God Jul Emma...
âšđ JulAfton đâš
Dagarna som gÄtt som i en Dimma av en massa "mÄsten" inför just denna dagen, har varit lika Mycket en börda som en rÀddning frÄn allt som kÀnnts naivt Ont.
Det blir som en Medveten handling jag mycket vÀl förutspÄdde och faktiskt uttalade innan jag ens satte mig i den dÀr taxin den kvÀllen.
Egentligen spelar det mig ingen som helst roll om NÄgon ser mina nederlag som underhÄllande.
För en del av hela grejjen Ă€r att Avgöra Vad,Vem och NĂ€r det Ă€r dags att Ăppna Ăgonen och kĂ€nna hela vĂ€gen in i SjĂ€len nĂ€r Nog Ă€r Nog.
NÄnstanns inombords sÄ vet Jag redan i Vilket fack Du har placerat Mig i. Jag vet vad Vi haft. Jag visste var Vi stod. Och dessutom sÄ hade Jag redan BestÀmt mig för att gÄ vidare och plockat bort Alla Minnen av Dej... Oss.. Illusionen av Min Dröm,för ett ganska Bra tag sen. Jag var inte FörvÀntansfull denna rundan nÀr "VÄr" period började. All den dÀr Viljan att pÄ nÄt sÀtt vara det dÀr lilla extra "Snuttig" Dog med sÀttet Du avslutade Ingenting förra gÄngen.
Det som gör Mig Mest Besviken över Hela HÀndelsen Àr egentligen att behöva höra en Hel KvÀll att Du tar sÄ förgivet att " Jag vill ha tillbaka dej, men Du vill inte ha tillbaka mig"
Att behöva fÄ frÄgor frÄn OkÀnda mÀnniskor som sÀger sig veta sÄ Mycket om "oss".
Jag menar har Jag Sagt att Jag vill ha tillbaka dej?!?
Att det kÀndes som ett TvÄng att ens behöva ta upp det i disskution med andra mÀnniskor jag inte ens kÀnner.
Jag kommer nog Aldrig FörstĂ„ din nĂ€stan Ăverdrivna drift att kĂ€nna behovet av "tragget" om "Oss" samtidigt som du i varje "brĂ„k" PoĂ€ngterar Tydligare Ă€n nĂ„t annat om hur LĂ€ngesen Du gick vidare. Det kĂ€nns Naivt och lite Förnedrande.
Jag hade bara en Enda Avsikt med "VĂ„r" period denna gĂ„ngen och det var det Faktum att dels blev jag uppringd av nĂ„gon som var orolig för att Du va nere och dels över din blogg. Saken Ă€r att vet man hur mycket jobbigare vardagen kan vara nĂ€r man kĂ€nner sig nere eller ensam sĂ„ vill man inte att nĂ„gon man Ălskar ska behöva lida i onödan.
Man vill Finnas dĂ€r för att Min frĂ€msta Ănskan Ă€r att du blir Lycklig!!
Mitt Misstag!
Jag har nÀstan ingen ledig Fritid lÀngre, det Àr helt ok för Min del.
Men den lilla tiden jag har sÄ vill jag inte behöva prata om saker som ska stanna innanför murarna utan kanske bara lite Ytliga samtal om Allt annat Àn HjÀrtesorgen jag kÀnner.
Det som gör det hela Ànnu vÀrre Àr nÀstan...nÀr du ena sekunden kan behandla mig som nÄgot VÀrdefullt för att i nÀsta sekund sÄra mig vÀrre och vÀrre varje gÄng utan Stopp.
Jag har FörstĂ„tt. Jag lĂ„ter det göra Ont Ă€nda tills den dagen kommer nĂ€r Jag vaknar och ser VĂ€rlden med andra Ăgon.
Mest Besviken blir Jag pÄ mig sjÀlv för att Jag tror att Du ska vÀrdera mig som mÀnniska lika Högt som jag vÀrderade dej.
Jag Àr inget "offer" Jag visste att det skulle kosta mig SmÀrta att försöka Lyfta dej, men efter Allt som blev sagt och gjort sÄ va det Inte vÀrt det.
NĂ€r Allt var över, och smset kom pĂ„ natten sĂ„ kĂ€ndes det sĂ„ Billigt att de kĂ€ndes overkligt hur lite Jag Ărligt talat Betyder i din vĂ€rld...
Det gör Ont!!
Plus All Onödig information man Ovilligt fick veta med en massa nya Insikter.
Allt det Fina som va skadat som en bild med trasade kanter bara förvandlades till ett katastrofomrÄde. Och den lilla viljan och energin inombords bara fick mig att tappa andan.
"Illusionen fĂ„r mig att Ănska att Jag Aldrig vill lĂ„ta nĂ„gon annan komma lika nĂ€ra igen"
Allt har ett Pris, det vet Jag nu!
