Excalibur...
Jag har pÄbörjat en blogg nu i mÄnga dagar men hela tiden raderat inlÀgget för omstÀndigtheternas stÀndiga förÀndring... vad Àr poÀngen att ha en blogg men inte kunna skriva det man kÀnner i nuet fullt ut!?!
Jag vet inte i vilken Ànde jag ska börja och defenitivt inte i vilken Ànde jag ska kalla slut.... Jag hade en annorlunda kÀnsla i kroppen nÀr jag vakna idag... kan inte riktigt sÀtt fingret pÄ om den Àr bra,dÄlig,Àrlig eller falsk.... hjÀrtat, hjÀrnan och praktiska förmÄgan jobbar liksom inte riktigt ihop just nu.... Som en vÀgg framför mig med meningar, ord, minnen skrivs och varje gÄng jag försöker minnas ser jag orden sakta förvandlas frÄn glöd till aska... det skrÀmmer mig sönder och samman... för Àven om jag lÀser orden..Hör orden komma... sÄ kÀnner jag inte kÀnslan bakom dom....Jag sÀger inte att dom inte Àr menade...bara att energin inte utstrÄlar att det faktiskt Àr sÄ du kÀnner...
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta allt... inte heller hur jag ska kÀnna att det Àr tillrÀckligt... nÄnstanns pÄ vÀgen försvann tryggheten och byttes mot ett förtvivlat rop pÄ att vara till lags...
Finns dÄ den biten att hitta tillbaka till samtidigt som man utvecklas framÄt!?!
Eller Kan man bara Ălska nĂ„gon för mycket för sitt eget bĂ€sta!?!
Kan det vara sĂ„ att just den tanken skrĂ€mmer.... Ălska pĂ„ en högre nivĂ„..en kĂ€nsla man inte provat innan!?!
Mitt hjÀrta grÄter... i ena Ànden och brinner redo för strid i den andra... Jag har aldrig kÀnnt nÄt sÄnthÀr förrut....
Det Àr sÄ mycket jag vill Ästadkomma och varje gÄng jag tror jag har redskapen sÄ saknas nÄt vid inventeringen... och jag blir pÄminnd om att det Àr dags att söka dom bitarna... varje gÄng jag kommer ur det Àr det likadant...lite starkare... lite mer tro.... lite mer öppen... lite mer redo för att finna den totala kÀnslan...
Eller... Àr det sÄ det fungerar i sagans vÀrld.... att motgÄngarnas drake mÄste drÀpas med det magiska svÀrdet av prinsen med det renaste hjÀrtat för att prinsessan ska befrias frÄn tornet hon en gÄng stÀngdes in i !?!?!?!?
To Be Continued....
Jag vet inte i vilken Ànde jag ska börja och defenitivt inte i vilken Ànde jag ska kalla slut.... Jag hade en annorlunda kÀnsla i kroppen nÀr jag vakna idag... kan inte riktigt sÀtt fingret pÄ om den Àr bra,dÄlig,Àrlig eller falsk.... hjÀrtat, hjÀrnan och praktiska förmÄgan jobbar liksom inte riktigt ihop just nu.... Som en vÀgg framför mig med meningar, ord, minnen skrivs och varje gÄng jag försöker minnas ser jag orden sakta förvandlas frÄn glöd till aska... det skrÀmmer mig sönder och samman... för Àven om jag lÀser orden..Hör orden komma... sÄ kÀnner jag inte kÀnslan bakom dom....Jag sÀger inte att dom inte Àr menade...bara att energin inte utstrÄlar att det faktiskt Àr sÄ du kÀnner...
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta allt... inte heller hur jag ska kÀnna att det Àr tillrÀckligt... nÄnstanns pÄ vÀgen försvann tryggheten och byttes mot ett förtvivlat rop pÄ att vara till lags...
Finns dÄ den biten att hitta tillbaka till samtidigt som man utvecklas framÄt!?!
Eller Kan man bara Ălska nĂ„gon för mycket för sitt eget bĂ€sta!?!
Kan det vara sĂ„ att just den tanken skrĂ€mmer.... Ălska pĂ„ en högre nivĂ„..en kĂ€nsla man inte provat innan!?!
Mitt hjÀrta grÄter... i ena Ànden och brinner redo för strid i den andra... Jag har aldrig kÀnnt nÄt sÄnthÀr förrut....
Det Àr sÄ mycket jag vill Ästadkomma och varje gÄng jag tror jag har redskapen sÄ saknas nÄt vid inventeringen... och jag blir pÄminnd om att det Àr dags att söka dom bitarna... varje gÄng jag kommer ur det Àr det likadant...lite starkare... lite mer tro.... lite mer öppen... lite mer redo för att finna den totala kÀnslan...
Eller... Àr det sÄ det fungerar i sagans vÀrld.... att motgÄngarnas drake mÄste drÀpas med det magiska svÀrdet av prinsen med det renaste hjÀrtat för att prinsessan ska befrias frÄn tornet hon en gÄng stÀngdes in i !?!?!?!?
To Be Continued....
Kommentarer
Trackback
