Paus!
Jag sÀtter VÀrlden pÄ Paus. Jag tar ett kliv tillbaka och trycker kÀnslorna Ät sidan. Ytliga Àventyr för stunden lÄter mig lockas nÀra men aldrig hela vÀgen fram. NÀr jag ser helheten av allt gott och ont, ser Jag ocksÄ styrkan som brinner inom mig.
Jag KÀnner hur Starkt den drar mig bort, vÀrderat nÀr nog va bra. VÄrdats och vattnats av Regnet som haft ett och annat Skyfall som landat pÄ min kind. Stundvis Solig Sommar som fÄr Löven att strÀcka lite pÄ sig, och blomman att blomma upp. Vindarna kom kalla, följt av en envis snötÀckt istid. Det kan fÄ vilken blomma som helst att vissna och ibland att dö ut.
För att plötsligt locka den Àrrade stjÀlken att pÄ nytt slÄ ut, och börja Tro pÄ Sommaren igen. Skiftande skarpa fÀrger i en oÀndligt Vacker natur. Porlande glaciÀrer, Höga snöklÀdda berg. Men lÄngt dÀr nere i dalen dÀr Solens heta strÄlar kokar KÀrlekens bÀsta rus. SÄ ovetande om Framtidens nycker, SÄ Orörd, SÄ hemma men redan pÄ vÀg ut.
Ărrad och LĂ€rd för Livet, efter den brokiga stigen som aldrig tog slut.
StÄr stilla och flackar med blicken, i vÀgskÀlet i vÀntan pÄ att se vÀgvisande ljus. SÄ jag Pausar en stund i frÄn VÀrlden, i vÀntan pÄ VÀrme, KÀrlek och Lust...
Kommentarer
Trackback
