PĂ„ vĂ€g!! đ
Vilken helg!! Efter 3 veckan avklarad pÄ jobbet sÄ kÀnns det som att man kommit in i rutinerna och det blir bara mer och mer klart vem jag vill kunna vara/bli. Jag har alltid trott att jag varit trasig i kanterna men jag har trÀffat trasiga mÀnniskor, det ger ett klart perspektiv pÄ att allt kunde varit sÄ mycket vÀrre. Detta Àr defenitivt rÀtt yrkesval för mig och jag kÀnner mig Àntligen hemma. Jag behöver kÀnna att jag gör skillnad i nÄgon annans liv Àven om det inte ger detsamma tillbaka. För av nÄgon anledning tar jag bÀttre hand om min egen personliga utveckling just dÄ.
Annars har helgerna senaste tiden mest innehÄllit mest hÀng pÄ en filt i solen lite avskilt i liten grupp varvat med bubbelbad och sÄklart massa bebismys.
Vad Àr de som gör att man blir sÄ bebis sjuk nÀr nÄgon nÀra fÄr barn???
Man tror man borde ha glömt hur man hanterar en sÄ liten varelse.
Och man blir lika förvÄnad varje gÄng att erfarenheterna och kunskapen kÀnns fÀrska pÄ nytt. Det Àr en helt sjuk kÀnsla.
5 dagar kvar till jubileumspelningen i Malmö kÀnns sjukt nice!! Fattar knappt att det Àr 3 Är sen han satte mig pÄ scenen för första gÄngen, tiden dÀr har gÄtt fort och jag kÀnner ÀndÄ samma instÀllning till de som frÄn början, jag hade aldrig nÄn plan pÄ att de skulle bli sÄhÀr. Snart kom jag pÄ att de kunde ge bra pengar. DÀrefter insÄg jag att passionen minska och pengarna styrde mig lite. DÀrefter tappa jag lite lusten att göra det jag egentligen Àlskar mest och lÀngtar till... Dansa i timmar i solen pÄ fester/festivaler. Lusten att ens festa försvann en lÀngre period. Sen drog jag i nödbromsen och tog ett hemligt brejk. TÀnkte sÄhÀr om jag lÄter dagarna gÄ, undviker att lÄta pengarna locka mig att spela. LÄter bli att gÄ pÄ events och fester tills den dan jag blir sÄ sugen pÄ att bara dra ivÀg pÄ Àventyr och dansa natten lÄng, nÀr man inte lÀngre kan mottstÄ.
DÀr har jag varit under vÄren.
Jag kommer aldrig vilja jobba 24/7 med musiken, jag tappar gnistan pÄ 2 sekunder varje gÄng jag kommer i nÀrheten av möjligheten att tjÀna bra pÄ fasta kvÀllar i mÄnaden.
DÀremot fÄr jag inte nog om jag bara gör det nÀr passionen styr. Jag Àr en vÀder junkie och emetionellt lagd med höga krav pÄ vilket djupt plan allt jag gör mÄste kÀnnas hela vÀgen in. Det lÄter ju onödigt jobbigt, men antingen gör man nÄgot hela vÀgen eller sÄ gör man det inte alls. Det blir naturligt genuint som skapas dÄ. Det blir nÄgot unikt. KÀnslor som förmedlas och sÀnds ut.
Det Àr vad jag vill leverera!!
Dags att sova... Klockan ringer snart!! đđ
âšđ Sweet Dreams!! đâš
Livscoach pĂ„ Heltid!! đ
Ja nu satt man hĂ€r igen đ Jag mĂ„ste ju erkĂ€nna att jag har saknat att skriva hĂ€r sĂ„ jag fĂ„r vĂ€l ta mig tid till det!đ
SÄ vad hÀnder?!?
Det Àr sÄ jÀkla mycket som hÀnder just nu och imorgon (mÄndag) börjar jag faktiskt min praktik som Livscoach. Jag ska vara pÄ tvÄ olika stÀllen och gÄ brevid i totalt 6 mÄn. LÀra mig alla de olika moment som innefattar hur man bygger upp en trasig mÀnniskas liv nÀr verkligen allt har gÄtt Ät skogen. LÀra mig alla de olika förutsÀttningarna som kan pÄverka ett sÄnt ras att man som mÀnniska inte lÀngre klarar att ta hand om sig sjÀlv. Andledningarna Àr sÄ mÄnga att man aldrig blir fullÀrd utan att man Àr under stÀndig utbildning. Sen överlÀgga med sig sjÀlv och kolla upp vilka möjlighet som finns. För att slutligen försöka sy ihop inviduella lösningspaket och börja pÄ steg ett.
