Sol om vartannat, Hemarbete sÄ det stÀnker om de sista dagarna.
Jag blir hel av att förbÀttra det redan vÀlgrundade Boet jag Lyckats fÄ till hÀr.
Fiint! Jag Ălskar att ha det som Ă€r Fiint...
Ni frÄgar mig stÀndigt vad som driver mig, Ni frÄgar stÀndigt om jag vill vara en del av mer, Ni tÀnjer lite pÄ grÀnsen varje gÄng... Bara för att leda det hela lite mer Ät ert hÄll...
Snacka om MĂ€nniskor med Stort Ego!!!
Jag mÄ vara Allt och lite till, men nÀr dagen blir KvÀll sÄ finns dÀr bara ett litet StÀnk av Magi kvar.... Det Àr dÄ, just precis dÄ som Jag vill ha en Hane med lite jÀvlar-i-namma som tar mig med Storm... Inte med tjat!!
För det blir sÄÄÄÄ Booring sÄ man utmattat stÀnger ner alla chatt sidor och vÀgrar svara nÄgon annan heller :P :P
~11 Maj 2014~
Jag Àr sÄ fucked up trött pÄ
MÀnniskor som frÄn morgon till
KvÀll tjatar om sina Problem!!!
FÄr dom sen inte "tillrÀckligt" gehör för det sÄ pumpar dom ut skiten pÄ varenda Media sida dom hittar!!
Faaaaan! Inse Problemet... Sluta Ăveranalysera... Lös Det!
Jag menar inte att man inte kan ha en dÄlig dag eller allmÀnt lÄg period och sÄklart relativt sÀllan en agressions status pÄ facebook... Men att ha konstant PMS Àr ju jÀkligt oattraktivt... Inte i vÄgor... Utan konstant flöde av negativ klang blir sÄ irriterande att... Klick! Ta bort flöde... Palla!!
Eller Dom dÀr som hÄller med ALLA andra sÄ man blir sjukt förvirrad för man vet knappt vilken Äsikt dom kÀnner den hÀr timmen... Klick! Ta bort!! Palla!!
Eller den dÀr som faktiskt lÀgger tiden pÄ att skriva i sin Blogg om det!!! Klick!! Ta bort!! Palla!!
Inte för Mycket... inte för Lite...Alldeles Lagom med SjÀlvkÀnsla Àr nog det Hetaste som Finns :P :P
Disco Brain Damage!!
~30 April 2014~
Valborg igen... Shijt vad tiden gÄr.
Redan 1 Ă
r sen jag var ute och spela för första gÄngen nÄnsin, med bara ett par mÄnaders trÀning innan... Nu förstÄr jag hur sjukt bra, sjukt fort allt har gÄtt.
Det enda jag fortfarande inte förstÄtt Àr just vad som gör att det Àr just Min musik som lockar gÄng efter gÄng?!
Hade man haft sÄn Okomplicerad Tur pÄ andra plan i Livet sÄ hade saker varit fruktansvÀrt annorlunda.
Jag har alltid försökt vara förstÄende för mÀnniskor jag bryr mig om, men en viss typ av betende verkar vara helt omöjligt och random att lÀsa av.
Hela vÀrlden sÀger att dom Àr lojala och alltid kör raka rör, men frÄgan Àr sÄ spridd nÀr det kommer till betydelsen av orden.
Alla tycker nog dom Àr det rakt igenom med en och annan vit liten lögn, men det skulle vara sjukt intressant att stöta pÄ nÄgon som faktiskt sa: " jag kör raka rör och Àr lojal nÀr det gynnar mig"
För helt jÀvla allvarligt 80-90% fungerar sÄ numera.
Den dÀr "old-school" mentaliteten har sÄ utsuddade linjer sÄ mÀnniskor mer eller mindre blir helt oförstÄndiga och respektlösa. Omöjligt!
PoĂ€ngen Ă€r att ... NĂ€r man hittar nĂ„gon som Ă€r lojal hela vĂ€gen in i sjĂ€len sĂ„ ... SlĂ€pp för fan inte taget för det Ă€r de enda som hĂ„ller mĂ„ttet för en Ărlig verklighetsbild.
Bli inte som alla andra idioter!!!
Att uppskatta det man har istÀllet för att hela tiden söka efter nÄgot som Àr BÀttre för det kommer aldrig göra nÄgon Lyckligare.
Jag har nog inte kÀnnt mig sÄ trygg i mina vÀrderingar nÄnsin som jag gör nu. Att inte stressa igenom min plan framÄt. Att kÀnna ett inre Lugn över att göra det som faller mig in.
Jag Àr fortfarande kluven och sÄrad inombords men har accepterat att jag Àr just det.
KÀnner mig komplett endast fÄtal stunder men vet att det Àr inte lönt att lÀgga sin energi pÄ att göra nÄt drastiskt för inga val av den typen ligger framför mig. Det handlar snarare om att lÄta tiden visa mig vÀgen.
