âšđ Soulmate đâš
NÀr nÄgot gÄr bra, sÄ MÄste dÀr komma nÄgot dÄligt emellan. Jag kan bli Arg, men Aldrig styra över hur andra beter sig. Jag kan bli Ledsen, Men Aldrig pÄverka hur andra VÀrderar mig. Jag kan bli SÄrad, men Aldrig förhindra att mÀnniskor slutar dela ut Svek och TaggtrÄd.
Jag kan dÀremot SjÀlv VÀlja vem jag slÀpper nÀrmre inpÄ.
Ăr det BĂ€ttre att bli bitch-slappad i ansiktet med Sanningen, Ă€n att bli Kysst av en Lögn?!?!
Jag vet faktiskt inte, grÀnserna har en förmÄga att raderas ut under perioder med nÄgot som Àr en invand rutin.
Jag har sett sÄ mycket, jag hört desto mer. Men nu har jag tÀnkt efter.
Finns det ens nÄgon skillnad pÄ KÀrlek och Upphöjd glÀdje?!?
Ăr orden som alltid pĂ„börjar resan ocksĂ„ bara en intrĂ€nad rutin?!?
Dom dÀr disskutionerna dÀr det vÀnds frÄn Pointless till nödvÀndigt att ses, varför finns dem?!?!
Att till och med dÄ, fortsÀtta söka i hopp om en framtid med nÄgon, varför gör man ens sÄ?!?!
Jag hade inte tÀnkt lÄta nÄgon öppna den dörren igen pÄ LÀnge. Varför lÀt Vi de gÄ sÄ lÄngt?!?!
Jag hade accepterat hur lös och oseriös denna relation blivit.
Insett att vi vÀrdera varandra vÀldigt olika. FörstÄtt att Vi aldrig kommer att FörstÄ.
Men nu sitter jag ÀndÄ hÀr och upprepar vÄr konversation i huvet.
Försöker ta in alla orden.
Och Inser att Jag kan bli hur bra som helst, stabilisera, organisera och ha en seriös vÀrdefull sida som svart pÄ vitt visar att... Jag klarar vilka utmaningar som helst.
Jag kommer Aldrig att vara TillrÀcklig Bra ÀndÄ.
BILD!!!!
Att slippa lÀgga tid pÄ smÀrta och tÄrar, nÀr Ingen av oss verkar lÀra sig ett skvatt av det ÀndÄ.
VÄra FrÄgor kommer Alltid stÄ Utan Svar, de bara Àr sÄ.
Vi Àr nog bara den Omöjliga Ekvationen som mÄste lÀmna alla oskrivna blad i boken. StÀndigt pÄbörja nya kapitel, men aldrig nÄnsin faktiskt skriva nÄt klart.
Jag hoppas din tro om alla rutiner leder dej bort till nÄgon ny. Jag hoppas jag tröttnar pÄ att kÀnna som jag gjort sÄ hemskt lÀnge nu. Alltid lÀngst inne, den allra nÀrmsta med kÀnslomÀssigt rum pÄ oÀndligt djup... Men Alltid samtidigt den samma mÀnniska som stÄr utanför dörren, och Aldrig fÄr komma in...
Du sĂ€ger att jag Alltid ska minnas att Jag Ă€r Ălskad och Vacker. Och Ă€r en du bryr dej sĂ„ Mycket om.
ĂndĂ„ Ă€r det mig du stĂ€nger ute, det Ă€r mig du alltid kastar bort.
Ăr det dĂ„ konstigt att jag Alltid kommer att fĂ„ stĂ„ dĂ€r och undra... Hur Ălskad och Vacker tror Du jag kĂ€nner mig Nu?!?!
Vi Ă€r Inget som Ă€r pĂ„ Riktigt, Vi Ă€r bara ett Litet Ăventyr just Nu. Vi Ă€r Inget som Ă€r sĂ„ Viktigt, Vi Ă€r bara UnderhĂ„llningen mellan Början och Slut. Vi pratar nĂ€stan Aldrig om nĂ„gra KĂ€nslor, för det Ă€r ju inte sĂ„ att Vi ska följa varandra Livet ut.
Vi kallar det varken KĂ€rlek eller VĂ€nskap.
Vi tar Aldrig nÄgra Faktiska Beslut.
Det Àr det som Àr de Fina och de Vackraste med oss. Vi stannar helst i Fantasin och Sagornas vÀrld, Vi passar inte in i varandras Verklighet, bara att Ge Upp.
Vi Àr bara INGET Jag och Du...!!!
Sorgligt!!
Kommentarer
Trackback
