Jag vet att du lÀser...
Det finns nog inget svÄrare Àn att försöka lÄtsas som ingenting nÀr allt Àr kaos men det vÀrsta Àr ÀndÄ att jag kÀnner riktigt hur djupt jag kÀnde för nÄgon jag egentligen Aldrig kÀnde. Det Àr en lite skrÀmmande tanke att jag lagt sÄ mycket tid av mitt liv.
Hur kylig och frusen kan man vara?!
Varför gör man det mot andra mÀnniskor gÄng pÄ gÄng?
Hur fan kunde jag vara sÄ jÀkla korkad dÄ?!?
Men veckan har ju gÄtt i samma tema som en liten slingrande röd trÄd.DÀr det mÀnskliga vÀrdet bara fick plötsligt sista REA priset inför stÀngning liksom. Jag blir sÄ satans förbannad varje gÄng jag tÀnker pÄ de. Att stubinen tar slut bara nÄn annan ens skrivit nÄgot som haft med könsord att göra.
Taggarna utĂ„t... Sagt och gjort... Ă
ngrar inget... Men kÀnslan av förnedring försvinner inte.
Klart det skulle fortsÀtta Àven idag.
Ibland blir jag bara sÄ jÀvla trött pÄ att vara att vara sÄ jÀvla Amazing till och med pÄ att vara Jag.
Dom egenskaper andra sÀger Àr Finast hos mig, Àr samtidigt bland de tyngsta ankaret som finns.
Det kÀnns ibland som en förbannelse att Alltid vÀlja Allt den HÄrdare vÀgen.
Att Alltid göra det Lite SvÄrare för sig SjÀlv.
Nej men jag tar den!! Fixar det!!
Det gör sÄ Ont att Alltid vara en grubblare utan gemensam nÀmnare.
KÀnna sig oförstÄdd nÀr man inte kunde gör förklaringen mer handikapps anpassad, ÀndÄ kommer motfrÄgan.
Det Àr sjukt hur Tröga mÀnniskor kan vara i sitt handlande.
Man börjar till slut ifrÄgasÀtta sina egna uppfattningar om saker i VÀrlden.
KÀnslomÀssig bubbla startar och börjar vÀxa. Snart styr den hela tankeverksamheten. Genomsyrarallt.
Tills den spricker och man fÄr nog.
Har en Brejkdown för att sen kÀnna kÀnslan av fullkomligt Likgiltighet.
Man anvÀnder sig lite av redskapen man burit med sig Ànda sen grottmÀnniskans tid. Försvar... Attack... Resultat.
Dagens problem Àr ju inte lika alls dÄtiden men kÀnslan Àr den samma... Hanterandet av situationen Àr samma. Det Ànda som har förÀndrats Àr hur Girig och Egoistisk mÀnniskan blivit. Vi Àr till och med sÄ lata att vi inte ens försöker laga saker. GÄr nÄt sönder sÄ byts det ut mot nytt.
ĂvermĂ€ktigt trött pĂ„ sjuka telefonsamtal helt pĂ„ obegriplig svenska. Men poletten hade sĂ„ brĂ„tt att ramla ner och chocken den har inte lagt sig Ă€n trots att det gĂ„tt en vecka.
IkvÀll dÄ... Det Àr sÄ sjukt! SÄ sjukt!
Jag vill nÀstan bara försvinna i mÀngden en stund. Ta bort alla tankar liksom. Jag finner inga ord för hur jag mÄr inombords just nu.
Jag mÄste gjort dej innerligt illa eftersom du behandlar mig sÄ.
I stunder sÄ slog man automatiskt pÄ den dÀr likgiltliga obrydda sidan.
Inte för att vara falsk. Inte för att verka vuxen... Bara för att det kÀnns som en skÀrande kÀnsla genom ryggraden. Hur mycket du Àn skriker sÄ nÄr det liksom inte fram.
Det Onda tar liksom Aldrig slut.
Nu vÀntar jag inte lÀngre pÄ att du ska komma tillbaka... Jag vÀntar och hoppas att dagen kommer dÄ jag vaknar och inte lÀngre bryr mig.
Du kan inte lÄta bli sÄ jag mÄste desperat hitta en vÀg ut frÄn Allt det hÀr.
Sjukt!
Jag dör inombords, men skit i det !!
Jag tar den <3
För Jag Ălskar Dej... Just nu kĂ€nns det som en Förbannelse att ens utrycka dom orden!!!
Jag Àr sÄ trött pÄ att Alltid behöva vara sÄ JÀvla Stark!
Jag Àr sÄ trött pÄ att vara just det.
ĂndĂ„ har Jag inget val!
Kommentarer
Trackback
