âš đđđ âš
Jag blir sÄ irriterad pÄ saker nÀr dom inte funkar. Ibland kan man till och med stÄ brevid och se vilka smÄ enkla fel dom gjorde, men ÀndÄ ska dem vara Envisast i VÀrlden med att Prova sig fram till RÀtt. Aaarrggh!!!
Sen kan Jag ocksĂ„ bli sĂ„ Frustrerad nĂ€r Suget Lockar med NĂ€rhet för stunden. Varför göra det konstant NĂ€r det ĂndĂ„ bara Ă€r för sekunder?!?
Varför göra sig BesvÀret nÀr Jag ÀndÄ inte Betyder mer?!?
âš Du FörstĂ„r Verkligen inte Mig, Och det gör Faktiskt för Ont att Försöka FörstĂ„ dej âš
Jag kommer Aldrig att vara dej till lags sĂ„ LĂ€nge du SlĂ€nger fram en massa Negativa punkter som jag borde Ă€ndrat nu. Ăr bilden sĂ„ Tydlig sĂ„ Ă€r Den Man Jag trodde du va, NĂ„n som helt enkelt Inte Existerar mer nu.
Men sen Mitt dĂ€r i de Onödigt mörka kaoset sĂ„ Blixtra ett Möte till. Fyra Ăgon möttes, som ett stegrande Magnet fĂ€lt, tills nĂ€rheten frĂ„n Kramen sĂ€nde ut en skön befrielse.
Leende frÄn Minnestider, pratstunder som Aldrig förr, gör gÄrdagens stumma tÄrar till nÄgot jag mer och mer har Glömt.
Livet Ă€r bra allt MĂ€rkligt nĂ€r en stĂ€ngd dörr Ăppnar en annan, precis nĂ€r man tror som Minst. Det Ă€r de som ger SpĂ€nning i Ădet, det Ă€r det som skapar ny Magisk Tid...
âš Believe âš
En sÄn dÀr Dag... :/
Var vet Ingen Ànnu...
ĂkĂ€nda förutfattade Tankar utan nĂ„gon Verklig substans. Ăverkörda tafatta Vilja utan Styre Alls. Ăverhettad sönderrepad Skiva i spelaren Ă€r Lönlöst tidfördriv. Ăvergivna undastoppade Grotta Kamofleras för att Hindra se nĂ„t ljus.
Ăverflöd av Ărrade HjĂ€rtan, Lappat och sytt ihop för hand. Ăverreaktion av Ingen KĂ€nsla, Ăvertygad om Ădets Grymma Makt. ĂnskvĂ€rda Tröstfulla Famnar, nĂ„nstans mĂ„ste Botmedlet mĂ€rkas... Ăgon som GĂ„tfulla Brunnar.. LĂ€pparna som Perfekta mjuka kullar... Leendet förföriskt ledande, Intimare kan det inte bli...NĂ„nstans mĂ„ste SjĂ€len fĂ„ kĂ€nna trygghet och Inre Frid. Men Var vet ingen Ă€nnu...
~ Believe ~
Feeling Blessed!!!
Ju nÀrmre Jag tittar, ju Klarare blir Min Syn. VÄgar Jag Skrapa Lite bara Lite pÄ Ytan??
Ibland tÀnker Jag pÄ Alla MÄsten som Drev Mig till just Precis den Punkten Jag Àr pÄ Nu. Det kan Ibland till och med kÀnnas som om Rollerna var Ombytta. Jag gillar de FörÀndringarna Jag ser, men vet Jag om dom Àr Riktiga eller bara en del av del mÄlen och det FÀrdig utvecklade Jaget??
Jag Minns Du sa det bara var ett Minne Jag var FörĂ€lskad i, Ăvertygad om att Ădet lovar nĂ„t annat. SĂ„ Ă€r KĂ€nslan Jag bĂ€r pĂ„ Lika innerlig som Fri.