En snÄr kantrad stig med ett MÄl!!
Its never a Win win!
~22 April 2014~
Jag har fÄtt första preview pÄ LÄten nu och lyssnat igenom den ett par gÄnger... Och det Àr defenitivt inte en Typisk "Emma" lÄt som skulle passa mig som den Perfekta skeden :P :P
Samtalet gick bra idag :)
SÄ bra att biljett Àr bokad till Stockholm om tvÄ dagar.
Shiijt! Shiijt! Shiijt!
Verkar som om nÄnting hÀnder hÀr nu... Innan idag kÀnde jag helt plötsligt en Panik kÀnsla delux!!
Allt gÄr sÄ Fort!
~27 April 2014 ~
PÄ tal om att göra saker Snabbt... Som oftast innebÀr Lite För Bra för att vara Sant!!
Ă
terkommande kÀnsla pÄ sistonde faktiskt.
LÄng story kort... Jag kan ha tagit Mitt Livs BÀsta eller Mitt Livs SÀmsta Beslut men faktum Àr att trots de sjuka scenariumet jag genomled hela vÀgen Hem, SÄ skulle Jag ha Tackat Nej och inte hanterat saker ett dugg annorlunda.
Det sÀger mig att jag handlat RÀtt!!!
Ăr det meningen att Jag ska göra nĂ„got inom Musiken sĂ„ kommer Min chans att kĂ€nnas som en Pirrande kĂ€nsla i hela Magen, lite precis som nĂ€r man ska trĂ€ffa nĂ„gon som man Ă€r KĂ€r i .
Livet KĂ€nns...
KĂ€nslor KĂ€nns...
Saker som pÄverkar oss Emetionellt Àr inget vi kan ta bort eller radera.
Du kan skapa dej ett helt Liv helt pÄ egen hand genom att undvika synen av det som HjÀrtat kÀnner.
Men var du Àn gömmer dej sjÀlv eller dina KÀnslor sÄ rÀcker det att du kommer i nÀrheten av mÀnniskor som HjÀrtat bestÀmt hÄller en plats till sÄ blir allt en oreda.
-FÀst dej inte vid nÄgon som inte Àr fÀst vid dej tillbaka-
Men om du lÄter bli att blunda en enda sekund pÄ "rÀtt" tid sÄ kommer du antagligen omedvetet lida över den bitterljuva Förlusten av ett Liv du förestÀllt dej.
Sitter pÄ jobbet och tÀnker allt det dÀr jag inte ska tÀnka. Allt det dÀr jag aldrig kan förklara. Allt det dÀr som kÀnns BÀst/SÀmst i ett kaos av vakum.
Jag kan undvika att ens se dej, Jag kan vÀlja att vara dÀr du inte Àr, Jag kan lÄtsas att dina ord inte kÀnns...
Jag kan Fysiskt fylla alla platser som Àr tomma pga dej.
Men jag kan ocksÄ rÀkna med att det dÄ Alltid kommer finnas grÄ-zoner som Aldrig blir fyllda av liv.
SmÄ gropar och hÄl som Alltid kommer kÀnnas som ett Bi stick dÄ och dÄ.
Allt Jag kan göra Àr att Acceptera att Livet Àr som Livet Àr, Obesvarade KÀnslor kan man Aldrig styra över, man kan bara lÀra sig Leva med förlusten.
Fan!
Jag blir inte av med den förbannade kÀnslan av tomhet!!!
Jag Ălskar Dej av hela mitt HjĂ€rta och jag vet inte jag ska fixa hantera allt det hĂ€r utan dej!!
Ont gör det!!
~ LunaTaleS~
~15 April 2014~
Det Àr dags att ta ett Beslut.
Det sÀgs att man ska aldrig slÀnga bort en chans nÀr man fÄr den, men ibland sÄ krockar chansen med Verkligheten. Det Àr dagar som dessa jag önskar jag kunde bollat alla mina tankar och funderingar med nÄgon som kunde se saker ur bÄde mitt perspektiv och ett eget.
Men jag har sagt jag ska ta mig upp sjÀlv sÄ det finns ingen ÄtervÀndo pÄ hurvida mitt bollplank blir uppritat eller om ja sjÀlv ska mÄla vÀggen.
Jag försöker, tro mig jag försöker!!!
Jag har aldrig haft bara TUR nÀr jag ska göra nÄgot nytt, dÀremot har jag alltid kÀmpat och "vunnit" för att nÄ ett mÄl.
Min SjÀl genomgÄr en hÄrd prövning just nu. En balansgÄng mellan rÀtt och fel. Ett Fett stort Tomrum inombords. Sjuk Sjuk Saknad. Besvikelser över mÀnniskor man stod NÀra.
Och jakten pÄ Energi och nytÀnkande. KÀnns som det hela emellanÄt kan bli lite rörigt och jag gör febrilt upp listor för att hinna med Allt.
Jag kan bara Jobba för att bli ett BÀttre Jag varje dag.