Jag har funderat pÄ den hÀr utbildningen sen 2011 men alltid haft sÄ sjukt mÄnga hinder pÄ vÀgen. OvanpÄ det sÄ har det varit omöjligt att fÄ ihop dom 5 helgerna man mÄste Äka till sthlm för att delta i seminaruim och andra praktiska övningar. Resten av tiden Àr de distansstudier i totalt 6mÄnader.
SÄ det kÀnns spÀnnande faktiskt. Jag tror det Àr ett jobb som passar mig perfekt. Jag har alltid genom hela livet dragit till mig trasiga personer som behöver tröst och hjÀlp. Ibland blir man sÄ himla besvikelsen över hur mÀnniskor sen behandlar en tillbaka och det Àr vÀl den biten som Àr den svÄraste att lÀra sig hantera.
Jag tror enda sÀttet att skydda sig sjÀlv Àr att bygga upp en mur. Inte för att man Àr bitter utan för att inte lÄta det tas över av sina egna kÀnslor.
Att lÀra sig redan vid vÀldigt ung Älder att ta tuffa beslut. Att VÄga gÄ sin egen vÀg. Att skita fullstÀndigt i vad omgivningen tycker. Att tro pÄ mina egna förmÄgor att överleva oavsett vilka hinder som hamnat i vÀgen. Att borsta bort skiten frÄn knÀna och resa mig alltid oavsett hur mycket krossat mitt hjÀrta Àn varit.
Att hantera konsekvenser av risker jag tagit nÀr jag gett för mycket av mig sjÀlv. Att veta hur jÀkla ont det kan göra nÀr man kommer till grÀnsen av hur mycket smÀrta man kan hantera innan man accepterar kÀnslan av maktlöshet och blir likgiltig för att sen börja bygga upp sig sjÀlv igen.
Men alla de lĂ€rdomar och sjukt jobbiga tider har ocksĂ„ gett mig en inre Styrka som inte Ă€r frĂ„n denna vĂ€rlden. Det har dessutom gjort mig OrĂ€dd, Trygg, Ădmjuk, SjĂ€lvstĂ€ndig och Alla andra egenskaper som följer efter och lĂ€gger sig som bra byggstenar varje gĂ„ng stormen lĂ€ttat och solen börjat lysa igen.
Min allra största Stolthet handlar inte om min lĂ„nga meritlista av jobb eller om musiken jag lyckats med. Det Finaste jag har skapat och format alldeles sjĂ€lv Ă€r đ Mina barnđ . NĂ€r barn Ă€r smĂ„ börjar man lĂ€ra dem livets regler, man tjatar in dem under mĂ„nga Ă„r innan man faktiskt börjar se hur stor del av deras personlighet man faktiskt pĂ„verkat.
đ Killarna!! đ
Denna sommaren har varit olik mÄnga andra. Det Àr sÄ sjukt hur tiden kan ha gÄtt sÄ fort att ni nu Àr 15Är gamla och ett helt huve lÀngre Àn mig. Fast det mÄnga gÄnger kÀnnts som det varit jÀkligt tufft och ensamt. Att se sina barn gÄ igenom förluster av mÀnniskor som betyder mycket för dem Àr bland de svÄraste som finns. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kÀrlek och omsorg man ger nÀr man inte kan fylla ett tomrum för en förÀlder som inte vill trÀffa sitt barn. Maktlöshet.
Det ger i sin tur visserligen ett starkare band mellan mig och killarna, men att livet inte Ă€r rĂ€ttvist Ă€r en lĂ€xa dem redan lĂ€rt sig mĂ„nga gĂ„nger om. Nu sĂ„hĂ€r 2 Ă„r senare sĂ„ Ă€r jag Stolt över att Vi sjĂ€lva ordnat sĂ„ rutiner/skola/betyg/vardag fungerar flytande och Bra. Jag Ă€r Tacksam att Vi dagligen sĂ€ger att vi Ălskar varandra. Men det BĂ€sta av Allt Ă€r att stĂ€ndigt se hur de hanterar alla de mĂ€nniskor de möter i sin omgivning. Ădmjukhet, Respekt, StĂ„r för sin Ă„sikt, VĂ„gar drömma och börjat göra egna planer inför gymnasiet och Livet.
Det gör mig Rörd! Det gör mig Stolt! Det ger mig Styrka!
đ Mina barn har lĂ€rt mig vad KĂ€rlek Ă€r! đ
"Det BÀsta du kan ge ditt barn Àr inte materiella ting, det Àr NÀrvaro i deras liv varje dag"