SpĂ€nningen att UpptĂ€cka VĂ€rlden som Ă€r Bara VĂ„r. Lusten att Beröra och Förföra frĂ„n samma Etapp som Revan i skĂ„ran av Tider som plötsligt Försvann. Etsade sig fast pĂ„ NĂ€thinnan sĂ„ Mycket HĂ„rdare Ă€n nĂ„n annan Makt. KĂ€nslor av Stunden pĂ„ Riktigt men pĂ„ LĂ„tsas , som ett Fantasifullt Sagoland. Energiska Vibrationer som Sakta men SĂ€kert har vuxit fram. Lekfulla Tankar som Alltid nĂ„r sin fyllda kvot. OĂ€ndliga konversationer i samma Mönster men sĂ„ Olika nivĂ„. Vi FörstĂ„r Varann sĂ„ Bra men har inte Alltid sĂ„ LĂ€tt att varandra FörstĂ„. En frĂ„ga kan Alltid Betyda sĂ„ mĂ„nga Olika Svar. Likt FrĂ„gan Vad Ă€r Vi för varann, ĂndĂ„ syns inte Bilden Lysande stark och Klar. Omgivet av Omgivningens ibland VĂ€sande Negativa kommentar. StĂ€mplat som NĂ„got dĂ„ligt, för att TvĂ„ Dumdristiga SjĂ€lar Ă€ndĂ„ stĂ„r Kvar och söker efter Ett Svar. DĂ€r finns MĂ€nniskor som reser Jorden runt för att hitta Hem, dĂ€r finns de som Aldrig FörstĂ„r. DĂ€r finns tid och plats för vissa, dĂ€r finns Otaliga SkĂ€l till att Folk gör som dem gör. Alla dömer fel ibland, det Ă€r Tjusningen men att det Ă€r mĂ€nskligt att Fela. Skillnaden ligger i nĂ€r man kan inse sina fel och efter hand lĂ„ta dem rĂ€ttas till. DĂ€r finns mĂ€nniskor som tar förevigt pĂ„ sig att göra om att göra rĂ€tt.
Det Àr de Mest Vackra med att ha GÄvan att fÄ se en annan mÀnniskas inre, se djupt igenom deras sjÀl. Att fÄ lov att anvÀnda varje Sinne till Allt pÄ nÄt sÀtt berör, som Fullkomlig beröring, dÀr Du Ser, KÀnner, Luktar och Hör. Det lÄter som att historien gÄr VÀldigt Bra just nu, men det innebÀr inte att den MÄste Sluta Lyckligt hÀr i Tidens rum. Jag behöver inte ens Veta var Du Àr pÄ VÀg, för Jag vet att Du hittar Hem nÀr du Àr Redo, vem vet de kanske blir Idag , I morgon eller tar 10 Är Ànnu. TvÄ dumdristiga SjÀlar kanske behöver leta Stenar för att FörstÄ det som hÀnder, tills Diamanten Àr slipad blank och Fin.
Konsten att bara Andas och Leva i detta Nu, Àr ibland Lika Enkelt som SvÄrt att Styra, Som KÀnslan nÀr Vi Àr dÀr. Det Unika med just Tankar Àr att Jag Aldrig kÀnner mig Helt ensam, Jag vet ju nÄnstans dÀr inne dÀr finns ju Du. Den allra BÀsta delen med att Fly smÀrtan, Àr att Universum eller MÀnniskorna runt Oss Alltid Lyckas med att föra oss samman pÄ en Ny liten Magisk tur. NÀr Verkligheten kallar Àr Vi ganska duktiga pÄ att sÀtta Nya slut. Det Àr Faktiskt Helt Ok att Inte Veta hur dagen efter blir. Det Àr Helt ok att Alla bitar inte idag ligger pÄ plats.
Saker kommer Alltid att Svida lite dÄ och lite nu, som Naturens egen balans som vÀger upp allas kÀnsliga problem, inget Liv Àr liksom smÀrtfritt, Ingen mÀnniska skyddad frÄn sorg, ingen SjÀl utan Oro under oÀndlig Tid.
Jag kommer Aldrig kunna Förneka mina KÀnslor för dej, Jag kÀnner inte att Jag mÄste Veta var Vi stÄr, Jag bryr mig inte LÀngre om allt Ytligt eller nÄn social bekrÀftelse. För Mig rÀcker det lÄngt och lÀnge att Veta att "Din" plats i Mitt HjÀrta Alltid kommer att vara Din. Och "Min" plats i ditt HjÀrta kommer Alltid att vara Min.
Och lÄngt dÀr inne i VÄra HjÀrtan, i det Magiska Rummet dÀr Vi vet att ingen annan platsar in. DÀr lever Lyckans Höjder utan Brist pÄ GrÀnser, Precis som DÄ, fast i en Grymt Uppgraderad Stil....
