This Is Who I am!! 💋🧚‍♀️💋

Genom glipan på gardinen lyser månen stark och klar.
Det är inte förrän tystnaden blir som starkast man kan höra vad man tänker.
Drömma sig bort i en fridfull takt,
Där uppe på höjden av kullen har stenen sin speciella plats.
En gång så ytlig, nu för djup sitt eget bästa.
Det är inte längre så att man ska ta för givet att hur mycket du än finns där för människor när dom behöver det, så innebär det inte att dom finns där tillbaka när du står i krisen.
Jag måste inse att villkoren aldrig var lika.
Välja lite bättre vem man ska tro på och stötta i fortsättningen.
Hur lite det ens hade krävts av dej så var det alldeles för mycket.
Jag ångrar aldrig att jag ställt upp på andra, och vet att jag hade gjort allts som krävts för att torka dina tårar, hållt din hand genom allt jobbigt du mött... Men det är ju min syn på Vänskap när den är så "nära".
Det finns inte längre någon tyngd i dina ord, allt som finns kvar nu är varje Handling du står för.
Varje andetag, varje rörelse... Varje hjärtslag... Allt och Ingenting har Äntligen fått sin betydelse.

Plötsligt kommer jag ur banan
Och känner av ett annat hjärtkrossande skrik.
Joel vaknar igen av smärtan , förvirrad av febern, fastspänd till maskiner... Och Maktlösheten är Total <3
När man genomgått så många undersökningar, flera sorters röntgen, ultraljud och mängder av blodprov... Fortfarande utan svar... Ena beskedet efter det andra, allt som finns är blodprov som visar bakterier, inflamation men utan att veta var kan det inte behandlas.
Samtidigt som man ska vara Stark här så måste allt kunna organiseras härifrån och hem.
Hur förberedd du än är så vet man aldrig vilka höjder man ska uppnå varje gång något händer.
Emeli Fina emeli vad skulle jag gjort utan dej <3

Nej man får verkligen en påminnelse varje gång nåt hemskt händer.

Så här sitter man nu igen och för första gången på väldigt länge Saknar man en Svalkande Bris på Balkan <3 Lovley <3

Vi har i sommar Besökt den ena sjön efter den andra... Mycket Natur lite inomhus.... Solnedgång dag efter Dag... Måste ju säga att Sommaren är bland det Bästa som finns... Men det är ju klart Alltid något som Saknas... Alltid en tom plats.
Så många ideer som tittar fram lite då och då. Sen kommer bakslaget eller det negativa tänkandet emellan.
Det finns fortfarande stunder jag blir arg, irriterad eller rent av besviken över saker som kommer upp, fast jag vet att gjort är gjort.

Det lilla glädjerus som borde komma hinner liksom inte ta fäste innan jag slår verkligheten mot tanken och suddar ut bilden som varit så fint Målad.

Jag känner ju för Leva Nu, se dagen med glada ögonblick, möjligheter och Framtiden.
Ibland dyker frågan upp om man kanske skulle gå på den där dejten eller åka på den där utflykten bara för att ta steget liksom.

Helt Galet som Jag tillåter mig själv att må ibland.
Även om allting bara hänger på mig själv så tar "Allting" sån tid att överkomma.
Samma båt, samma tanke, samma handling.... Hade ju behövt Ro i Land och bara vara.
Utan att känna sån press på hur jag ska ta det, hur jag ska bete mig och framför allt .... Hur Jag MÅSTE må!