Jag kan bara försöka lÄta bli att kika lite i backspegeln dÄ och dÄ.
Jag kan bara Lova mig sjÀlv att Aldrig nöja mig med mindre Àn vad Jag sjÀlv vill lÀgga som Insats i allt jag gör.
" Dont just Look upon the Stars... Be One "
Jag har fÄtt mÄnga mÄnga erbjudanden men Àr sÄ Vilsen i vanlig ordning nÀr det kommer till förÀndring. Jag vet att det kommer krÀvas Mycket av mig. Jag vet att det finns saker jag blir tvungen att vÀlja bort.
Men en sÄnhÀr chans kommer en gÄng i Livet om ens det.
Det gÄr inte lÀngre att blunda för det och bara rida pÄ vÄgen som mÄnga sagt.
Jag mÄste ta ett Beslut!
Vem Jag vill vara och Vart Àr Min slutdestination.
Hur det Ă€n blir sĂ„ Ă€r Jag faktiskt Stolt över Mig sjĂ€lv. Alla dessa Ups and Downs Ă
ren har bjudit pÄ.
Jag har ÀndÄ nÄt punkten idag helt pÄ egen hand.
En dag kommer jag se tillbaka pÄ Allt med helt andra ögon.
En dag ska jag skörda allt jag sÄtt.
En Dag!! <3
Illusionen av en Saga
~12 April 2014~
Att vara en Drömmare ligger lite i min natur, det Àr en inre egenskap som kommer i alla skepnader och former.
Det finns sÄ mÄnga mindre del-mÄl att nÄ för att leda mig in pÄ rÀtt spÄr mot den slutgiltliga destinationen som pÄ sÀtt och vis förÀndras lite med tiden.
För varje sak som uppnÄs sÄ ökas kraven bÄde pÄ mig sjÀlv och min utvalda omgivning dessutom.
Vi kan alla inbilla oss att rÀtt och fel Àr det vi stÄr för, men rÀtt kan vara fel i olika perspektiv och vice versa.
Vi kan sÀga att vi Àr opartiska men har redan varit objektiva beroende pÄ egen sinnestÀmning eller livs situation.
VÀrst Àr dem som alltid gÄr i samma skor Är efter Är. TrÄngsynta. TrÄkiga jÀvlar.
Det enda som kan roa med dem Àr den oÀndliga disskutionen som alltid slutar pÄ samma sÀtt med samma svar.
Fungerar lite grann som stjÀrntecken... Vissa barn leker bÀst helt enkelt.
NÀrmast Drömmaren ligger nog Fantasin- de som vÄgar svÀva ut sina tankebanor sÄ lÄngt i sÄ mÄnga olika scenarier att Drömmaren fÄr nya utvecklade ideer och lösningar.
Sen har vi de som lever nÀrmast fanatiskt hÄrt efter gamla principer men mot moderna mÄl. Man kan nÀsta kÀnna igen dem orubbliga och nÀstan lite vÀl kontrollerande utan rum för ljuset och "magin".
Dessa passar bÀst ihop med likasinnade eller de helt Vilsna som följer lite hÀr och lite dÀr.
De följer inte bara av svaghet utan snarare för att det Àr splittrade och behöver en ledar gestaltatt följa för att liksom hÄlla ihop sitt eget.
Slutligen har vi "spökena"
Som nÀstan obemÀrkt glider förbi dÄ och dÄ. De har egentligen ingen lust att rÀtta sig i nÄgot led eller sÀtta upp nÄgon slutpunkt för det perfekta jaget eller perfekta livet.
Dessa kan nÀstan finnas och leva med vilken kategori som helst, men de andra typerna av mÀnniskor blir lÀtt utrÄkade för att "obrydd inte gÄr varken fram eller tillbaks"
Alla har vi vÄr egen Drivkraft... VÄr egen kÀnga i röven som sparkar oss fram nÀr vi sjÀlva blir vilse eller tappar motivation.
Jag Àr lite av en blandning nÀr det kommer till att faktiskt göra Dröm till Verklighet.
Jag vet precis hur hÄrt man mÄste jobba för att komma frÄn punkt A till B- Fanatiskt hÄrt.
Jag har levt sÄ större delen av mitt liv. Men har med hjÀlp av att korsa vÀgen med Fantasin hittat in pÄ Drömmarnas spÄr. DÀr fann jag vÀgar utan slut. DÀr sÄg jag syner jag aldrig sett förut. DÀr insÄg jag möjligheten till nÄgot Ànnu högre.
Att Tro pÄ nÄgot, innerligt Tro och Hoppet innfann sig.
För en period smög jag till och med runt "spöklikt" trippandes pÄ tÄrna bara för att se om VÀrlden faktiskt har en balans. Mörker och Ljus pÄ en tunn tunn trÄd. Gnistrande Sagolika skogar dÀr Allt stÀmde Perfekt i Harmoni.
Det gick bra, det fanns saker som kunde repareras, det fanns saker inombords som blev en Verklighet.
