This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Att vara en Drömmare ligger lite i min natur, det är en inre egenskap som kommer i alla skepnader och former. 

Det finns så många mindre del-mål att nå för att leda mig in på rätt spår mot den slutgiltliga destinationen som på sätt och vis förändras lite med tiden.

För varje sak som uppnås så ökas kraven både på mig själv och min utvalda omgivning dessutom.

Vi kan alla inbilla oss att rätt och fel är det vi står för, men rätt kan vara fel i olika perspektiv och vice versa. 

Vi kan säga att vi är opartiska men har redan varit objektiva beroende på egen sinnestämning eller livs situation.

Värst är dem som alltid går i samma skor år efter år. Trångsynta. Tråkiga jävlar.

Det enda som kan roa med dem är den oändliga disskutionen som alltid slutar på samma sätt med samma svar.

Fungerar lite grann som stjärntecken... Vissa barn leker bäst helt enkelt.

Närmast Drömmaren ligger nog Fantasin- de som vågar sväva ut sina tankebanor så långt i så många olika scenarier att Drömmaren får nya utvecklade ideer och lösningar.

Sen har vi de som lever närmast fanatiskt hårt efter gamla principer men mot moderna mål. Man kan nästa känna igen dem orubbliga och nästan lite väl kontrollerande utan rum för ljuset och "magin".

Dessa passar bäst ihop med likasinnade eller de helt Vilsna som följer lite här och lite där.

De följer inte bara av svaghet utan snarare för att det är splittrade och behöver en ledar gestaltatt följa för att liksom hålla ihop sitt eget.

Slutligen har vi "spökena"

Som nästan obemärkt glider förbi då och då. De har egentligen ingen lust att rätta sig i något led eller sätta upp någon slutpunkt för det perfekta jaget eller perfekta livet.

Dessa kan nästan finnas och leva med vilken kategori som helst, men de andra typerna av människor blir lätt utråkade för att "obrydd inte går varken fram eller tillbaks"

Alla har vi vår egen Drivkraft... Vår egen känga i röven som sparkar oss fram när vi själva blir vilse eller tappar motivation.

Jag är lite av en blandning när det kommer till att faktiskt göra Dröm till Verklighet.

Jag vet precis hur hårt man måste jobba för att komma från punkt A till B- Fanatiskt hårt.

Jag har levt så större delen av mitt liv. Men har med hjälp av att korsa vägen med Fantasin hittat in på Drömmarnas spår. Där fann jag vägar utan slut. Där såg jag syner jag aldrig sett förut. Där insåg jag möjligheten till något ännu högre.

Att Tro på något, innerligt Tro och Hoppet innfann sig.

För en period smög jag till och med runt "spöklikt" trippandes på tårna bara för att se om Världen faktiskt har en balans.  Mörker och Ljus på en tunn tunn tråd. Gnistrande Sagolika skogar där Allt stämde Perfekt i Harmoni.

Det gick bra, det fanns saker som kunde repareras, det fanns saker inombords som blev en Verklighet.

Allt som skadats när jag var vilse blev min styrka till andra som svagt började följa efter.

Styrka som växte sig stark.

Återkommande Minnen som med flashbacks visade allt tydligare att Jag varit på rätt spår förut, men blivit vilseledd och behövde en hjälpande hand för att hitta tillbaks.

Kärlekens skydd som höll mig Varm.

Lågan slockna och försvann lika snabbt som jag gjorde Allt i min makt för att blåsa liv i den igen.

Vackert blev lika Fult som en illusion där ingen vet vad som är Sant.

Strandsatt och Övergiven.

Iskall och alldeles tom Inombords.

Med en Gåva i ena handen och en Känsla av Dej i den andra.

Ett Hjärta som används våglikt.

Där insikten till slut blev att vad jag än gör/gjort så är Gåvan det enda minnet jag får ha kvar av oss.

Känslan, doften och det ständiga kallet är något jag motvilligt måste lämna kvar. Ett ankare som håller mig kvar Olyckligt Ensam.

Man är inte klar förrän man satt en punkt och lämnat Hamnen.

Ena dagen är Jag stark, nästa är jag med dej i varje andetag. Men Kärleken förblir en oavslutad Illusion av landet ingenstans. Där tid och rum stod stilla utan ekande ord som bränner hål i Ödet och förpesta Luften vi andas.

I väntan på nästa vägskäl vänder jag blicken upp mot skyn... Snart... Snart ska nästa väg synas.

Snart ska jag förstå meningen med allt det här. 

Snart ska jag sluta sakna.

Snart ska jag se någon korsa min väg igen.

Något som ger mig en chans att bli ett steg närmre Min Framtid.

Med rätt nyckel att öppna dörren och förändra Morgondagen.

Med väskan i handen så är jag på väg... <\3  </3 <\3