This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Vet inte hur jag ska beskriva känslan av att vara så nöjd med mitt set, bara 5 låtar kvar ca så är det färdigt. Jag har sletit i två dagar nu med att testa in varje litet uns av nyfikenhet på  Beats från tid och Rum, under flera möjliga tider om dagarna. Jag har nästan gömt mig här hemma i bubblan och undvikit yttre påverkan. Varje Låt har skapat ett avtryck i mig som i sin tur 

Haft Betydelse inför Morgondagen.

Tacksam över allas försök att hitta träningstid eller möjlighet att Tipsa om hur dom känner, men när det blir så tyst att du hör dina egna tankar gör just det att den där Unika förmågan som vi alla har... Försiktigt kryper fram. 

När Världen är lite extra jobbig så är det som Terapi... När Världen är sådär Skönt Mysig... Förvandlas det till Lockande Bakelse med alla dess budskap. 

Man borde nästan skämmas så driftig man kan vara om man bara vill. 

Är det ren tur?

Eller handlar det bara om tillfälliga omständigheter?

Skapat pga dilemman och svårigheter?

Jag är inte så nervös för att åka iväg och spela där. Däremot är Jag Nervös för hur det kommer att kännas efteråt. Aldrig kan man va som Alla Andra, så det är Svårt när man inte har Någon att bolla det med. 

Människor verkar vara lite byggda så, att dom hakar upp på den första tanken av hur fett eller shysst nånting är på Ytan. Så dom glömmer bort att tänka på hur det kommer påverka dem efteråt. Jag har pratat med flera stycken sista två månaderna som inte kan sluta tjata om tanken från första veckan, resultatet har ju blivit att man slutat svara och hör sig själv tyst morra lite varje gång man ser nån gjort nåt nytt försök till kontakt.

Känner sig nästan lite otacksam. Känner mig nästan lite Elak. Men jag menar inte det så. 

Men palla förklara närmre hela tiden.

Känns som varje mening lämnas oförstådd. 

Sakta men säkert börjar Luften klarna och dimman som hängt över Mig försvinner mer och mer för varje dag. Även om det har gått sakta och är en bit kvar så vet Jag att den Sinnesjukt tunga veckan för ganska längesen nu kommer att Påminna Mig om att Jag blir Aldrig den samma igen. Inombords möblerade nästan Alla Rum om Samtidigt. Bara att försöka beskriva nu i efterhand hur det kändes är nästan Omöjligt.

Först gjorde det så sjukt Ont... Galet Ont.Efter tårarna tog slut kom Ilskan... Sen Likgiltigheten... Där blev det som ett Vakum... Och Till Slut Började Viljan att flytta om små kartonger... För att omorganiseringen skulle få Rätt Effekt.

Ju Smartare man blir, ju Svårare är det att Låta Bli att Bli Medveten. Och Nästan Omöjligt att hitta Någon som Förstår på Fel Plats.

Nånstanns kommer den Optimistiska sidan fram och skapar Tillfällen till att Öppna rätt Dörrar. Så att när man väl finner en Ömsesidig Känsla så kommer Allt det här... Hela Framtids Resan kännas lika Grymt Underbar  som den tidigare kändes Omöjligt Hård och Lång...

Som Ging och Yang... Som Sol och Måne... Som Natt och Dag... Som när man bara blir 1 med Allt...

Ganska Dags att Sova, Drömmarna Kallar ;) ;) 

~Sweet Dreams~

"Tiden Springer Lika Fort Som Den Sniglar sig Fram"

Om Jag är Redo?!

Det enda Jag kan Svara på den är 

Blir Man Nånsin Redo?!

Det känns fortfarande så Overkligt att det Faktiskt blir Precis som Jag sa till Killarna på Scenen där nere förra Året.

"Eyh Guys... Im gona Play here Next Year"

Jag satte Mitt Mål redan då. Omedvetet så skicka Jag ut i Universum en av mina många Tankar som i sin tur var byggda på Mina Känslor. Den platsen kommer Alltid att vara så jäkla Speciell. Fan det va ju Allt det här Vi skulle dela. Det gör Ont i Mig att ens prata om det. Men sen kan Jag inte låta bli att påminna mig om den. I År får Jag ensam gå till Main Floor kvällen innan den Öppnar. Precis som Första ensamma kvällen där så vet Jag att Tårarna lär göra sitt. Men de där är Något som Alltid bara varit Mitt.

Jag satt och kolla på youtube igår, från 2011 och framåt. Jäkla skit, varför skulle jag hitta en video som jag aldrig sett där förr. Vi ser så sjukt Lyckliga ut där, Du och Jag.

Början av Allt, Oförstörda Band.

Allt som med Tiden blev "Vårt" är bara Minnen idag som är "Mitt".

Du har successivt bytt ut Mig och "vårt" är något Du gör någon annan stanns nu.

Utsidan måste ha Glömt. Insidan känns varje Datum som en Smäll på Fingrarna. "Gör-Om-Gör-Rätt" kan bara Reparera Band som Hålls av en Hand i båda Ändarna. 

Det känns så Bitterljuvt när känslor av Eld möter Is. När det kryper i kroppen och man bara vill ringa och berätta något man hittar men innan man tänkt klart meningen måste stryka över den för att inte göra bort sig själv i ett Oönskat Samtal.

Var det nån Jag hade velat Dela Allt det här med så va det Dej. 

Alla Galna Upptåg... Alla Sena Kvällars samtal... Alla Kyliga Mornar med Värmen bara på några decimeters håll och Alla Tysta Stunder där Ögonen säger Själens mening.