KĂ€rlek
Tankar som förbi Flimrande Blixtar knutna samman med spindelvĂ€vs liknande silkestrĂ„dar. Varje punkt som en Levande liten Strömförande boll. Direkt i anslutning med tillhörande KĂ€nsla. Som Hona och Hane... Som Ying utan Yang... Som MĂ„ne och Sol... Som Nattens tunna Linje innan det slĂ„r om till Dag. TidsmĂ€rkt men ĂdesbestĂ€mt. Avgörande men Oklart. Magiskt men osannolikt Sagolikt.
SjÀlsligt men Mentalstyrt.
Alltid Allt eller Ingenstans. Alltid VĂ„r eller Istidskallt. Alltid KĂ€rlek som Jag minns att den fanns. En annan Tid en annan Plats, VĂ€gar som korsas och Ă„ter sĂ€tter HjĂ€rtan i Brand â€ïžâ€ïžâ€ïž
Caterpiller....
SÄhÀr i efterhand med en del av Facit i handen sÄ börjar Jag förstÄ hur den lilla Larven har det dÀr inne i puppan.
En process som helt OförstÄende pÄbörjas med hjÀlp av Inre Instinkter. en Genetisk kod som alltid gÄr att pÄverka för att Flexibelt kunna Utvecklas i takt med hur Omgivningarna och förutsÀttningarna FörÀndras.
Men grunden stannar lika basic som den sĂ„g ut frĂ„n Tidernas begynnelse. Om man ser pĂ„ saken med en liten uns av sunt förnuft, att larven har ett par enkla punkter pĂ„ sin lista att Avklara i en viss ordning. Den ska Ăta sig lika stor som det tar dem Tiden att börja tillverka Puppan. Att den ska göra det samtidigt som den har en enkel Instinkt att hĂ„lla uppsikt och gömd för Faror. TvĂ„-tre uppgifter att utföra utan att förstĂ„ syftet.
NÀr den vÀl ligger dÀr inne i sin dvala och bara vÀntar sÄ kommer det alltid till punkten att den börjar bita sig ut vid rÀtt Tid. Utvecklings fasen frÄn att vara nÀstintill orörlig i en simpel avlÄng form till att explodera av nya detaljrika och fÀrgsprakande kroppsdelar. Kan liknas lite hos mÀnniskan inombords. FrÄn att vara en sÄrbar Nyfödd till att bli en fÀrdig utvecklad Vuxen personlighet med klara insikter.
Precis som nÀr Larven tror det Àr Slutet som Àr hÀr, sÄ ser den Solens ljus för Första gÄngen med sina nya ögon. Den börjar förstÄ sitt syfte och kan börja Uppleva VÀrlden i sin Nya Skepnad.
NÀr man kÀnner sig lika Likgiltig som Rastlös. Lika trött som energisk. Lika förvirrad som glasklar. Lika Vilse som Hemma. En sÄ hÄrfin linje som inte fÄr passeras, men som mÄste finnas för att skilja himlen frÄn helvetet.
Det Àr dÄ man vet man Àr pÄ vÀg in i Framtiden.
Det Àr dÄ man ska se över sina fÀrdigheter, kÀnna efter om man verkligen Àr klar. LÄta Tystnaden höra sina innersta Tankar. Börja sakta ta sina första kliv uppÄt ut pÄ grenen.
LÄta sen Natt bli tidig Gryning. Se hur Solens strÄlar söker sig in i mörkaste snÄr och Lysa upp vÀgen. Ta det sista andetaget innan man tar steget ut i Luften och för Första gÄngen provar sina Nya Vingar.... Omgiven av andra VÀl utvalda Föredetta Larver, Alla med samma MÄl att göra VÀrlden till en Vackrare Plats... Fullkomligt Magisk resa genom Livet.
Det Ă€r vĂ€l precis det Det handlar om, att vara Harmonisk i KĂ€rleksfull Balans đđđ
Sjuk Metafor men Faaan sÄ Sann!
<\3
<\3
I My Mind!
Det Àr inte ert fel att jag kÀnner som jag gör. Det Àr en förÀndring jag gÄr igenom inombords. Det Àr en Utrensning utandess like, och Jag kunde aldrig drömma om hur stor den skulle bli nÀr Jag insÄg att Jag pÄbörjat den. Det SvÄraste Àr inte alla dessa Avslut i relationer med mÀnniskor, utan det Àr mest den inbyggda vanan att man kÀnnt mÀnniskor in pÄ djupet sÄ lÀnge att mÄttet liksom blivit rÄgat pÄ alla plan och det inte lÀngre finns nÄgon annan vÀg ut Àn att klippa bandet.
Att Jag i vissa fall har jÀmkat sÄ lÄngt över grÀnsen av livsvillkor jag mÄr bra att leva med. Att Jag tagit skiten eller Skulden för att Jag inte tyckt de varit vÀrt att slÄss för och ibland ens lönlöst att Tjafsa emot för att bevisa Min oskyldiga sida ocksÄ.
