BalkanHĂ€ng <3
Det vĂ€rsta med en Dag som denna Ă€r att den kunde varit den Allra BĂ€staste pĂ„ Ă
ret. Men nÄnting gör ett svart hÄl pÄ Bilden. NÄnting gnager i Skallen Omedvetet.
Arg. Ledsen. Besviken.
Men har det inte spelat nÄgon som jÀvla roll innan sÄ gör det knappast det nu!!! :/ :/
Varför ska det vara sÄ jÀkla onödigt komplicerat?!?
Hur mÄnga murar jag Àn bygger upp sÄ tÀcker dom liksom inte upp för att Radera det som varit.
Jag skulle kunna utveckla Alla tankar pÄ ett lÄngt mer komplicerat sÀtt men det finns ingen Tröst dÀr heller som skulle göra nÄn skillnad för mig eller hur det fÄr mig att mÄ inombords.
Att Vakna varje dag med den dĂ€r tomma KĂ€nslan i kroppen... Att lĂ€gga sig varje Natt med Ănskan att Drömmarnas land ger mig det Jag Saknar pĂ„ min Vakna Tid.
BalkanhÀng... Besöken pÄ Hovdala...Mornar nÀr man fryser och kryper tÀtt intill... Promenader till kvÀlls Solen... HÄlla Handen...
NÀrheten... Skratten... Kyssarna... Heta nÀtter... Men Mest av Allt Kramarna som börjar med den dÀr Blicken.
Jag antar att det kommer en Dag nÀr Jag ser NÄgon annan pÄ det dÀr Speciella sÀttet. NÄgon annan som sÀtter Mitt HjÀrta i Brand. NÄgon annan Jag vÄgar ge en Chans... Jag LÀngtar tills dagen Àr kommen dÄ Jag kan skapa Magiska Minnen igen <3 <3 <3
Kommentarer
Trackback