Allt som skadats nÀr jag var vilse blev min styrka till andra som svagt började följa efter.
Styrka som vÀxte sig stark.
Ă
terkommande Minnen som med flashbacks visade allt tydligare att Jag varit pÄ rÀtt spÄr förut, men blivit vilseledd och behövde en hjÀlpande hand för att hitta tillbaks.
KÀrlekens skydd som höll mig Varm.
LÄgan slockna och försvann lika snabbt som jag gjorde Allt i min makt för att blÄsa liv i den igen.
Vackert blev lika Fult som en illusion dÀr ingen vet vad som Àr Sant.
Strandsatt och Ăvergiven.
Iskall och alldeles tom Inombords.
Med en GĂ„va i ena handen och en KĂ€nsla av Dej i den andra.
Ett HjÀrta som anvÀnds vÄglikt.
DÀr insikten till slut blev att vad jag Àn gör/gjort sÄ Àr GÄvan det enda minnet jag fÄr ha kvar av oss.
KÀnslan, doften och det stÀndiga kallet Àr nÄgot jag motvilligt mÄste lÀmna kvar. Ett ankare som hÄller mig kvar Olyckligt Ensam.
Man Àr inte klar förrÀn man satt en punkt och lÀmnat Hamnen.
Ena dagen Ă€r Jag stark, nĂ€sta Ă€r jag med dej i varje andetag. Men KĂ€rleken förblir en oavslutad Illusion av landet ingenstans. DĂ€r tid och rum stod stilla utan ekande ord som brĂ€nner hĂ„l i Ădet och förpesta Luften vi andas.
I vÀntan pÄ nÀsta vÀgskÀl vÀnder jag blicken upp mot skyn... Snart... Snart ska nÀsta vÀg synas.
Snart ska jag förstÄ meningen med allt det hÀr.
Snart ska jag sluta sakna.
Snart ska jag se nÄgon korsa min vÀg igen.
NÄgot som ger mig en chans att bli ett steg nÀrmre Min Framtid.
Med rÀtt nyckel att öppna dörren och förÀndra Morgondagen.
Med vÀskan i handen sÄ Àr jag pÄ vÀg... <\3 </3 <\3
....
SoulSeeking Force!
Vad vore MĂ„nen utan Solen?!?
Vad vore Luften utan Jorden?!?
Vad vore Elden utan Vatten?!?
Vad vore Ljuset utan Mörkret?!?
Vad vore KĂ€rlek utan Hat?!?
Alla delar av Universum behöver en motsats för att Balanseras med Perfektion.
För att skapa Harmoni, krÀvs verktyg som endast kan komma pÄ rÀtt Tid och anvÀndas pÄ rÀtt Plats.
Allt behöver inte Flöda jĂ€mt konstant för att Alla smĂ„ Ting behöver hela tiden kĂ€nna nĂ€r nĂ„got Ă€r Underbart eller AvskyvĂ€rt för att vi ska pĂ„minna oss om hur Ăverskönt saker kan vara nĂ€r Allt gĂ„r vĂ„r VĂ€g.
SmÄ partiklar under stÀndig förÀndring som sakta utvecklas likt vÄrens första blommor och höstens oranga löv.
Om hela Livet Àr en skola och Alla lÀr sig i olika takt, sÄ borde ju Livet bli lika underskönt som bitterljuvt och kakan delas i ojÀmn fart.
Jag Àr en del av Dej och Du Àr en del av Mig... Men Vi Àr en del av Allt.
Jag skulle kunna skriva sÄ mycket mer om allt och ingenting men att lÄta Naturen ha sin gÄng... Ge det BÀsta av sig sjÀlv till alla individer som korsar vÄra vÀgar... Magin finns överallt... Och Lycka Àr ingen plötslig kÀnsla, det Àr val vi Lever efter.
Believe in your Self!
Ont
KÀnslan nÀr nÄgot gör sÄ Ont att du kan höra hur hjÀrtat gÄr sönder inombords.
NÀr du kan se hela scenariet framför dej i förvÀg men inget göra utom att invÀnta det.
KÀnslan av att vÀnda allt du tror pÄ ut och in.
TvÄ motpoler som stÀndigt jobbar lika starkt Ät bÄda hÄllen.
Ord som sÀtter sin sista prÀgel pÄ allt.
SÄr som lÀmnas öppna och plÄster dÀr tejpen vÀgrar fastna.
Jag kan inte beskriva denna kÀnslan med ord.
Oftast brukar man sÀga att den som orsaka skadan Àr den ende som kan laga den, men i det hÀr fallet kÀnns det bara som om den blir större sÄ fort dörren öppnas.
Det gör fruktansvÀrt Ont!
Lyrics of My Life!
Vad Àr egentligen Musik i dina öron?!?
*** Ăr det instrumentet som avgör kvaliten och kĂ€nslan i lĂ„ten?
*** Ăr valet av genren det som styr Ăktheten av orden?
*** Ăr det könet pĂ„ artisten eller framtrĂ€dandet som tĂ€nder dej mest?
Oavsett vilken musikstil jag lyssnat pÄ genom Ären sÄ har det Alltid funnits Äsikter kring artister och lÄtval.
