MĂ€nskligt att KĂ€nna!!
FjÀrde gÄngen gilt idag. Skriver ner varenda Tanke som pÄ nÄgot sÀtt pÄverkar mig. Det Àr ok att inte orka vara Starkast Alltid. Det Àr ok att vara Ledsen ibland. Det Àr helt ok att tömma lite pÄ bÀgarna sÄ jag kan samla pÄ mig ny kraft att fortsÀtta min resa. Just Idag Àr en sÄn dag.
KÀnns som om dagen Aldrig ska ta slut. Allt praktiskt Àr klart och Mys ljusen Àr tÀnda... Musiken hörs lite lÄgt i bakgrunden och jag gör det jag gör bÀst nÀr man mÄr sÄhÀr... Drar för gardinen och stÀnger ute VÀrlden m stund. För mycket Stolthet för att be om de jag hade behövt som mest. För mycket som tar emot för ett nej hÀr nu. Accepterar det jag Aldrig kommer FörstÄ.
Jag Àr vad jag Àr oavsett hur Mycket RÀtt jag gör. Ibland gör det bara för ont.
Veckans turbulenta Terror attacker frÄn annat hÄll var sÄ förvÀntade att Jag inte ens blev besviken över en vÀns betende eller svek. Faktum Àr att BÀst-Före-Datumet sÄ Tydligt gick ut efter den dÀr natten pÄ tÄget dÄ jag tog konsekvensen av att lita pÄ dej en gÄng för mycket. Jag inser det nu.
Rida ut stormen men helt utan dÄligt samvete frÄn min sida dÄ jag stÀlldes i Hörnet och var tvungen att göra ett val. Tvungen att sÀtta ner foten. Jag bara lÄter dina dÄliga Ordspyor rinna av, för det var hög tid, dags nu.
Jag har fÄtt nog!! Accepterat att du aldrig blir bÀttre Àn sÄhÀr!!
VÀrlden frÄn min synvinkel Àr att KÀnslor Àr bara KÀnslor. Ord Àr bara Ord. Handlingen bakom Àr det enda som Betyder nÄgot. SÄlla bort allt annat. Det Àr förstÄligt att kÀnna rÀdsla över att blotta sitt inre. Det Àr naturligt att höra samma meningsbyggnader under sÄ lÄng tid att sorgen slutar i att man börjar tro pÄ det. Idag lÄter jag TÄrarna Strömma tills dom tar slut. För imorgon kommer en Ny dag. En ny chans att pÄverka dagen efter. Frigöra en bÀttre plan. Börja rÀkna ner pÄ Allvar för VÀrldens Mest Magiska Sagoplats... Snart dags att Äka hem för en stund.
Indian Spirit open air - Last Dance
Höjdpunkten för mig detta Ă
ret ocksÄ....
To be Continued...
Konsten att vÀnda blad...
TÀnk om Livet vore lika enkelt som att vÀnda blad och bara börja skriva nÄgot nytt?!? Jag har inte bloggat sÄ mycket pÄ ett tag. Inte för att jag inte skrivit alls utan mer för att texten blivit sparad och stannat i bloggmappen, för mig sjÀlv.
Jag har gjort upp Att-Göra-Listor inför Hösten med delmĂ„l som ska vara Helt kompletta innan Ă
ret Àr slut.
Det finns "MĂ„sten" som Jag bara Vill
Klara för mig sjÀlv. Sen finns dÀr "MÄsten" Jag tycker Àr dags att Jag slutför. Samtidigt sÄ tÀnker jag inte lÀgga upp listorna hÀr, sÄ det kan HÀnda att inte alla förstÄr Min Resa kommande mÄnader. Men vet Ni vad, det gör mig Ingenting. Jag kÀnner inte ett behov av att göra saker bara för att andra gör, tycker eller tÀnker. Den lÀxan lÀrde Jag mig nÀr jag var alldeles för ung. Att tillfredstÀlla andras behov Àr nÄgot varje MÀnniska borde skippa ur sin Livsfilosofi, för det kommer Aldrig göra nÄgon Lycklig eller Nöjd.
