<3
Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver eller hur jag försöker tÀnka.
Jag bara hoppas att jag kan sluta bry mig sÄ fort som möjligt.
Att bara vakna en dag utan tankar om hur dÄlig du Àr.
Eller hur jag bara lessnade pÄ att leka dina lekar nÀr jag insÄg hur oseriös du egentligen Àr.
Ord kan ta en vÀldigt lÄngt men utan styrka bakom dom sÄ spricker bilden till slut.
Just nu Hatar jag allt det dÀr du tvingar mig igenom men samtidigt sÄ
Inser jag att jag faktiskt förtjÀnar att möta nÄgon som ser pÄ mig pÄ just det viset jag sÄg pÄ dej.
NÄgon som bÀr pÄ kÀnslan av att resten av livet Àr för kort för att slösas bort.
Att vara den första man tÀnker pÄ nÀr man vaknar eller den sista minnesbilden innan man somnar.
NÄgot som Àr starkt nog att hÄlla tillbaka men samtidigt tror pÄ sig sjÀlv.
Som Àr klar med vad som varit, vad som Àr och vad som kommer.
Helt enkelt sÄ behöver jag trÀffa nÄgon som kÀnner för mig allt det dÀr jag kÀnnt för dej.
Det bÀsta med allt det dÀr som gör ont nu Àr att för varje dag som gÄr, varje ord som kommer ut, varje handling som syns kommer sÄ smÄningom att fÄ en att inse hur litet detta uppenbarligen var.
En sommalek med konsekvenser som ett rop utan svar i vinternatten.
Saker gör Ont, KÀnslor gör Ont, Livet gör Ont...
Over N Out!