Jag har TillÄtit det av en Enda anledning egentligen. Inte för bristande SjÀlvkÀnsla eller ens förstÄende för andras bristande SjÀlvförtroende och Egobost.
Jag har gjort det för att den VÀrme ni spridit Àven om det dÄ och dÄ bara varit en Liten en, sÄ har den just dÀr och just dÄ... Betytt VÀrlden för mig.
Ni har haft en Stor plats i mitt HjÀrta. Jag har Svikit mig sjÀlv nÄnstans pÄ vÀgen för att hÄlla "RÀtt" kurs.
Min kompass gick sönder, Jag gick Vilse. Det Jag fann pÄ VÀgen hem var bÄde de BÀsta som HÀnt mig och det VÀrsta som SÄrat mig.
Alla har sin del och sin Speciella Plats. Men det Àr Ensamt hÀr uppe pÄ Toppen tills Vi alla hamnar pÄ samma NivÄ igen. NÄgra kommer byta spÄr och vika av pÄ andra vÀgar pÄ vÀgen dit... NÄgra kommer Aldrig fram... NÄgra kommer byta ut sÄ mÄnga punkter runt sig sjÀlva att de nÀstan blir oigenkÀnnliga nÀr vi ses. Men alla fÄr det precis lika Bra som jag eller du i slutÀndan ÀndÄ, var vi Àn hamnar.
Lika skrÀmmande som upphetsande tanke. Men varje RÀdsla vi Lyckats besegra blir ett anvÀndbart verktyg för allt som kan vÀnta runt nÀsta hörn, LÀtt och glömma ibland!!
Att Acceptera hur saker verkligen Ăr, Ser ut, KĂ€nns eller Upplevs Ă€r nog Livets svĂ„raste gĂ„ta att LĂ€ra.
Men mitt i all konstant utveckling man konfronteras med Hela tiden sÄ Förundras Jag av hur man kan pÄverka sina KÀnslor i nuet men Aldrig Styra helt över undermedvetna drivkrafter. Att va Vilse eller i inre konflikt mellan vad man Vet och vad man KÀnner inför NÄgon/NÄgot kommer Alltid upp till Ytan förr eller senare... Som om HjÀrtat till slut skriker sÄ Högt att det inte gÄr att komma ifrÄn, vi Àr bara Alla mÀnniskor Olika bra pÄ att Spela Teater för att Det Àr Enklare sÄ.
Jag vill inte behöva undvika att Skriva hur Mycket Jag Saknar ditt Leende, Din VÀrme, Din Trygghet, Ditt sÀtt att faktiskt Se pÄ Mig och SÀga Allt de dÀr Fina.
Men en svaghet varje gÄng jag nÀmner Förlusten sÄhÀr Offentligt och Samtidigt veta att du valt ett annat SpÄr dÀr jag Aldrig komma hinna till stationen i tid, för tÄget kommer alltid lÀmna perrongen ett par minuter i förtid hur mycket jag Àn försöker.
Jag vet hur vÀlbesökt min blogg Àr sÄ "hon fÄr ju skylla sig sjÀlv"
Nej!! Jag mÄr inte konstant Skit... Och tycker inte att Hela VÀrlden Àr OrÀttvis.
Jag Àr snarare Tacksam för Allt jag Utvecklas och lÀr mig under Resans gÄng... Men jag Àr mÀnnsklig med lika mycket fel och brister och kÀnslor som er Alla.
Jag Àr bara "Mello" just nu för Allt jag kÀnner och detta Àr min "klotter" sida att mÄla varje kÀnsla i bild sÄ jag aldrig slutar Minnas varje misstag, varje vinst... Men mest av Allt kunna beskriva med Ord för Mig sjÀlv vem jag Àr och vilken punkt som Àr min slutdestination i varje mÄl.
2014 har snart nÄt sitt Slut och det har varit ett bra mycket bÀttre Är Àn mÄnga Är tidigare, men som sÄ mÄnga högtider redan under Äret sÄ kÀnns det fortfarande lika tomt, bortglömt eller raderat varje gÄng tiden nÀrmar sig sitt slutmÄl.
Ibland Ănskar Jag att Du kunde FörstĂ„ hur jag kĂ€nner, sĂ„ kanske du vetat hur du kunde hjĂ€lpt mig att FörstĂ„ eller Förklara hur Jag ska vandra frĂ„n Nuet och Vakna lika Orörd som Du. Invecklat för den som Ă€r Blind och dömmande. Skönhetens baksida Ă€r lika tidskrĂ€vande och hĂ„rd som den Ensamma och utstötta invividens... Det Ă€r sjukt Kusligt men Sant.
FörstÄelse Àr förbindelsen pÄ en sÄn stor kontrast, men frÄgan ÄterstÄr... Finns den?!?
"We have to Let go of whats Killing Us... Even if its Killing Us to Let go "