Egentligen handlar det om att varje mÀnniska styrs av hur sjÀlen mÄr inombords. Och vilken typ av umgÀnge vi vÀljer att ha runt oss just i detta nuet.
Ta en singel kille/tjej i sina BÀsta Är... Grunden finns dÀr med bra relationer till familj/vÀnner... Egen bostad och nöjd med sitt arbete...
Oftast Àr det en mÀnniska som Àr relativt Lycklig... Antingen sÄ Àr dom helt opÄverkade av vad dom lyssnar pÄ dÄ eller mer öppna för att dröm-Lyssna pÄ vad morgondagen kan ge dom. Den sista sidan av hur det kan vara pÄverkande för dom Àr att dom ofta inte förstÄr allvaret i saker som kan hÀnda i livet. Det kan ocksÄ vara en sporre eller rent av en ego boust att kÀnna sig oövervinnlig, och det enda som egentligen kommer öppna deras ögon Àr livets hÄrda lÀxor vi alla fÄr förr eller senare.
Tar vi sen en annan kategori av mÀnniskor... LÄt sÀga nÄgon som av olika anledningar vet hur det kan kÀnnas att trampa pÄ livets törnar, sÄ kanske Musikval eller ens lÄtval speglar olyckan i sjÀlen.
Den hÀr typen av mÀnniskor brukar antingen vara ganska fördomslösa eller inÄtvÀnda med stora murar som skyddar en bra bit in.
Varje ord , varje ton, varje beat kan kÀnnas, synas och höras pÄ ett helt enkelt högre plan.
Detta lĂ„ter ju som den perfekta meningen med Livet, att kunna se helheten, vara FörstĂ„ende och Ădmjuk. Men som alla andra kategorier har myntet en baksida ocksĂ„. Den hĂ€r typen av mĂ€nniskor vet hur allt som Ă€r bra kan förvandlas till en mardröm pĂ„ brĂ„kdelen av en sekund och Ă€r dĂ€rför mer försiktiga/rĂ€dda för att slĂ€ppa nĂ„n för nĂ€ra och ibland slinker det förbi chanser eller mĂ€nniskor som hade varit bra för oss av ren rĂ€dsla.
Oavsett vilken typ av mÀnniska man Àr eller vilkem typ av kategori man tillhör sÄ finns dÀr gener eller egenskaper i grunden vi bÀr med oss frÄn urminnes tider.
Som grÀdde pÄ moset sÄ utvecklas vi sÄ himla olika oavsett vilken Älder man ser pÄ.
Finns inga garantier för vem man möter runt hörnet.
Och hur mycket vi Àn intalar oss att vi Àr "Mogna" för vÀrlden sÄ om vi tÀnker efter sÄ har vi kÀnnt oss "vuxet mogna" genom hela livet sen man var 15 och tyckte man kunde lösa vÀrldens bekymmer sjÀlv.
Jag har insett att Livet Àr en sÄng.
Texten Àr en lÀrdom.
Noterna skrivs stÀndigt om.
Rytmen speglar sjÀlens behov.
Och LÄten tar Aldrig slut, förrÀn HjÀrtat slutar SlÄ.
Dagar som dessa...
Ibland nÀr det stormar ute kÀnner man sig nÀstan lite Busigt Vild pÄ nÄt sÀtt.
Innanför ser det Soligt ut men kusten bjuder pÄ Friska men ibland tok starka vindar som rufsar om hÄret sÄdÀr sÄ man nÀstan ser ny **** ut .
Jag har kommit pÄ hur mycket energi jag egentligen lÀgger pÄ att undvika mÀnniskor. Det behöver inte vara för att man ogillar nÄgon för det kan vara precis tvÀrtom.
För att HjÀrtat tycker det Àr enklast att göra just sÄ.
Men att behöva tÀnka sig för hur andras "antagna" scheman ser ut för att "slippa" stöta pÄ varann, Àr just det som tar sÄn otrolig Energi.
Jag kÀnner mig stark nÀr jag "slipper" undan fast jag egentligen Àr svag som inte vet hur jag skulle hantera det.
Kanske gÄr det över nÀr jag slutar vara sÄ Besviken över allt jag trott du Aldrig skulle bli.
Kanske gÄr det över nÀr jag lÀr mig vad Underbart KÀrlek pÄ riktigt kan vara.
Kanske kÀnns som en mer trovÀrdig fas Àn nÄgot annat just nu.
Ta mig inte fel jag sitter inte och hoppas lÀngre pÄ att du ramlat och slagit skallen eller kommer och knackar pÄ min dörr.
Jag börjar snarare förstÄ att det finns saker som Àr pÄ riktigt "hÀr och nu" och saker som Àr pÄ riktigt Alltid.