Att vara pÄ sin Egen resa, med sina egna Visioner kommer automatiskt att Attrahera likasinnade mÀnniskor och i slutÀndan skapa en Lyckligare Harmoni inombords. NÀr man en dag kommer sÄ lÄngt i lÀran om Livet, sÄ kan man börja Leva Livet fullt ut.
Förr tÀnkte Jag Alltid... Man Lever bara En gÄng. Idag tÀnker Jag annorlunda.
Chansen att Leva Livet fĂ„r man Varje dag man öppnar Ăgonen. IstĂ€llet för att rĂ€kna hur mĂ„nga kilon med bördor man bĂ€r, ska man rĂ€kna alla GĂ„vor som Livet hela tiden ger.
Det Àr de SvÄraste ibland att se, nÀr bekymmerna duggar tÀtt.
Jag Àr inte DÀr Jag vill vara.
Jag har inte Ästadkommit Allt Jag vill utföra Ànnu. Jag kan inte sÀga att jag vaknade och kÀnde mig FullstÀndig och hel. Men sÄ lÀnge man Aldrig bara stÄr helt stilla, utan fortsÀtter att GÄ i Lagom takt... SÄ Àr man ett steg nÀrmre varje dag.
" Im on My Way "
Det kan kÀnnas Förvirrande ibland...
Vissa mÀnniskor Hittar "Hem" pÄ en speciell Plats eller Stad, Andra Hittar "Hem" i en annan person.
Jag Àr en av dom.
KÀnslan av att Krypa in i en Famn dÀr plats och tid inte spelar nÄgon roll.
Naturligt BekvÀmt liksom.
Hur kan NÄgot sÄ Vackert vara sÄ SvÄrt att FörstÄ???
Jag Skriver InlÀgg efter inlÀgg. Matar ut hur MÄnga visdoms ord som helst för mig sjÀlv. Tycker jag Försöker förmedla en KÀnsla, Tömmer ut kanalerna pÄ bÄde gott och ont.
Skriver en del om vad mitt HjÀrta bankar för eller det som gör Mest ont.
Inte för NÄgon annan utan mer för att StÀrka, Utveckla eller Minnas Mina RÀtt och Mina Fel.
Jag kan Ibland vara Klumpig nÀr Jag formulerar Mig, jag vet det nu.
Jag tÀnker allt som Oftast sÄ MÄnga Tankar-Handling-Konsekvens helt Automatiskt som ett stort Bollplank innan Besluten pÄ Allvar tas.
Varför?!?
För att Jag vet hur mÄnga Konsekvenser som ska nÄ ut till varje plan innan den rinner ut i sanden.
Ju fler KÀnslomÀssiga omrÄden i livet som blivit IfrÄgasatta av mig sjÀlv och ibland av andra, kan bara gÄ till sitt Klimax först nÀr Alla grenarna pÄ TrÀdet fÄtt sin beskÀrda del.
*** Ont kan inte göra mer Ont Àn Ont.
*** RÀdslan kan inte bli mer SkrÀmmande Àn att Behöva konfrontera den.
*** Agressioner blir Alltid för Energitagande till slut och varje punkt ebbar ut sakta men SÀkert.
Ect ect
Ingen kommer nÄnsin att kunna veta Hur mÄnga Misslyckade Försök som finns bakom varje Lyckad FramgÄng.
Jag vill Omge mig med mÀnniskor som Vill bli bÀttre Àn Vi va igÄr.
Jag vill Omge mig med MÀnniskor som bara tÀvlar mot sitt eget Jag.
Jag vill Omge mig med MÀnniskor som ser pÄ VÀrlden med KÀrlek istÀllet för hat.
Jag vill Omge mig med MÀnniskor som VÄgar Jaga sina Drömmar , istÀllet för att nöja sig med andras syn pÄ Livet lagom.
Jag har rensat bort tillrÀckligt, Jag har satt ner min fot. Den sista lilla biten bestÄr mer av att fylla pÄ Allt vÀrdefullt som kommer pÄ vÀgen.
Livet just nu...
