âš đđđ âš
Jag blir sÄ irriterad pÄ saker nÀr dom inte funkar. Ibland kan man till och med stÄ brevid och se vilka smÄ enkla fel dom gjorde, men ÀndÄ ska dem vara Envisast i VÀrlden med att Prova sig fram till RÀtt. Aaarrggh!!!
Sen kan Jag ocksĂ„ bli sĂ„ Frustrerad nĂ€r Suget Lockar med NĂ€rhet för stunden. Varför göra det konstant NĂ€r det ĂndĂ„ bara Ă€r för sekunder?!?
Varför göra sig BesvÀret nÀr Jag ÀndÄ inte Betyder mer?!?
âš Du FörstĂ„r Verkligen inte Mig, Och det gör Faktiskt för Ont att Försöka FörstĂ„ dej âš
Jag kommer Aldrig att vara dej till lags sĂ„ LĂ€nge du SlĂ€nger fram en massa Negativa punkter som jag borde Ă€ndrat nu. Ăr bilden sĂ„ Tydlig sĂ„ Ă€r Den Man Jag trodde du va, NĂ„n som helt enkelt Inte Existerar mer nu.
Men sen Mitt dĂ€r i de Onödigt mörka kaoset sĂ„ Blixtra ett Möte till. Fyra Ăgon möttes, som ett stegrande Magnet fĂ€lt, tills nĂ€rheten frĂ„n Kramen sĂ€nde ut en skön befrielse.
Leende frÄn Minnestider, pratstunder som Aldrig förr, gör gÄrdagens stumma tÄrar till nÄgot jag mer och mer har Glömt.
Livet Ă€r bra allt MĂ€rkligt nĂ€r en stĂ€ngd dörr Ăppnar en annan, precis nĂ€r man tror som Minst. Det Ă€r de som ger SpĂ€nning i Ădet, det Ă€r det som skapar ny Magisk Tid...
âš Believe âš
Kommentarer
Trackback