Mitt hjÀrta slÀpper inte in mÀnniskor förrÀn jag tror pÄ dem . DÀrför blir jag oÀndligt Besviken nÀr dom inte ger allt det dÀr tillbaka som jag skulle ha gett.
Inte deras fel egentligen, det Àr Jag som inte ska förvÀnta mig att alla har samma djupa livslÄnga handlingar och kÀnslor som jag har gemtemot de som stÄr mig nÀra.
Den man jag behöver hitta Àr nÄgon som kÀnner sig redo att vara lika Lojal och sammansvetsad som jag ... DÄ hittar jag rÀtt, NÄgon som tror pÄ det dÀr med att KÀrleken kan vara livet ut Àven om Passionen inte Àr pÄ topp Alltid.
Det Àr vad jag behöver nu... NÄgon som Matchar Mig <3
Men jag mÄste ErkÀnna... Dagar som dessa Saknar jag alla VÄra BalkanhÀng... Alla VÄra besök i Naturen men mest av Allt... Att somna uttmattad pÄ Din arm och bara kÀnna att vi Àr Ett <3
" Mine He Wisper... Yours I Breath "
Goals... Me and More
DÀr har hÀnt sÄ Mycket pÄ sÄ kort tid.
Ăverflödigt, Onödigt, BakvĂ€nt och Felsytt.
Det Àr MÀrkligt hur NÄgon man höll sÄ NÀra... Helt Plötsligt kan kÀnnas som en FrÀmling man inte ens vet om man KÀnde.
Att nÄgot sÄ Fint kan Förvandlas till nÄgot sÄ Fult att man SkÀms.
VÀrdefullt eller VÀrdelöst?!?
Jag ska gÄ emot Allt jag tror pÄ.
Jag ska göra tvÀrtemot vad Jag skulle ha gjort.
Jag ska Ta varje Chans som Ăppnar sig framför Mig.
Det Àr Min Tid Nu... Handens strÀcks ut, Jag mÄste bara möta den.
SlÀppa Allt Jag trott pÄ, Jag har vÀntat TillrÀckligt pÄ nÄt som Aldrig var mitt frÄn Början.
Varje vÀg jag provat har bara drivit mig lÀngre och lÀngre bort frÄn Ingenting.
"För att komma till en Plats Jag aldrig varit pÄ sÄ mÄste jag prova stigar jag aldrig vÄgat drömma om"
Tiden... Tystnaden... Orden fÄr en att tÀnka eller rÀttare sagt höra sina tankar.
Ăppna dina Sinnen och Andas in... I samma rörelse som du andas ut kommer svaren pĂ„ frĂ„gan du stĂ€llt dej.
Jag har fÄtt en GÄva... Jag har lÀrt mig att delvis bemÀstra den... Jag ska inte ge upp mitt MÄl innan Jag kÀnner att det Àr fullföljt och Jag kan vara nöjd med mina Prestationer.
Inne eller Ute?!?
Det Àr helt upp till dej för jag har varit alldeles för snÀll och lÄtit mig sjÀlv kompromissa med alldeles för orÀttvis procent gemtemot mig sjÀlv.
Dagarna nÀr jag kÀnner mig svag blir fÀrre och fÀrre... AlltsÄ kommer jag nÄgonstans :)
Ibland mÄste man slÀppa det man trott varit det viktigaste för att kunna lÀsa av alla möjligheter man egentligen har.
Mitt MÄl... En dag ska Jag bli Jag igen.. Med allt som hör till.. <3 <3 <3
Du
Idag Àr en sÄn dag nÀr Jag kommer pÄ mig sjÀlv att jag mÄste hejda mig sjÀlv frÄn att smsa dej.
Fan detta Àr ingen bra dag!
Allt Saknas! Du Saknas!
Samtidigt Àr Jag arg och besviken pÄ dej.
Mest Ă€r Jag ledsen över att jag inte blir Ălskad av dej.
GONATT!!!
Lets Do This Shiiijt!
Jag lyssnar oftast nÀr jag hör nÄgot som krÀver eftermalande av tankegÄngar.
Det Àr inte bara det faktum att utöver det översta lagret av ord sÄ kommer dÀr alltid en omkring/omstÀndighets faktor, som i sin tur leder till konsekvens faktor eller fler frÄgor.
DÀr börjar intresset suga fett...
Om direkta omvÀrlden runt dej inte Àr inspirerande nog sÄ börjar rastlösheten nafsa dej i hÀlsenorna.
Sakta men alldeles sÀkert sÄ kom man att försöka se ett lager djupare pÄ de som finns omkring en i stÀllet.
Problemet med att bli Sjukt uttrÄkad Àr ju ganska lÀtt hÀnt nÀr man gÄtt varvet runt och inser att man inte vill/bör gÄ in pÄ ett Ànnu djupare tredje plan.
Fasen börjar sakta spinna och man öppnar ögonen för att vidga vyerna lite grann, ibland kÀnns det som att det gÄr som smort och innan man vet ordet av det sÄ Àr friska flÀktar med nya intressanta intellekt bara.. Puff tillgÀngliga.