Där är så Mycket saker Jag Insett på Vägen. Så många sätt att Älska en annan Själ efter Brister man inte trodde fanns.

Men Nu är Nu och att se tillbaka på Allt är något man gör i Tystnad...

Att-göra-listan  växer i ena änden och krymper i den andre precis som det ska vara. Inför Varje "happening" så sysselsätter jag mig själv till Max. För Kvalite är det enda som Betyder något i Alla mina Projekt. Så IndianSpirit spelningen Nu It Is.

Jag har änsålänge kommit fram till vilken Låt jag ska Börja min spelning med och vilken jag ska Sluta med.

Det är mer en tanke just nu med hur länge Jag ska spela. Ca 2 tim blev det sagt så jag har ett riktmärke och kommande dagar lär jag bara finnas Bakom spelarna och låta mitt Set Födas.  <3

Jag har gjort en Liten Lista över AjAj Artister som redan finns på Line Up för att vara säker på att inte Återupprepa Deras Misstag på Burning Mountain. Check!!

Jag har gjort en lista över Alla artister jag brukar spela och en Lista efter hand över Nya eller specifika låtar jag vill ha med.

Let The Games Begin!!

C You Out There <3 <3 <3 

När man känner sig "Färdig" med gammalt och vill ha in nått nytt.

Människor har ett inbyggt system att går nåt sönder så byter vi till en ny. Oftast är det materiellt sätt "Billigare" så men i Slutända så "kostar" det Alltid mer än det smakar faktiskt.

Lite sådär... " gräset är Grönare på Andra sidan" tänket.

Man slänger bort det helt Enkelt.

Eller väljer en Enklare men Bekvämare väg. 

Vad Speglar detta då ?!

Jag tycker ju att det speglar tillbaka bara 1 enda sak... Rädsla!!!

Alla Vågar inte, Vill Inte, Känner Inte för... Spelar ingen roll Egentligen vilket Skälet är.

Man Backar.

Men om man sitter där mitt i Allt man känner så är det svårt att Läka. Men när Tårarna tar Slut så kommer den där Likgiltiga känslan Krypandes. Man slutar Aldrig ha den där Känslan Allt slutade med.

Man Lär sig Leva med den.

Sen kommer man tillbaka på ett ordinarie beteende mönster som fanns där innan man hade nån

Speciell i sitt Hjärta. Inte backa bandet utan snarare hur man beter sig när man bara är Fri.

"Längtan", "Lusten", "Önskan" för stunden kommer tillbaka. 

Men mellan perioden innan man når dit finns det ingen som helst Förbestämd Tidslinje för.

Den Perioden har Jag funderat Mycket på. Det kvittar om man har 1000 människor runt sig eller Ingen, där och då Finns det ingen Tröst, och det känns nästan omöjligt att på något vis vara det Minsta "Snuttig" , "Övertrevlig" eller "Mjäkig"

Man blir nästan Rakt igenom Övermäktigt Ärlig om ens Platoniska syn på olika relationer. Anti Allt typ!

Fortfarande ingen Läkning.

Dom säger att man Styr Allt med En ända Tanke. Jag tror på att man Attraherar till sig allt i Livet man verkligen vill ha där. Men när Känslorna är fulla av Små sår så

Sätts dom på Paus.

Jag har Tryckt på Paus... Jag Snooosa den jäkla klockan så länge.

Jag har bara Accepterat att det fortfarande står på Paus.

Men det som gör att jag ställer mig själv Själsliga frågor är inte just det utan det faktum att jag har ställt mig på Avstånd från Alla jag känner för att Jag börjar höra mina egna tankar. Jag tycker det sociala samspelet mellan människor är intressant att se ur perspektiv. Och sist men inte Minst det är Jäkligt Lärorikt att nånstanns in emellan utvärdera innehållet man väljer att Attrahera i sitt Liv.

För Allt Jag Väljer idag kommer att Påverka Allt som händer Imorgon. 

Sjukt! Sant! Positivt!

Dagen har varit Lång och Fartfylld men Jag har gjort det Jag nästan Njuter av Mest <3 

~SweeT DreamS~

Ju mer Skit Det Spottar ut, desto mer Förutsägbart blir Mönstret.

Men MEST av Allt , Ju STÖRRE blir glappet Emellan.

Det är klart att Frustration måste fram på Något sätt. Men att Slänga ur sig saker mitt i Natten bara sådär, det visar Allt om Vem Du Är.

Men att Kasta Sten i GlasHus är nog det Dummaste Du nånsin gjort för Blondare än såhär kan man inte bli så fort.

Men Allt har sin Tid och Allt har Sin Plats.

Jag har Stängt Min Dörr, bytt Mitt Lås... Insett Mitt Värde så det går ju som Smorjt.

Idag är känner Jag bara en sån där Skön känsla av Allt Jag slipper beblandas med. Lugnet... Tystnaden är nog det Mäktigaste som finns. För så länge man känner sig tillfreds med sig Själv så blir man Aldrig Ensam <3 

Tankar som glider men en liten Röd tråd som håller dem på plats och Blåser Liv i Elden. Flammar upp emellanåt och kyls ner ibland.

Som en Slända med knappa timmar, Skyndar Långsamt och söker svar.

Åt en Vilsen liten Magisk Älva som Längtar hem i Tryggt förvar.

Upp på kullen, Högt upp sen lite till.

En kort sekund möts nattens Måne med ljusets Sol. Ett andetag där upp på kullen, är det Enda i dess slag.

En Explosion av Allt det Bästa, ger en Vilsen Magisk Älva en Illustion, den enda i sitt slag...