VÀrre Àr det nÀr det gÄr trögt för att man egentligen inte orkar involvera nya mÀnniskor... DÀr precis dÀr Àr Jag just nu... Försöker spana in nya sÀkerligen jÀtte spÀnnande marker... Men jag pallar Fan inte att behöva öppna mig pÄ nytt.
Förklara, filosofera eller drömma om nÄgot som tog sÄn tid att bygga upp.
" Tid Àr nÄgonting man tror att man har "
Jag vaknade igÄr morse med ett driv frÄn en helt annan vÀrld.
Trött pÄ att vara trött
Trött pÄ att vara Ledsen
Trött pÄ att Sakna
Trött pÄ att gÄ samma spÄr och tvÀrnita med huvet först i samma hÄrda mur.
Ska man Vinna nÄgot sÄ mÄste man VÄga satsa pÄ nya vÀgar och finns dÀr inga... Bygg din egen jÀvla vÀg!
Detta Ă
ret ska Jag Fokusera pÄ Mig.
Allt det dĂ€r Jag drömt om och Ănskat ska Jag fixa.. On My Own.
Jag hade planer för vad ja skulle uppnÄ, och ibland hÀnder faktiskt saker Jag inte kan pÄverka... SÄ...MÄlen Àr finskjusterade.
Listan Àr skriven, första punkten avbockad nu JÀvlar!!! C Ya!! :P
Change!
Jag inser hur blind jag mÄste varit men omöjligt har jag aldrig trott nÄgot varit.
Fortfarande rycker jag till nÀr det ringer pÄ dörren och nÄn dumdristig del av mig tror du ska finnas dÀr pÄ andra sidan.
Tiden fÄr ta ut sin rÀtt.
Jag kommer Aldrig kunna vara det du vill.
Jag kommer Aldrig kunna glömma hur du skiftar frÄn natt till dag.
Jag kommer Aldrig kunna LĂ„tsas som om det inte Fanns.
Hur det pÄverkar mig i Allt jag gör.
TÄrar som brÀnns, Hur du Lyckas fÄ mig att Le.
Din doft, din nÀrvaro och allt annat som pÄminner om dej finns kvar.
En dag kommer jag ta bort allt det dÀr för att det blir BÀst sÄ.
En dag ska jag ransaka mig sjÀlv igen och kÀnna efter vilka behov jag har.
En dag ska Jag kÀnna mig Hel igen.
Mest för att jag kÀnner att du nog inte förstÄr, och nÀr du vÀl kommer dit och fattar sÄ Àr det försent.
Det Àr som kvicksand, jag trampar emot men dragningskraften till det speciella banden vi har Àr för stark.
Det drar ner mig nÀr det borde lyfta upp mig.
Jag vet nÀstan inte vem av oss som Àr Mest Vilsen, men jag tror det Àr Du.
Du va min Fina
Du va min Skatt
Du va min KĂ€rlek
Du va mitt Skratt
Vi borde ha slÀppt detta för lÀngesen
Men det Àr sÄ svÄrt nÀr HjÀrtat vÀrker.
Vissa rÀnder gÄr Aldrig ur.
Jag Àr inte rÀdd för tomheten för den har jag kÀnnt pÄ lÀnge, Jag Àr rÀdd för att nÀr jag vÀl stÀnger dörren sÄ gÄr den inte att öppna igen ... Och allt blir som Förlorat.
Jag Ălskar att Drömma men tappar liksom gnistan att ens försöka.
Och Hoppas, verkligen Hoppas att En Dag Blir Jag Hel Igen <3
One Day
Sista dagarna har varit som en dimma av feber, förkylning och allmÀnt depp.
För trött för att vara vaken i en vÀrld full av olika skikt som bara suger energi ifrÄn mig.
För att ta mig framÄt mÄste man ju prova vÀgar man inte gÄtt tidigare.
Att hela tiden försöka tÀnka en positiv tanke varje dag för att det sÄ smÄningom ska föda fler.
I slutÀndan ska flödet sprudla positiv energi, hÄllbara tankar som i sin tur speglar vardag... Nöjen och Fritid.
Men dagarna fram till nu har det gÄtt lite upp och ner i ett vakuum dÀr korkade tankar av hopp och uppgivenhet blandats.
Hur jag Àn formulerar mig hÀr sÄ Àr det svÄrtolkat för den som lÀser men inte förstÄr.
Fast sen-Ä-andra sidan Àr det ju skitsamma hur andra tolkar min skit nÀr ingen av dom kan lösa nÄt ÀndÄ.
Idag Àr en sÄn dÀr dag dÀr allt bara gör overkligt ont. Jag hoppas den förbannade vÀrken slÀpper snart.
Och att jag aldrig Àr sÄ korkad igen.
Fuck It!
Jag vaknade med vÀrldens tyngsta kropp...
Ă
ngest delux över att det redan var Lördag och veckan ser ut som ett katastrof lÀge i tjernobyl... Shock strÄlning... Som en blixt frÄn klar himmel.
Jag vÀnder mig om och kikar pÄ han som ligger dÀr brevid, kÀnns som en sten helt plötsligt tynger mitt bröst och mer eller mindre trycker ner mig i sÀngen igen.
Jag sluter ögonen för att förtrÀnga dagens sanningen. Den Àr tom.
Mest för att vÄgorna sköljer över mig fullkomligt oregerligt frÄn morgon till kvÀll... En sida av mig orkar inte ens försöka förstÄ... En annan vill bara skrika.
Jag FörstÄr Verkligen inte, och jag börjar tro att jag aldrig förstÄtt.
Sitter hela eftermiddan kommer pÄ mig sjÀlv att jag tÀnker ut en tillrÀckligt bra anledning att slippa undan. Slippa hantera din kÀnslokalla sida och sju hundra dÄliga ursÀkter till tusen mÀnniskor.
Jag Kan Inte LĂ„tsas MĂ„ Bra.
Vad som Àn blir sagt sÄ hittas det ett kryphÄl bÄde fram och tebax.
Du sÀger att utan mig blir du aldrig Hel, och att jag Àr din andra halva.
Men allt det dÀr blir trÄkigt pÄ sÄÄÄÄ kort tid.
Du sÀger att du inte vill sÄra, ÀndÄ gör du gÄng pÄ gÄng misstag som du vet kommer att hugga till.
Jag kan ju tro vad jag vill, men det Àr INTE sÄ att jag bara sitter hemma och försöker hitta fram möjliga skandaler dÀr du Àr bov.
Mitt problem Àr att jag Àr för mentalt connectad med dej.
Numera kan jag vakna med ett ryck vilken morgon som helst och bara kÀnna, idag Àr det dags.
Det slÄr aldrig fel... Innan ikvÀllen kommer sÄ har det alltid uppstÄtt ett "slut" Eller en början. För att inte tala om att grejjen med att vara "nÀra vÀnner?" Man Àr just nÀra för att man gÄtt igenom mycket tillsammans. Eller?
Varför vill man dÄ sÄra, stöta bort och allt annat, inte bara en gÄng utan fler?
Jag önskar att Jag snart fĂ„r trĂ€ffa nĂ„gon som Ălskar mig. Precis sĂ„ som jag Ălskar dej.
NÄgon som faktiskt vet vem han Àr och vet vad som varit, men framför allt... Vart han ska.
Besviken Àr dagens ord!
Make Me Fly!
"There comes a time, when you hit a certain call.
When your life and your love should come together as one"
Men nÀr det Aldrig hÀnder dÄ?!?
NÀr man gÄng pÄ gÄng Äker upp och ner i vÄgor?!!?
NÀr oavsett vad man gör inte blir tillrÀckligt för att allt ska stÀmma?!?
Jag Àr sÄ trött pÄ att kÀnna mig sÄhÀr.
I bland Àr jag bara sÄ trött pÄ att vara Jag.
Det finns egentligen inte sÄ mycket jag skulle önskat mig om tomten fanns, Jag behöver inte tjÀna pengar i överflöd bara sÄ jag kan leva gott utan att snÄla för mycket.
Jag skulle vilja bo i ett lagom stort hus centralt men ÀndÄ i Naturen.
Jag önskar mig nog mest i hela vÀrlden en Livskamrat som bara Àr Min. Han ska ju vara bÄde min BÀsta vÀn och Passionerad KÀrlek för att lÄgan ska brinna Livet ut.
NÄgon jag kan dela bÄde GlÀdje och Sorg med.
Men mest NÄgon som Jag kan luta mig tillbaka emot, och kÀnna det skyddet sÄ jag kan slippa vara sÄ himla Stark Alltid.
Det Àr inte alltid sÄ kul att vara den som mÄste gÄ nya vÀgar först.
Det Àr en tung börda att alltid behöva slÄss för att nÄ ett mÄl.
Jag Àr inte sÄ brydd om vad andra tÀnker egentligen och försöker varje dag att bli ett BÀttre Jag.
Jag hjÀlper alltid mina nÀra sÄ mycket jag kan och lite till.
Jag har kommit sÄ lÄngt pÄ min resa... Jag har rest mycket och jag har upplevt desto mer.
ĂndĂ„ undrar Jag nĂ€r Faaaan det ska bli Min tur ?!?!?
Var Ă€r Min Prins och den dĂ€r förbannade hĂ€sten som ska ta mig pĂ„ Magiska Ăventyr?!?!
Var Àr den andra halvan av mig?
<3
" I can Fly...I can Touch the Sky... I can count the Stars, If Im not afraid to Lose the Moon...
I can Run... I can climb a Tree... I can Crawl to the Mountain, If Im not afraid to Miss out the Sunsets view... I can Talk... I can Think... I can Imagine You next to Me... If I only want to keep this My Fantasy instead of Reality..."
